Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1844, sida 2

het, att organisera elt sanni nalionelt regeringssätt. Mången lärer tycka, att dessa anslag äro af mindre betydenhet, om mycket annat kunde ställas till Svenska folkets belåtenhet; men så är det ej. Det exempel, som gllves af Ölverhet och af Rikets Ständer, i fråga om lagars efterföljd och hushållning med Statsmedlen, inverkar otroligt på äfven de enskilta förhållandena, på en sann, icke hycklad, sedlighet, och på en klok, icke karg och småsinnad, ekonomi. Och finnes det väl något skäl, att folket kan bära iillit till sparsamhet hos Regering och Ständer i andra delar af statsbestyren, då det ser, att man ej en gång kan ordna hofhållningen på ett för det allmänna mindre tryckande säl? — Också kan man väl ej säga, alt Stats-Ulskottet hushållat med sine tillstyrkanden i de andra titlarna, ehuru det afstyrkt åtskilligt af de tillökningar, som begärts i försvars-anslagen; men det lönar ej mödan att ingå i en speciel granskning, innan man sett huru Stånden visa sig uppfatta saken. Man får då heldre bedoma resultatei af denna riksdag, hvaraf man hade kunnat hoppas så mycket, om Regerinaen i tid blifvit väl sammansalt och gjort sin pligt. Men — å propos — af Regeringen; det säges, all våra ministrar, som ej kunde göra någon enda al nationens stora frågor till kabinettsfråga, åsyfta att tillskapa sig sådana nu — och modigt stå eller falla, med åtskilliga, eller ålminstone ett, af de der inbillade storverken, de uttänkt. Jag tror icke mycket derpå. vore fiera al dem pensions-mässiga, så håller jag det ej för otraligt, att försöket gjordes, ty med ätskilligt annat af gamla systemet kunde de nog lärt sig, all pensionera sig sjelsve under ett hyckladt behof af att äga Ständernas förtroende. Men nu äro de, hvarken beslutsamme eller — pensions-mässige!