Article Image
9 Mer än en gång har man hört klagas derölyer, att, vid städernas poliska mrar. polisbetjenter tillåtas tidt och ofta vittna i mål, hvilka blilvit instämde, just tillfatje af dessa sannma vitnens angifvelse och af hvilka de hafva pecuniär fördel. På samma gång man ej kan neka, att det vore hårdt om en välfrejdad polisbesåsent ej skulle, liksom hvarje annan välfrejdad person, få vittna rörande det ban sell och hört, på samma gång kan man heller ej undgå att befara, det edens helgd lider deraf, att samma personer ofta ja smart sagdt, dagligen gå vittneseden. Hvad: dagligen åferkommer, blir för menniskan oftast,först vana och sedan slendrian. De farligaste sysseisättningar förlora genom daglig vana slutligen allt afskräckande, och wmenniskan kan slutligen lära sig, att med köld åse det, hvarföre hennes innersta skulle bäfvat, om hon icke stode under den nära nog alsmäktiga vanans inflytande. Alt således viltnosedens oftare återupprepände skall inverka förslappande och slutligen verka derhän, att denna vördnadskändande handling, förlorar en stor del af sin betydelse, torde vara något, som man bade på sactiska och rent psychologiska grunder, kan artagas såsom alldeles afgjordt. och på samma gang det detta bruk att låta polisbetjeningen vittna i alla WA sörekommande fall är ett ganska sjukl ställe i samhälls-organismen svårt nog att bota. Vittnesedens helgd och der vördnad, hvarmed samhällsindividerna begå deuna handling, äro bland de grundpelare, hvarpå allmänna säkerheten, ja lif och ära hvila. Att då embelsnyndigheterna, hvar och en i sin stad och företrädesvis poliskavirarna med stränghet och allvar värda detta samhällets palladium, är något som i vär tid både är af behofvet och på det högsta påkalladt, liksom der det sker, förljent af den allmännaste tacksämbet och erkän sla. Och är. det oss en sann tillfredsställelse alt kunnal omnämna, det vi sistlidne Onsdag i härvarande poliskammare voro vitine till huru en polisbetjent af t. f. polismästaren ögoublickligen blot entledigad från sin befattning, emedan han befanns hafva gjort en oriktig vittnesberättelse. Alt en dylik näpst, gifven med allvarlig oblidkelig stränghet, skall verka hälsosamt, kan ej betvislas; liksom det väl äfven torde verka till nit och ordning inom den lägre polistjenstemannapersonalen, all, som vi hört sägas, belöningar silldelas dem, hvilka utmärka sig för redlig och nilisk sträfvan.

28 oktober 1844, sida 2

Thumbnail