Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1844, sida 1

Article Image
i sjelfva verket endast var ett moment i den stora rorelsecykeln, utan hvilket de andra iche kunde existera. kom så den politiska dagjemningstiden, riksdagen, då diskussionssloden stiger högre, än på någon annan tid al detstora statsäret, och man trodde då, att älven inom hufvudstadens liberala press shulle en slodtid inträffa. Man bedrog sig iche eller i denna sin förväntan; det inträfsade verkligen inom densamma en flod af — utdrag ur riksdagsprotokollerna. Nägon egen, bestämd rorelse visade den deremot iche. — be motsatta politiska elementerna sammandrabbade i den stora striden om representationssrågan; det konservativa segrade — för ögonblicket. konungen förhöll sig neutral; Regeringen lade händerna i kors och lät, liksom Jofur, da han första gangen hade smakat champagnedrusvans ädla must, verlden tumla bäst den ville.? De kongl. propositionerna, rörande budgeten, asgasvos, astrycktes och passerade, nästan utan alla kommentarier från de stora tiduingarnes? sida. Då to: en af Ilandelstidningens horrespondenter bladet från munnen och visade, att de begärda statsanslagen, i stället för att minskas, tvertom bade ökats med en iche tinga summa. llan förebrådde Regeringen brist på kraft, takt, politiskt mod och sakkännedom. — Herr Wårns amendement till kröningsadressen tous af llandelstidningen i försvar. Aftonbladet och Dagligt Allehanda erhöllo af en af dess medarbetare sörebråelser, det förra for den ställning af ett teckenförbidande neutrum, hvilken det intagit, och det sednare för sina i tid och otid uppstämda lolsänger öfver den nya regeringens tillgöranlen... Anmärkningarne voro rättvisa och vunno allmänt behjertande. Det kunde ej undfalla de konservative, alt den publicistiska lethargien på något sätt blifvit störd. En jarnnförelse mellan de liberala Stockholmsbladens och några landsoristidningars politiska taktik anställdes, och denna jemförelse utföll sålunda, at de förra spelade dubbelt spel och de sednare, som icke gjorde det, voro radikaklismens banörsörare. Främst bland dessa placerades (10theborgs Ilandelsoch Sjöfartstidning och usmålades som en rigtig bnse, hvilken de liberala Stockholmstidningarne icke vågade taga i kragen. Emancipationen var sålunda i en handvändning icke allenast verkställd, utan den emanciperade hade till och med, enligt teckentydarnes mening, intagit en hotande och siendtlig ställning gent emot sina fordna förmenta ölverherrar. llandelstidningen hade dock ej gjortannat, än hvad den borde göra d. v. s. konsequent fullföljt sin en gång beträdda bana. Detta var hans pligt. Han hade strängt klandrat det gamla systemets ätgärder. Det nya gick, med några få undantag, i det gamlas spär. Att lemna detta oanmärkt, hade varit att handla inkonsequent och att gilva lastarenom rum ait påstå, det orsaken till det sordna klandret mera vore att söka i personlig motvilja mot den förra regenten, än i ett på rättsenliga principer grundadt misnöje med hans styrelse. lärutinnan bestod således Handelstidningens s. k. radikalism: icke, såsom Svenska Biet förespeglat. i något begår att omstörta, hvad som principenligt borde blifva beständande. Revolutionär är Ilandelstidningen icke, och kommer icke eller att blifva det, i annan menine, än då revolution tages såsom motsats till reaktion, d. v. s. da man med revolution sbetecknar framåtskridandets och med rnaktion tillbakagåendets hvarandra diametralt motsatta ideer och sträfvanden. ben Ikommer sälunda icke att åtnöja sig med blotta förhoppningar, utan vill och fordrar handling, handling i öfverensstämmelse med Het valspråk, II. M:t Konungen valt till devis på sin konungsliga vapensköld. Under sådana förhållanden tror jag, att Handelstidningen han väga påräkna, ej blott Bondeoch Borgareständets majoriteter, utan äfven pluraliteten al Svenska folket. — För dubbelt spel har aldrig llandelstidningen beskyllt hvarken Afton bladet eller Dagligt Allehanda. Hade grundade anledningar till en sådan beskyllning funnits for handen, så kan man vara fullt öfvertygad om, att den öppet och ärligt skulle hafva blifvit uttalad. Mera energi, mindre beräknande katislughet, och något mindre optimism skulle dock jag, för min enskilta del, vilja fordra al dessa tidningar. Den, som har satt handen silll plogen, får icke se sig tillbaka, så vida han pyill att fåran skall blifva rät. Vill man å n d aÖmälert, så måste man äfven vilja medlet, ssSå vida detta är godt och ädelt. Må de konIservative sedan larma, skrika och — ljuga, bäst de behaga. — : Åpropos konservatism och osanning, så bar du väl sett, att Svenska Biet tydt ett af mig on Iden Konstitutionelle för någon tid sedan fälld s yttrande så. som skulle jag hafva sagt, att bem —— ve

19 oktober 1844, sida 1

Thumbnail