Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1844, sida 2

fall ej så mychet, em vår jord hade lika art och lika interessen; men det absurda ligger deri, att kronoskatte-jorden, som utgör 23:delar af Sveriges jord, med största antalet innebyggare, men som är hårdt beskattad och onererad, samt sälunda bar ett lågt kapitalvärde, icke kan göra sina hehof, sina interessen gällande, emot den privilegierade frälseoch säteri-jorden, som, genom sitt höga värde i en följd af sjelfva den relativa skattefriheten, får öfvertaget vid valen. Sedan finns i hela representationen ingen denna Kronoskatte-Allmoges bundsförvandt; blott dess vedersakare, och de som hafva fördel att motbålla alla desamma reformer och lättnader, som i sekler förgälves utgjort föremål för Bondeståndets sträfvanden inom ståndsrepresentatienen. I den har likväl nu Kronoskatte-Allmogen åtminstone en fjerdepart, emedan den dispenerar ett stånds pluzalitet; men i den valkammare, som skulle bildas efter reformvännernes skala, kommer den att utgöra en hjelplös minoritet. Alla dess svårigheter och bördor blilva sedan, lika, om ej mer, oafbjelplige, än hittils. Man bör dock hoppas, att Konstitutions-Utskottet skall betrakta saken med större urskiljning, så vida verkligen någon ting der alls kan tillvägabringas för en representations-reform. Detta skall väl snart visa sig. Slatsregleringen blifver nu snart föremål för ståndens öfverläggningar. Stats-Utskottet bar varit temligen gilmildt: det lärer isynnerhet vara Herr Schartau, som med biträde af en eller annan ledamot af Borgareståndet, utdelat gracerna jaf folkets skattemedel, och H:rr Walley, kjellberg, m. fl. af Borgarne och Bondeståndets ledamöter, hafva icke lyckats motstå den sålunda segrande pluraliteten af Adel och Prester. Det ser ej omöjligt ut, att Riksstaten denna gång kommer att utvisa en så stor statsbristsumma, att Bevillningen måste ökas. Svenska folket har då verkligen gjort en god affär, på denna urtima riksdag. bet är likväl Icke mödan värdt, alt nu närmare nagelsara summorna, ty de torde komma att betydligen förändras vid ståndsbesluten. I fråga om ekonomiska sakerna går det icke slort bättre. Ilvad handelsoch tull-lagstiftningen beträffar, så råda prohibitiv-äsigterva i Bevillnings-Utskottet, och säsom det ser ut, älven i Ekonomi-Utiskottet. Det sorras system synes vara, att nationen skall påläggas de alldra orimligaste konsumtions-algister, för att vänjas vid att umbära; den skall utarmas, för att se dan blifva rik: en lära, som endast kan få anhångare i en ständsrepresentation, der den ene anser sig berättigad att bestämma hvad den andre får göra, äga och njuta. Det senares visar ssig vara, att konungamakten kan afgöra lag,stiftnings-ärenden allena, blott Rikets Ständer yttra önskningar derom; ty man har nu ett utlåtande af det Utskottet, hvari Lag-Utskottet ej delsagit, och som föreslår förbud mot handel på leverans, utan att 40 pet. bandpenning lemnas: Jlandelsbalken talar ej om dylik inskränkning i rättigheten att köpa och sälja. Men hvad formerna för årendenas beredning beträffar, bar man vid denna riksdag visat sig mindre nogI grann än någonsin. så bar man t. ex., nu, af Banko-Utskottet ett betänkande om Myntsyslemet, utan att hvarken Lageller Stats-Utskottet blifvit intagit i ölverläggniugen derom. NMan kan visst drifva den satsen, att då Riksständen ändock äro de beslutande, gör det föga I skillnad , hvilket Utskott som behandlar ärendet; men så är det icke. Utskottens stora antal leI damöter gör, att dessa utöfva obestridligt en I stor inslytelse vid stånds-diskussionerna, såsom mels bekanta med ärendet; och sällan ser man Slörre frågor gå genom i stånden, på annat sätt, ån som Utskott i allmänhet föreslagit. Om nu t. ex. Banko-Utskottet, ensamt, sar behandla myntsystemet, kunde det finna sig uppmanadt af sin Ed att bevaka Bankens fordel, till att föreslå en nedsättning i myntets skrot och korn, hvarigenom stor vinst tillsolle Banken — och omöjligt är ingenting då tre stånd få algöra; hoc est: man kunde få sig en ny myntförsäni ring på halsen. Derföre hafva hittils alla srägor om mynt-angelägenheterna behandlats af Statsoch Banko-Utskolten gemensamt, samt derjemte Lag-Utskottet tillkallats, då beslutet skulle få lagsorm. Man hade då åtminstone utsigt, att de allmänna interessena äfven bevakades, så vidt ske kunde, i en lagstiftande bop, der blott vissa enskilte interessen finnas konstituerade. Men sådana afseenden anses nu öfverflödiga. Man gör nu hvad man vill, då det är fråga om att, såsom det heter: alemna sakerna till Konungen. ber är pu vår vishets källa, hos denna Regering, som icke ännu lagt två strån i kors, för folkets stora angelägenheter, utan blott, ehuru visserligen fromt och Beskedligt, gått att pussla om en och annan enskild fråga. Pen enda sak, som ännu losvar att komma till en förnuftig behandling är besynnerligt nog, Bränvins-lagsliftningen; åtminstone har det i Utskott gått igenom, att skilja husbehossoch sabrikes-hrännino anl lueballa dan canara Afton AA (1114 ( META KJWIiICL 1 i