Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1844, sida 1

7 Ib mf OCPULIEENEN, Mäatldkre d7 oljenlig slrangsiet. Från Red:s siorrespondent. Stockholm den 34 October. Rikets Ständer emottogo i går en Kongl. skrifvelse, kontrasignerad af Hr Munthe, och fullkomligt värdig ett skötebarn af det gamla systemet. Den kallas: Kongl. Maj:ts Nåd. Skr. angående åtgärder för ordnande af Rikets penningevåsende; men innehåller icke anvisning eller förslag till någon enda åtgärd; icke en gång någon autydan om hvilka principer Regeringen sjelf anser mest användbara. beri säges blott, att hos Kongl. Maj:l i ölvervägande kommit, att mera bestämda och utvecklade stadganden, än de, Åsom innefattas i R. Förordn. den 44 Januari 4824, angående Privat-Banker tarsvas; att de nuvarande Privat-Bankers octroyer löpa till ända 41847; alt ett samtidigt upphörande af Privatbanks-rörelsen, om det inträffade utan att någon inrättning sattes i stället, som uppfyllde samma ändamål, skulle medföra en ganska menlig inslytelse på penningerörelsen, m. m.: och alt srågan om privathankernas rörelse, serdeles under nuvarande förhållanden, är ett ämne som icke bör betraktas utan hänsigt till grunderna för Rikets Ständers Banks penningoch län-rörelse, uti lagstistningen, hvarom kongl. Maj:t enl. 72 2 Reg. formen icke deltager, hyarföre Kongl. Maj:t, som ej på förhand kan beräkna de beslut som Rikets Ständer finna för godt vidtaga i afseende på Riksbanken, icke anselt sig kunna göra serskild och af ett sådant sammanhang oberoende framställning till Rikets Ständer, angående Privatbanksrörelsen. Då säges det vidare, ännu icke något härom ifrån R. St:r till Regeringen inkommit, har Kongl. Maj:t icke längre bordt dröja att fästa Rikets Ständers uppmärksambet på nödvändigheten att beslut derom så snart ske kan måste vidtagas, hvarvid Ur M. gör sig förvissad att den vigtiga frågan om penningvåsendet ordnas på ett sält, som tillfredsställer nationens anspråk, icke mindre på myntväsendets upprätthållande, än också på näringarnes och den allmänna rörelsens behof. Man bar således här åter detta gamla mischmach af myntväsende, penningvåsende? , Riksbanksväsende? och privat-Bankväsende sammangyttradt, alldeles som i gamla systemets förvridna sinans-period. Ingenting af allisamman står klarare nu, än då, i sinans-ministerns bufvud och liksom då, anses det beqvämast, att skylla på ständernas inbillade lagstiftningsrätt för Banken, för att slippa tänka och handla i alla, ett diktadt sammanhang med Banken gifna, ärenden. Hvad i herrans namn har Rikets Myntväsende att göra med Rikets Ständers Bank och Privatbankerna? Jo! att dessa måste liquidera i Rikets mynt, liksom hvarje enskild man, som deri förskrifvit en betalning; och att, emedan Riks-Bankens sedlar enligt grundlag skola som mynt i riket erkännas, således privatbanken, liksom hvarje enskilt man kunna deri verkställa sina betalningar. Men hvad har väl detta för samband med frågan om Privat-Bankernas lagenliga anordnande; och huru, eller på hvad laglig grund kan enskilta bankoch penning-rörelsen göras beroende af Rikets Ständers, så origtigt kallade lagstiftningsrätt öfver Banken? Att Rikets Ständer äga, såsom Bankens garanter, alt vårda? den; att Banken såsom allmän anstallt skall förvaltas allena af de ombud ssullmäktige) som Ständerna (således ej Konungen) utse, samt förvaltas efter de nsladgar, ordningar och reglementen, som Rikets Ständer (således ej Konungen) sine ombud meddela, detta allt är ju något helt annat än lagstiftningsrätt! alldrig hafva Rikets Ständer kunnat stifta Lag för Banken, utan att den stadsäslats och utfärdats af Konungen; ja, till och med en hel hop förordnanden hafva Kongl. underskrift, som kanske ej egentligen behöft en sådan; men i all tid och äfven än i dag, anses principen gälla, att allt hvad som egentligen rörer Bankens förhållanden med allmänheten, utfärdas af Regeringen, såsom allmän kungörelse. Hvarföre då åter komma fram med denna enfalldiga sats, att Rikets Ständer äga ensamme alt stifta lagar för Bankoch penningväsendet; och hvarföre ej erkänna skillnaden emellan lagstifming och förvaltning. Lika okunnigt är det, att förblanda myntväsende, penningväsende och Bankväsende, såsom vore de i allt beroende af Riksens Ständer och deras Bank. Vi skola väl nu kunna happas,