mimi SA Rn nn n festmåltid var så i fast, olt han besarade det ess ledamöter ej ställde sig II:r Grefvens vilja h önskan till efterrättelse, utbrast Ur Grefven, Ht han dicke mläte sig i några vidare: negociaFoner om en sak, v hvilken han så bestämdt etrat sin meninqv, och att G(lerrarne val funtle sasva sin middag; men att äfven han skulel Fia all taga sina mått och slego; ja Ilr Grefn gick till och med i sin ilver så långt, att Jen tillsade Ordföranden, att han askulle helsa sallskapet, alt han (Grefve Töwenbielm) Å rulle underlata alt hafra både elt raksamt. a på middagen och notera dem, som beÅSslade densammia.o bå H:r Hammaren undanhd sig alt framföra en så beskaffad helsning trade Herr Grelven: aNej; jag fordrar tvertn, att Herrn framför hvad jag sagt till le scldannler, som änma bevista middugen. y — Ti ett, kort före sammankomstens slut, srån! err Öfverste Virgin till Herr Hanmmarca ingänt bref blef vål denna belsning lontramanded; men den var dock redan känd af en stor I Åi af Sjömannasällskapets ledamöter, hvilka knopst bunde sinna ord att ustrycka sin bvI ver llerr Grelvens och lLandshofliogens taktsa och despotiska förfarande, på hvilket han,n han fått råda sig sjelf, satt kronan, genom st ställa sjomannasällskapets festmåltid under Pplisuppsigt. llärmed var dock icke saken slut. Er ljerr Gresven och Landehöfdingen genom rr Ölverste Virgin erhallit del af den skrilFlse, som Herr Hammaren uppsatt och hvars ! ifvudsakliga innehåll, hvad det faktiska besållade, öfverensstämde med Red:s af Skandiähvien relation om Herr Grefvens probibitionssärder; så aflät Herr Grefven och LandshösÄngen till Sjomannasällskapels nyvalde OrdföAnde, llerr Grosshandlaren Alrik Frykman, fölnade i sitt slag högst märkvärdiga skrifvelse: ans w — — Högädle II.r Grosshandlare! Sedan jag nu emottagit Herr Öfverste Virgins h li:r Grosshandlaren Hammarens yttranden ver hvad sow passerat dem och mig emelan, med hänseende tiil sjömannasällskapets siha hågtidsnaltid; och jag blott hast tillfälle Jt finna mig belåten med hvad Hr Ölverste rgin yttrat; men deremot finner Hr Hammans uppailter, ehuru i de flesta stycken alleles enliga med sanningen, dock klart inneMua syftningen alt försvara den artikel i Skannavien, som är oss alla känd, och som anJipit miz, samt vidare förklarar sin ovilja mot sig tydligen derigenom, att den polistjensleJan, med hvilken jag talat och bordt tala i Eken, origtigt och utan milt uppdrag vändt g till en tredje, mig främmande person; och 1 slutligen Sjomannasällskapet ingen åtgärd dtagit att förneka det målsmanskap, Redakven af Skandinavien iklädt sig vid detta tillHe; så sär jag härmed — — — återsända a brevet som hedersledamot af Sällskapet ig ölverlemnats, med anhällan att mitt namn älte varda ur dess listor utstruket. Med fullkomlig hogaktning har äran vara Högädle Hr Grosshandlaren Ödm:ste tjenare Löwenhielm Götheborg d. 16:de Mars 1844. Således derföre, att lir Grosshandlaren Hamaren icke skref så, att Ar Grelven och Landsholdingen kunde finna sig belåten dermed, h derföre att Sjömannasällskapet ingen åtgärd sidtog att förneka sanningen af hvad Red. af khandinavien i bem. tidning tagit sig friheten llra-— derföre återsände lr Grefven och Landsöfdingen sitt hedersdiplom och begärde, att hans amn måtte utur sjomannasällskapets i Götheorg malrikel utstrykas. Hvad skall man tänja om en sådan Landshöfding, bvad om en tyresman, hvars despolism sträcker sig så längt, st han vill tvinga sina medborgare att tala ch handla emot bättre vetande och öfvertyelse? llan, som är Konungens representant ch hvars alla så väl offentliga som enskilta handlingar skulle bära stämpel af Rätt och banning! bet skulle nästan icke behöfvas mer, In detta enda drag, för att hos hvarje rättänsande ställa honom i den mest ofördelaktiga Hager, och dock var detta endast en början ill den långa kedjan af egenmäktigheter och faen hvilka han låtit komma sig till last, ch af hvilka jag här ofvan tagit mig fribeten öra atskilliga. Det kan aldrig falla mig in IL påstå, det en landshöfding bör vara ett helgon, en fullkomlig menniska i sitt gorande ch latande; men takt, omdömesfsörmäga, sundt ornust bör han åtwinstone hafva; öppet trots hot lagarne bör han åtminstone icke visa, konuveniensen och det passande bör han ätminstome iche trampa under fötterna. bet är icke mog med, att en styresman i ett län har kraft, god vilja, nit och ihärdighet; han måste älven kunna afpassa kraften, gifva viljan en ändamålsenlig rictning, då så behöfves moderer: nilet och framför allt akta sig för, alt ej ihär digheten urartar till envishet. Ju hogr. så plats, en person i samhållel innehar, desle Imera maktpaligeande äro de pligter, han ha E j