JLartygt HJC ell 7ÅUltuting;, D0DÅ11t7 111e0 SE ena timman vara avillig och enige, den andra timman behösde hållas i tygeln af bajonetter och kanoner, och bvarföre ban icke först afvaktade den vngne och aktade Styrmannens besallning innan han uppmanade kanoniererne att vid första signal från hans hegbåtsmanspipa helsa nyssbemälte besättning med en skur drufhagel och muskötkalor ! Jag, för min endbilta del, tror ati en Iugn styrGian. ar alltför illa belåten med en sådan der häftig och uppbrusande högbätsman som Herr Grelven och Landshöldingen. Det är icke med otidizt sintempeslivi, skrik och sny söm man besvårjer farorna; det är med den mana, kalla beråknande radigheten. om kajutvakten, som gör sin första resa, skriker när fartyget gör en ölverhalning och störtsjöarne spola öfver däck, så är det förlätligt; men om en, som hoppat in genom kajutfönstren och blifvit hogbalsman, tar hvarje vid horivonten synlig molntapp för ett oxöga, så är han värd alt skickas hem, för att ro lastpråmar och dylika sarkoster 3 all sin tid. Nio 10. Hr Grefven och Landshöfdingen påstår, att den så bittert öfverklagade toasten icke antydde något mera, än den här ofvan citerade skålen, för hvilken han säger sig hafva sått skörda mycket beröm af Borgerskapets mest ansedde medlemmar. Ur Grelven och Landshösdingen torde dock benäget ursäkta, alt jag i detta fall icke kar vara af hans mening. Emellan dessa båda skålar år, så väl hvad tendens som framställning beträffar, en högst väsendtlig skillnad. Skålen N:o 4 sden som först blef drucken) är nemligen affattad i allmänna ordalag, utan någon hänsyftning på hvarken det ena eller det andra partiet, skälen N:o 2 deremot utpekar direkt ett parti omstörtningsmän, hvilket, enligt Hr Grelvens sormenande, skall finnas i landet. Skålen N:o Å talar om en villig och enig besällning; skålen N:o 2 deremot talar om!ett skenbärt lugn, om en icke afläksen tidpunkt, då mån kunde behöfva artilleriregementet och då påräknade detsamma. Skalen N:ö 4 hänvisar allt till förtroendet på en lugn och aktad styrman, skålen N:o 2 deremot vädjar genast till styrkans rätt, till blodsutgjutelser och väldsamheter. Skälen N:o 4 är friufötf, försonånde, vånligt varnande; skålen N:o 5 deremöt ör hälsk, splitråckande och hotande. Säålen N:o 4 baserar sina reslexioner på sanningens; akålen N:o 2 deremot sina på osanningens grundval. Det fordras verkligen en sådan arrogans, som Grefve Löwenbielms, sar javt inför Heta lumanheten drista påstå, att den ena af desa böda skålar iche antyder något mera, ön den andra. Men sädana äro Hr Greftens och Nudsbofdingens bevisningserunder öfver allt; Adana sdr argumenter, med hvilka han tror sir kunna afvåpna sin motståndare och tillkimpa sig en litt och önskad seger. Nio 11. Ilerr Grefven och Landsbösdingen synes låggea mycken vigt på det förhållande, att ingen af stadens llerrar tidningsredaktöret voro närvarande vid festen den 1:de sistlidne Joli. Den första skålen, säger han, dracks inne Vid sestbordet, der ingen tidningsredaktör sanns; den andra åter utle i sria lusten, hvarvid trädkärdsplankets yttre sida var garnerad med uysikna. Af desga biomständigbeter, yttrar H:r Grehven vidare, torde den anmärkta anoumalien (det olika bedömandet af skålarne) förklaras: ahörarne inom salen bedömde saken aunorlunda, än åhörarne utanför planlket. Innan jag till hesvarande upptager dessa Herr Grefvens och Landshöfdingens argumenter, torde det i förbigående tillåtas mig att fråga honom: 4:no om han lika mycket skulle hafva utbredt sig öfver tidningsredaktörernes frånvaro från festen i händelse de i deras resp. blad om densumma endast haft godt att förkunna, och 2:do om omdömessörmågan ovilkorligen är heroende of det ställe, på hvilket man befinner sig? Jag skulle icke ro delta vara förhållandet. Jag skulle icke eller tro, att Herr Grefven och Landshötdingen under andra förhållanden hode givit dem af stadens innevånare, söm vandrade ut till Lorensberg för att åse den glada konnngasesten, den föraktliga och opassande benämningen nyfikne, eller åberopat trädgårdsplanket såsom skiljemuren mellan dem, som förstodo eller icke sorstodo att hedöma de sa: ker, som inom detsawma sörehades. — Men nog härom! Nu tillbaka till Herr Grefvens bevisninesgrunder! Ånomalierna i de yttrade omdomena om de af Herr Grefven och Landshofdingen vid ifrågaI varande tillfälle proponerade skålarne säger han bör sökas derutinnan, att ähörarne inom aslen bedomde saken lennorlunda, ån åhörarne utom planket. — på intet sätt; Herr Grefve och Landshöåfsding! Omdömena öm skålen N:o 2 voro alldetes lika på begge ställena. Då denna sistnämnde skål at Herr Grefven blifvit proponerad och drucken, yttrade flere af Borgerskapets mest onsedde medlemmar till en af värdarne, att de aldrig mera ville deltaga i