Ail detta epithet icke kan tilläggas desamme, har jag, både vid detta tillfälle och i min förut inlemnade försvarsskrist på det mest evidenta sätt ådagalagt; men för bättre minne skull vill jag ännu en gång, hvad sjelfva vitalfrågan i detta: 1ryckfribetsmaål beträffar, framlägga en så beskaffad bevisning. Jag bar i den åklagade artikeln yttrat, att allmänna meningen härstädes antager Uv Grelven såsom platt intet dugande på den plats han bekläder. Hvad jag på detta ställe förstätt med utirycket allmånna meningen är förut vordet förklaradt, och behöfver fördenskull icke här omsågas. Hvadjag derester vill fästa så vält Hr Grefvens och Landshösfdingens som Hr Åklagarens och Jurymännens uppmärksamhet vid, är det lilla, men här ytterst maktpåliggande ordet antager. Så vidt jag förstår svenska spraket, är det en logst våsendtlig skillnad mellan alt antaga någon vara något, eller att bestämdt påstå att någon är något. Jag kan t. ex., då jag träffar en person och hör honom med lättlet resonnera i hvarjebanda, olta djupsinniga ämnen, antaga alt han är en mångsidigt bildad man; men det är icke derföre sagdt hvarken att ban är, eller att jag påstår honom vara sådan. Ålvenså, då jag hör en person benämnas General, kan jag visserligen antaga, att han innehar alla för en fältberre oumbärliga insigter i krigskonsten och krigsvetenskapen; men icke är det derföre sagdt, hvarken alt han verkliveu innekur eler alt jag påstår honom innehafva desamme. Uerr Gresven och Landshösdingen hade vid ett tillfälle, tvertemot allmänna lagen, gjort ingrepp i den personliga frihet, som Konungen, i 16:dte 2:n Regeringslormen, tillsvurit sina undersatare; Hr Grelven och Landshöfdingen hade vid ett annat tillfälle på ett despotiskt och . opassande sått blandat sig i ett enskilt Sällskaps görande och låtande; Hr Gresven och Landshöfdingen hade vid ett tredje tillfälle, glömsk af sin värdighet såsom Konungens representant och lagens högste värdare inom länet, våldlört en person på öppen gata; Ilr Grefven och Landshosdingen hade vid et sjerde tillsälle, genom att benämna detta våld en Åumpen händelse och bota sina förmenta vedersakare med ett dylikt hehandlingssält, visat uppenbart trots emot de lagar, hvilkas ihelgdhällande han, bland annat, var satt att hevaka; HF Grefven och Landshöfdingen hade vid ett femte tillsälle insinuerat, att. lugnet inom landet endast var skerbart, och att. den beväpnade styrkan snart nog kunde behöfva anlitas. mot medborgare; Herr: Grefven hade dessutom vid mäångsaldiga andra tillfällen gifvit prof på enegenmäktighet, en herrsklystnad, en oessterlänksamhet i handlingssätt, hvilka på intet sätt kunde stå tillsammans med den post, som ban, i egenskap af Konungens representant, inom Samhället beklädde. Ilvilket var då naturligare än att man antog en person med så beskafsade antecedentia vara, oduglig att vara slyresman öfver ett. belt län! ilvilkel var billigare ån alt önska se en annan, bättre, i hans slällel Hvilket varsrättvisate iir all en tidning utiryckte denna opinion! Det är visserligen möjligt, och jag tillochmed vill hoppas det, att ur Grefve Löwenhielm, kan blifva, hvad han. alltid bordt vara: en värdig representant al konungens majestät, af det Majestät, hvars valspråk är: -Rått och Sanning och som sredan mer än en sång visat attdetta valspråk år något vida mera än en tom, klingande fras; men jag vägar tillika försäkra Herr Grefven, att han aldrig blir en så beskaffad representant, om han sortsar alt vandra i samma rigtning som hittills. Må Herr Gresfven försöka att tillställa några flere historier, sådana, som de här ofvan anförda, och jag kan tryggt försöka Herr Gresven, alt man, såsom det i den åtalade artikeln heter, skall på petitionsväg söka att blisva honom qvilt, och högst eget skullo det vara, om ej denna ansökan då på Högre ort blesve bifallen. Hvad beträffar Herr Grefvens och Landshösdin gens påstående, att jag i den: åtalade artikeln haft smådliga uttryck om honom ei och för Em beteto, såsom orden i 8:de mom. 5:dje 2: Tryck frihetsförordningen lyda, så är detta påstående stödt på en falsk grund och ban följakteliget sicke erhålla något afseende. al och för kmbe tet är Herr Grefven på intet enda ställe i der åtalade artikeln anfallen. Jag har väl på åtskil liga ställen: i densamma lätit förstå, att Han ej såsom sig bör, uppfyllde sin plats, alldenstunc )han i sina handlingar utom tjensten tyckes hel och hället förgäta sin egen värdighet, och änn mera Dens, hvilken han företräder; men dett ? i mätte vål vara något helt annat, än att asmåd honom i och for embetet.9 Med asmädliga ut bjiryck om Rikets Embetsoch Tjenstemån i oc för embeteto kan grundlagen, för att vara rät Ivis, aldrig . förstå annat, än smådelser, som yt -ras om och mot dem för. deras lagliga embet IT och sjenste-ätgårders skull. om 1. ex. Het I Grefven och Landshösdingen utfärdade en, t