Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1844, sida 2

UG, 11114 ITiuInhnUAPIAUC. IJIII IH DICIVEn OCH La Ti höfdingen mera belaten med denna min sednaw., A än med de förra, så skal det vara mig kärt, helst som jag då får elt slö för, alt min förmodan var sann, och att det s tedes var det gamla ordsdräket cin vino veritasi bvilket på Herr Gresven och Landshösdingen hl, 3 sannades. N:o 16. Mot sanninasenligheten al att 1, Grefven och Landshöfsdingem skulle vara en om 5 dern Don Quixotte protesterar ban pårs d bj Ä allra allvarligaste, ja så allvarligt, alt jag, om jag tänher derpå, tycker jag mig se ådKRidda af den bedröfliga skepnaden lisfslefvande för ut. lr na ögon. Ilvarsore Herr Oresven just finner es så besvärad af jemförelsen med den odödli hjelten af La Mancha, kan jag icke rigtigt in Om ej för annat, så dock, för bördens, de gat la anornas och odödlighetens skull, tycker ik; Herr Grefven borde slnna sig smickrad af del samma. Väl är det sannt, att Herr Grelven, 6 vidt jag vet, icke, i lilher med denne Cheval de la trisle figure; ridit spärr mot våderqvs nar; men han har deremot ridit spärr em blotta skuggor och tomma hjornspoken, och ( j kan väl ungefärligen, utom den i förra fald. uppstående faran för armar och ben, vara och samma. Eller hvar äro väl de der 40mstö ningsmännensp hopar, mot hvilka Herr 6 2 ven och I Landshofdingen kan hoppas att få kol, mendera Gotha Årtilleriresimenie? Hvar är då der oron i landet, som Herr Grefven i sin mösa toast talade om? Hvar finnas de ufi sagder, hvilka Ilerr Gresven alugnats, hvar avansinniges, som avansinnigt söka att verkk gen (2?) störa lognet?: — Ingenstädes, utom Herr Grefvens egen inbillnina. kan det väl blifva en smädelse,. om jag kallar Herr Gresv en . modern Don Quixote? Nej och bundra gånger nej; mången har sått denna benämnig ; för mycket mindre hjeltedater. N:o 12. Vid 45:de punkten af min dif Y svarsskrist gör Herr Grefven och Landshosdingg den. anmärkning, att han icke ekan finnar lidningsredaktion befogad: att benämna hans s ne totalt obändigt, för det att han nåpst en kynnig pojke.v. Herr Grefven och Landshosdik gen har rätt härutinnan; det är icke eller; då före som jag kallat; eHer, rättare, låtit koll hans lynne totalt obåndigt. Det är för hang förklaringen till Poliskammaren ädagalagda tri Å emot lagarne, som man. tillagt hans lynne de föga smickrande epithet. Den, som icke gäng. bär respekt för lagens. hämmande arif den, som benåmner ett osyerväld aden lumpp sakos; den, som i en till en domstol ingisys förklaring framkastar hotelser mot rina förmelf ta vederparter — han är af ett åtotalt obånd ä lynner, och det kan aldrig blifva någon småd se, som sortjenar lagens nähst, att öppet o ärligt säga honom detsamma midt i ögonen. IF N:o 18. Till 44:de och 15:de punkterng min, försvarsskrift fogar Herr Grefven och Lane j . hosdingen den anmärkning. alt hans askal a icke uttryckt, eller ens antydt, något misstroe de till Folket, eller till dess tänkesätt, hvark förr eller nu till sin Konung; men så mych mera misstroende till dem, som gerna föra sl kets talan, utan att vara folket, eller ega dif målsmanskap; till dessa upviglande publicistd som, genom upskakande arsiklar, missleda 2 folk, som, dem förutan, skulle ba skydd o k försvar nog i sin lag, sin Regering och sina stitutioner. (Mot dessa och deras villade: hang visade Herr Grefvens och Landshosdingd ötoast misstroende och beslut, att, om det tl! höfdes, stäåsja i verket satta holelser) — I var alltså mot de auphpviglande publicislerns och enhannerligen mot undertecknad och n oconsrater, Correspondentenv, som Herr Gr lna och Landshöfdingen ville draga till stri med Kongl. Götha ArtilleriregimenteY ! 1 M. våra pennor ville han sätta bajonetter, mot, pv ra bläckhorn kanoner, och mot våra. sanddos rundkulor och kartescher.... Bomber och gi nater! hvad den General Löwenhjelm dock 4! för en stor bjelle! Var han icke med nåär k.I tet uppfanns, så vill han åtminstone vara imfin när det brukas — mot nägra stycken publich ster och aderas villade anbang. om jag vo poöt, så skulle jag i en hjelledikt, sullt ut diger som ellamnbusiudeno, besjunga detia lle Ceneralens exempellösa mod och till motto ft densamma taga det bekanta klassiska uttryck r Tinnerholm, Tinnerholm stilla ditt blodiss swärdls samt sedan insända hela luntan tillsse ska Akademien för att täsla om dess stora pris. Ett helt artilleriregemente för alt krossa en han full publicister!!! Nej; det är för rosenbesjngdd Herr Generalen år ju till och meti barskare oc grymmare än den, som lit dräpa de 41,00 jungfrurna, dygdesamma och sediga i åminne se; Ol nåd, nåd, Herr General, astore sta och Iricsministera, när en. gång berserkarase et kommer öfver er och ni har — någon, so vill uträtta edra befallningar! b uen railleri a part) Tror Herr Grelyen 00 6 Landshöldingen sig verkligen kunna ösvertyf någon, att han med sitt Uttryck skenbart lud Turv av du EE