Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1844, sida 2

Utrikes Nyheter. FRANKRIKE. Paris den 9 October. Helt oförväntadt h. i tidningen Toulonnais offentliggjorts innehöll let af fördraget med Marocko. Med sörbig ende af inledningen och slutstrofen lyda sje! va sredsvilkoren såsom följer: Första artikeln. be på gränsen emella begge rikena och i närheten af besagda gräl församlade marockanska truppar skola sörassk : das. H. M. Kejsaren af Marocko förbinder så att för framtiden förekomma alla dylika srups samlingar. Blott under kajdens af Uschda bå säl sörblilver en truppstyrka, som i vanliga fa icke får öfverstiga 2000 man, men kan doc ökas, om utomordentliga omständigheter, såso sådano af begge regeringarne erkända, gön det nodvändigt i begge makternas intressen. Andra artikeln. En exemplarisk tuktan ska tilldelas de marockanska anförare, som i fred: tid ledt eller tillåtit angrepp på algiriska on rådet och emot franska trupparne. Marockan ska regeringen skall meddela den franska hv åtgärder, som blilva vidtagna i och för upp lyllandet af denna klausul. Tredje artikeln II. M. Kejsaren af Marock sörpligtar sig ånyo på det uttryckligaste, a hvarken sjelf lemna, ej heller tillåta andra len na Prankrikes upproriske undersåter eller fierå der hjelp eller bistånd i vapen, ammulion e ler krigsförråd af hvad slag det vara månde. Tjerde artikeln. Hadj Abd-el-Kader sorkla ras utom lagen, så väl i hela marockanska r. ket, som i Ålgerien. Ilan skall i kraft härd sörsoljas med beväpnad band af Maurema i Ms rocko, af Fransmännen i Algierien, till dess ha faller i ett af de begge folkens väld. I fal han råkar i Fransmännens våld, så förbinde sig franska regeringen att behandla bono med undseende och ädelmod. Råkar han åte i Marockanernas händer, så förpligtar sig kej saren alt i em stad på Marockos vestra kus hålla honom fången, ända tills begge regerin garne i samråd med hvarandra lillgripit d oundgängliga åtgärder, dymedelst Abd-el-Kader intet fall kan åter gripa till vapen och åyo störa Ålgeriens och Marockos lugn. Femnte artikeln. Gränsernas reglering emel an konungens och kejsarens besiulningar betämmas och antagas i öfverensstämmelse med len sakernas ställning, som erkändes af kejsaen på den tid turkarne herrskade i Algier. )et fullständigt reglerade utförandet af denna dausul skall vara föremål för en särkildt öfver