eg OR ok ÅlYRM lUlHÅCL, Ait del ej al blott i Högste Domstols-ledamöternas antal sor skulden finnes till-de rysligt langvariga rätte gänasmålen derstådes, utan i sjellva arbelsoch sforedragningssället; och saledes finner man den hongl. propositionen äfven soreslaget, at Nedre Justitie-kevisionene skulle kunna omorganiseras. samt 24 3 kgeg sormen få den lydel se, alt ärendenas beredning och söredragning si Högsta Domstolen må ske på sätt a allmanina lagen sörordnas eller särskildt stallqas. a föörändringen i denna sednare del, eller äI rendernas första behandling, är ock den mesi vigliga ; ty hade den hiuils gått i bättre ord nins och raskare, under tillsyn af vederbörande, så hade nog målen kunnat skyndsammard safslusats i Domstolen. bet är och oförklarligt, hvarsöre mera an tre domare skola heholra: för de kuranta målens afgörande och fem sot de viatigare, då det nog visat sig att inger i större garanti för parter vinnes, genom det slörtre antalet ledamöter ; emedan i lang tid, malens uteang varit ett lotteri, äfven då sju justitiernd sulit öfver desamma. otvikkelahtigt är hufvudfelet i hela anordningen af den så kallade chonungens domsrätta, att den blifvit en domstols instans i snart sagd! alla tvistemål. om den blott motsvarat be Srepsfelt al kassations-domstol, i sädana mal, ija, till och med i mängden af brottmål, shade säkert detta varit bäst — och Svenska lolbets rätt bättre skyddad af llosRUTerna, som lätt kunde, genom bättre arbetsordningar. gilvås större verksamhet. be tre instanserna blifa i evighet de armas osärd, de rikes obilliga fördel, och valla mer indirekt ondt, än en och annan underdomstols underlätenbet direkt kan medföra. Gör Domarmahten sådan, att den föritjenar folkets förtroende, och ingen skall ej anse sig nog tryggad genom två instanser, heldst om det sinnes en Kassations-Domstol, som kan i högsta instans vorda formernas helgd och gifva resning i de fall, da sådan kan och bör lega rum. Men det är vål föga värdt, att tala om så enhla saker, i en tid, då man till och med ser vårt Riddarbus vilja konservera fyra instanser, för att bevara Lagmans-platsarne ät vissa Grefvar och Baroner, m. fl. Den andra Konel. Propositionen angår förtvdligande och nödiga stadganden huru forsai ras skall vid frågor om Departemental-chefsembetens förvaltning genom tillförordnad söredragande då embetet är ledigt, eller ordinarie departementschef hindrad att detsamma utöfva, samt angående departements-chefs-hefattningarnes fördelning och ärendenas föredragning då interims-regering eller Statsrådet sorer styrelsen, 10. 8. Vv. En hbel hop stadganden homma att inslickas i grundlagen, för att ashjelpa den nu om D 3. k. bristen på grundlagssoreskrift härom. Det enklaste vore, att skaffa bort hela det onyttiza och till äslerahanda olågenheter ledande stadgandet, om serskildt interims-regering af Prinsar och tillförordnade, o. s. v. samt att, i alla de fall då Konung är borta, eller hindrad, eller sjuk, låta regeringen föras af hela Statsrådet, då departemenis-cheserna kunde löredraga som vanligt. Men detta skulle vara en början till erkännande af en minister-s!yrelse, de jure: och gud bevare de beskedlige, konungske Svenskarna för såädana olyckor. Da stod anarkien redan säkert färdig !? Nog är det då bättre, att få en hop lillsorordnade på halsen, som då de Komma med nya principer, mötas af den oruhbliga viljans veto, och derföre tycka det vara beqvämligare, att komma med inga. Man blifver nog ändå slutligen at med dem, i andra förtroende-embeten eller atminstone i Indragninasoch bensions-Staterna!? Den tredje propositionen angår ett tillägg i A 29 mom. Tryckfiibetsförordningen, äsyftande att skydda utlänningars förlagsrätt mot olofligt eftertryck här i landet, i de fall då Svenskars rätt har skydd i deras stater. Meningen är på det hela ädel och rättvis: men mig synes det vid en hastig öfversigt af de föreslagna ordalagen, som denna eftergift behöfde någon slags inskränkning till tid — ty hvarföre skulle ej åtminstone efter 30 till 50 är, en utländsk bok få omtlryckas här, da troligen i utlandet sorlaget ej mer innes i första förläggarens hand, 0. s. v.; men ag tillstar, alt jag ej hunnit närmare besinna le saljler, som af stadgandet kunna uppstå, så it derom kanske mera en annan gäng. Banko-Utskottet bar nu ändtligen kommit med itt utlåtande angående Banko-Styrelsens berättiande till att köpa och sälja vexlar. Denna rätt illstyrkes; och förslaget till allmånna stadganden ör denna vexelhandel väcker naturligtvis många jörnar som sosvit. 40, ves, ropar man, skola transactionerna få ske på andra börser, n husvudstadens!o hvilken stöt till den kära entralisations-principen? Och äfven de klokaste veka, om man bör gifva fria händer åt en så 3mmansatt Banko-Styrelse som vär, eller riskera it genom inskränkande bestämmelser tillintetöra möjligheten af sjelfva de operationer, som u anses nödiga för at hindra anlitandet afu