Från Ked:s Korrespondent. Stockholm den 5 November. Den redan på förhand unalade meningen. alt af denna riksdag ingenting godt han åstadkommas, besannas med hvarje dag. Då Regeringen icke än innan sammansattes och arbetade så, alt Ständerna kunde försättas i nödvändighet, att antingen upplösa siz och skänka landet en sann solkrepresentation, eller ock, för att åtminstone försona en sådan underlatenhel af samhällets rätt och fördel, nödgas att i folkets andra stora frågor, åsidosäta alla enskilta intressen och så att säga, för skam skull, sluta sig till en bebjertad, sakkunnig och allvarligt reformerande styrelse, så var det helt naturligt, att Ständsförbistringen endast kunde förvärra, men iopalunda förbättra, sakernas allmänna skick. Regeringen, i stället att stå ren och stark genom ett öppet framlagdt, utur folkets anda hemtadt och af allmänna tänkesättet understödt system, skulle således blifva sjelf utsatt för obelatenheten med denna förbistring; och så visar det sig