1144110—4 7 477—7 DCGC Ä honerande position gent öfver de i grund och i botten mucknade ka istbegreppen. Herr Gresven är dessutom, så snart det blir fråga om all bedöma det nu i det allmänna sig rorande! foölkelementet, totalt oförmögen af en enda lanke, Uan han tumlar omkring från den ena; betisen till den andra som en drucken eller rent af från sina sinnen kommen monniska, och Herr Generalen bar ej, eburu efter mångärig praklik, hunnit bringa i sitt vald så mmeken dipiomalisk tabt, att, då den högvälb orna bloden jäser, och då Hr Grelven rätt ant, pes af saknad efter den beklagligen alltför hastigt för aristokratien försvunna frihetstidor 1 ban då är i stånd att kunna nöja sig merl alt bara kasta? det honom misshagliga ut genom fönstret; nej han drömmer straxt om uppror och börgarckrig, och i sitt öfverrelade tillstånd förklarar han landet nära nog i belägringstillstånd, samt vill, med glaset i hand, försäkra sig om trupparnes trohel, för all kunna i öppen fejd med kanoner, i stället för öppen diskussion med rättsarunder, asgöra hvad som bör och skall alzäras. Hvad ända den Michael Cervantes var för en stor skriftstöllare, och hvad hans Don Quixotte, bekrigande väderqvarnar, dem han höll för jättar, är och förblifver en urtyp, som i alla tider och länder aldrig skall sakna mottyper, trogna, som voro de stereotyperade öfver den ododliat mäserliga urtypen! Inte sannt, Herr Grelve? Se er då en gång i förnuftets spegel, när ni sarst rätt grundeligen retat och hetsat upp er sjelf, och ni skall bli frapperad öfver likheten. Här hafva vi väl nu två eller tre af de der; iillskefulla, smådliga och skymiliga? tillmålena. herr Grefven har i dessa punkter blifvit utpehad såsom 4:mo tllhorande den gamla aristokratien, hvilken gnisslar tinderna af vrede, da den ser, huru tidens ideer allt mer och mer intaga en imponerande position gent öfver de i grund och botten murknade kastbegreppen; 2:do såsom varande oförmögen att bedöma det pu i det allmänna sig rörande; solkelementet; 5:tio såsom saknande diplomatisk takt, och 4:to såsom varande en modern Don Quixatte. — Att allt det der för den liögvålborno Grelven, General-löjtnanten och Landsheldingen kan vara svårt att smälta, det! ken jag nog inse; men i samma ögon blick I 4 I ) som jag han bevisa, att dessa tullmålen träffa; in på Er Grefven, och följaktligen äro vål fortjenta, i samma slund upphöra de äfven att vara smädliga. Latom oss nu granska det ena efter det andra! Få se, till hvilka resullater vi komma. I Att hr Grefven tillhör den gamla aristokratien, lärer han vål knapt sjelf vilja anse vara skymlligt, ty ännu aldrig har jag träffat en Ådelsman, som icke satt värde på höga anor. Mt ber Grelven tillhör den del af denna aristokrati, som år sienatliat sinnad mot den nyare tidens ideer, har han, bland annat, i sitt ölver Ro presentationslörslaget på Svenska Biddarbuset atfFlsna votum tydligt och klart ådagalagt. At denna del af aristokraticn, och soljaktelipen ifven lir Grelven, är totalt osormegen af allledöma det i det alimänna sig nu rörande solkelementet, och at: den gnisslar tänderna af vredo givor hudllleus sträfvan, bevisas af Hr Palmdfjo-n-å fynlbart vordna yltrande: alt om äfven ue ufhastat planen till det nya reprereroti. 1fäorslaget. så sanile han rista nej sor . äde, al det stil, att man understatt 8 HMa, det vill med andra ord såäga: ut det skäl, all nationen, den allmänna viljan, har! veln göra sina fitticheier gällande. Ilerr Crelven har vidare blifvit beskyld för att sakna inI ph. n0 k takt. Nå än sen... Kanske det bevisar diplomatisk takt att piska pojkar på öppen gala? kanske det bevisar. diplomatisk takt, att, v ett konungabesök i den stad, der ur Landshofdingan residerar, från sit bord nosa: ta vissa. honom mi , personer af H. M::5 i rmaste omgining? kausbe det bevisar diplo-. otalt, al, vid oemotlagandet af en trolist snacka om, alt CKOnungen häfrer ett! stöd, ja os orkligå: slödn sij — aris pure?) — Eller hose det bevisar diplomatisk takt, att, sedan os Ä ed llif it aflaad och de sorsalnlad ner:na göra mine af att beL afta 4 med ett en thasiastiskt: efve Konunsenlo med thy atstoljande bur: arop, Os sältte upp eft anstste. som om han vore färdig a tU hatj. vu al springa öfver klinpan? T utiis-. n, kanske det kan kalles för bipomat: it, att, vid eu till Konungens ära tills-id fest, då man från ett borgaresamqväm kommer upp til en oslicerskorps, yttra: sar är dock ox helt annan ufmo pller, im der never? AQ de der vackra, diplomatiska taktbevisen har Hr Crefven och Landshofdincen, f. d. Minisle residenden i Constantinopel och Wi sen, haft den nchen alt prestera. Minne ej det kan lalia, an, som en diuegen mennis! vaga från den ena betisen un den andra? månne det är förenli t med en Landshöfilinys, en kuna lr annCUIfAnC vöärsåiohof? — År det s 119