hända mest af alla? Huru har man ej åberopat akKonungenso karakter, goda afsigter och vilja, kunskaper om landets behof, m. m., såsom skäl emot de fordringar, som andra gjort sig på 1egeringens verksamhet ocb kraft; huru har icke klandrats då någon yrkat af rådgifvarne, att just begagna sig af dessa Konungens personliga egenskaper och värt lyckliga yttre och inre lugn, till att verkligen uträtta något af vigt och värde för nationen? Då bar det betat, äfven i Allehanda, att man var obillig, orättvis, och alltför öfverdrifven i sina fordringar; och likväl begärde man blott, att den vid alla regentombyten vanliga förhoppningseller förtjusnings-febern icke skulle lemnas att utan bot härja vårt stackars samhälle, som så väl behöfver all hälsa och kraft, om det skall kunna lifnära och förkofra sig. Skulle åter hela meningen med denna Daglig! Allehandas aforväningy blott vara, på sätt i dess gårdagsbref antydes, att ministrarne skulle alägea sig vinn om att conciliera och sammanjemkav, så synes likväl resultatet icke kunna blifva särdeles välgörande för landet, så som Stånden nu se ut; men kanske är det redan icke mera fråga om apenningvåsendeto, utan blott om apenningarnevo? kanske är slutet af allt, liksom under det gamla systemet : allerren behöfver them. Det vore illa; ty annat väntar sig folket mu al sin Styrelse. Inom administrationen ashöres ännu ingen förändring. Det talas om mycket, som tillamnas; men huru mycket deraf som är sanning, lemnas derhän. Händer något, så vänder man sig till. vederbörande, som olyckan drabbat, för ail få deras råd huru den skall kunna afhjelpas; och som rådet i de flesta fall skulle just blifva en anklagelse emot dem sjelfve, så finnes lätt buru ändamålsenligt det kan blifva. Så t. ex. frågar man nu för det att några man af arbetskompaniet på Rindö rymt, huru det skall kunna förekommas — och undrar öfver rån och oordningar i hufvudstaden under det man lemnar hela hufvudstadens förvaltning och ekonomi it lika illa organiserade och okontrollerade municipal-myndigheter, som dess styrelse och pois i oshicklige embets-händer. ben del af bestyren, hvari man tyckes komna till resultat, är uniformssörändringarna. Nu kall sjelfva vår flotta få de der återupplifvade vapenrockarner, hvilka, om de hindra att änra i tågen, lyckligtvis ej göra annan däntringo möjlig. Åxel-prydnaderna, epauletterna, skola omma att förändras, så väl for flottan, som rmeen. Det påstås, att bouillons och fransar, n. m. komma att blifva så fina, alt man geast skall kunna märka, om vederbörande be3l rycker på axlarne, och stjernor och kronor omma att undergå en purisikation. Norrska Statsministern gaf i går, på trettionde rsdagen af Föreningen, sin första sete för de rönta Majestäterna.