Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1844, sida 2

22 22 L2TEmtdd att v su Uln: nurt 8PeeIU, deruti inbegripet bankens silfver och guld; men om å andra sidan afses bruksegares qvarstående utländska skuld af minst..... samt bvad srakthandeln under tiden inbringat, och som uli allmänt tryck beräknats till öfver en million om året, eller under 9 år till ... 9 så skulle Kommerse-kollegii missräkning utgöra den orimliga summan as.... 1814 millioner silfver-specie, med tillägg af den visserligen icke obetydliga skuldtillökningen på enskilda händer till utlänningen ; men äfven om man ej vill tillerkänna dessa siffror full bevisningskraft, så framställer sig likväl, enligt min ölvertygelse, ovedersägligen den slutsats, att hämmandet af lurendrejeri och tullförsnillning påkallar Rikets Sländers största uppmärksamhet, och att en högst betydlig öfverimport måste för realisationens bestånd blifva hejdad. Lyckligast är den nation, hvars egen husbhållsdrift gör lagstiftarens mellankomst och tvångsmedel öfverflödiga ; men bär torde vara säkrast all icke åsidosätta författningars ingripande förmynderskap, helst jag anser, att det så kallade strypsystemets tvång, som, i händelse af fortsatt silfver-export, otvifvelaktigt måste inträda, medsörer elt ännu värre nationens och industriens lidande. Att prohibitiva lagbud, i bredd med penningeindragning, äro verksamma medel till myntets förbättring, derom kunna vi rädfråga ersarenheten, till exempel från 4847. Den 34 Mars sagde år förbjöds införseln af hvita bomullstyger och vissa utländska drycker. — Den 30 April utkom Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse med varning! emot öfverflöd. Samma dag utfärdades förbud ; mot försäljning af kokt kaffe, samt emot försäljning af vissa ädlare viner och utländskt bränvin, cider och porter, vid 16 R.dr 32 sk. bot otsta gången, och sedermera hvarje gång 50 Rdr, serskildt af värdar, köpare och säljare. Följden blef att kursen på Hamburg, som var 428 sk. , nedgick under loppet af året till 420 sk. och år 1848 till 446 sk. Förbud af denna art skulle troligtvis icke nu: vinna Rikets Ständers och Nationens bifall, och I då jag hvarken tror att vår nu egande tulltaxa behöfver att vid sjelfva tullbestämmelserna undergå betydliga förändringar, och jag ej har nog kånnedom om sådane detaljförhällanden, som: vid tarissens uppsörande böra vid hvarje artikel j tagas i beräkning, inskränker jag mig till soljande förslag: 1:0 Att bevillningsbiskottet, med såstadt afseende på det högst betydliga beloppet af varor, som, efter hvad nu anmärkte jorhållanden antyda, under de sednare ären -till riket i olostig Vinkommit, måtte vid tullagstinningen söreslå så ökade kontroller, att det skydd för inhemska näringar öch den inskränkning i sorbrukningen af utlåndska öfvertlodsvaror, som samhället här rätt att fordra, äfven må blifva ; sanning. I asseende på beskaffenheten af dessa kontroller åberopar jag yttrandet i allmänt tryck. af en värderad embetsman, som just med afseende på naturen al och stället för sin verksamhet sörijenar vitsord, och hvilken, utan att! i höga tullasgister eller förbud finna vilkoret för nåringarnes uppkomst, likväl såsom en! nödvändighet yrkar, att vår tullbevakning måtte erhålla en krastsullare och ändamålsenligare organisation. Den synes, heter det, hitintills förnämligast varit grundad på landberakning; men vi anse att denna alltid blir otill-( räcklig, när den icke understödjas al en verksam sjöbevakning, och att derföre antalet af! tullsartyg, i synnerhet på våra vestra och södra kuster, säsom de mest för smuglingsföre. tag utsatte, bör flerfaldigt förökas; icke med ångfartyg såsom i några länder varit sörsokt, dels emedan dessa, med storlek att kunna hälj la sjön i det stormiga Kattegat, blifva allt för!: kostbara både att anskaffa och underhålla, och dels emedan de observeras af smugglarne päls allt för långt håll, och icke kunna gå nära l ( J E — — — — — — 7) 7) 7) land; utan just med sädana på en gång snållseglande och styfva båtar, som nyttjas af kustboerne, och, till undvikande af igenkännande,i alldeles lika taklande. En flottelj af sådana bätar, hvilka borde bemannas med kustboer, sl öras af slotians underskeppare eller dylika, med Ik en lullossieiant på hvardera, skulle, med ur-Å kiljning fördelad på kusterna och divisions-s vis ställd under ledning af några marin-osi-la erare, förekomma smuggling så vidt sådant lå-d er sig göra genom yttre bevakningsmedel. n Kostnaderne för anskaffandet af t. ex. 50 dy-s ika båtar skulle visst icke otversliga 100,000 ir banko, och det ärliga underhållet icke 50,000 ju dr banko. h Jag förslår således att Rikets Ständer till sålan ökad bevakning måtte gifva nödigt anslag. A Arn m. (11 . L a