UC 1u0 (111—1(110119 1 1 UTE TUE 1471 C 11 1 mot våderqvarnarne. Mabända förde dock en ) blick i förnuftets spegel fertyza Hr Grelven om, att så verkligen är sorläallatzlet Trettonde punäten al den åtalade artikeln lIyder salunda: Som gammal aristokrat och il ett tolall obändigt lynne, hvilket förr eller sednare skall göra Herr Grelven till föremål för ovilja äfven bland de få, som nu ösfvershkyla med honom, hvarken kunde eller borde man vänla annat än dylikt, som det ofvan anförda yttrandet och beteendet. I denna punkt säges Hr Grelven vara gammal aristokrat och af ett totalt obåndigt lyn-. ne. Ått Herr Gresven af själ och hjerta tillhör den gamla aristokralien, har jag förut j ådagalagt: att han är af ett totalt obändigt lynne bevisas bäst af hans förhållande mot gossen Forsberg och af hans till Poliskammaten ingifna skrifvelse, i hvilken han, med slömska ; af sill eget domarehall, förklarar sig hafsa handi lat rätt, då han störde gatufriden, och medi trotsigt öfvermosl försäkrar, att han vill behandla hyar och en, som forolämpar honom, på I samma sätt som han behandlade Forsberg. Hvad göres oss mera vittnesbörd bebof? Fjorlonde och Femtonde punklerne af den; åklagade uppsatsen hafva följande ordalydelse: I Men Herr Generalen företräder här pc a stället konungens person, och från denna sidan sedt finnes knapt uttryck for den harm, man måste hånna derölver, alt en person på en sadan plats kan offentligen våga framstå och vira misstroende till den kärlek, bvarmed folket nu omfattar både konung och konungahus. Ty, hvad man än kan beskylla det Svenska folket. för, men icke kan man med något shal säga, alt det ju icke bade hoppas på och ålskar sina regenter i det allralängsta, ja maängen gång alltför länge och alltlör mycket. IK I den senare al dessa tvenne punkter finnes icke ett enda uttryck, som kan få namn ma ö af smådligt, utan att man på samma gang stämplar hela vår historia säsom småädlig, ocliy alt hon så är, det skulle jag icke förmoda, att; ens sjelfva Crefve Lövenbjelm skulle vilja åtaga sig att bevisa. Hvad äter den förra af dessa I punkter angår, så kan ej eller den få namn al smådlia, skymfelig eller illskefull, alldenstund det raisonnement, den innckhaller, är sotadt på ovederläggliga facta. lir Crefve Löwenhielm höll sitt beryktade tal den 4:de Juli. En månad förut hade Konungen gjort en resa genom rikets vestra provinser och öfver allt blifvit med den oförställdaste och hjertligaste kärlek och våtvilja emottagen. llärstådes, just i den stad, der Herr Grefven residerar, emottogas Konungen med en enthusiasm, som blifvit få af hans företrädare till del, och Fan sjell i sin afskedshelsning till Göthebores Forgerskap yttrade sig på elt sätt, som på det omisskänneligaste ådagalade, icke blott, att han visste, det han egde folkets förtroende och sympathie, utan i äfven, att han förstår att rött uppskatta och värdera desamme. Och då kommer Crefve Lövenhielm, han, hvilken som en skuzga jemt följde H. Maj:t i hälarne under det il. Mit vistades ibland oss, och sålunda borde kunna antagas känna både II. M:is och Goötheboras stads innevanares tänkesätt, — då kommer han, säger jag, och antyder, att det är oroligt i landet, att ett borgerlist krig är hardt nära för dörren och alt han, konungens representant, fördenskull vill göra sig försäkrad om trupparnes bistånd för att kunna qväfva detsamma i dess första utbrott! Finnes det verkligen något adequat uttryck för den harm man måste känna öfver eit dylikt bufvudlöst beleende.? 2... Om verhliden någon jäsning rådi i landet, bvilken påkallat UIr Lan: ishofdingens uppmärksambel, hyad hade då varit hans pligt, i första rummet som Svensk merlhorgare och i) det audra som en Statens Embelsman? — Jo han hade till vederbörande auktoritet inberättat detta förhållande. Men har väl någonsin en sidan rapport från Ilr Sr Den och landohöldingen innått? Har han haft aän något enda skäl at afsisva en sådan! — Nej. Nå, hur har han då betett siz? Som en yrvaken menniska, i hvars mörka sofrum plötsligt est ljussken intränger, och som då ögonblickligen börjar att skrika: Ekhisvåda! Vatten! Hjelp!, 0. s. v., ulan att besinna, att det kan vara bägot helt annat och att han med sina nödrop) endast ådrager sig de omgifsandes ljertlisa åtlöje. Behofver jag anföra något mera, för att ådagaläågga, det denna punkt i den åtalade artikeln icke innehåller nagon smädlighei? Sextonde, Sjultonde och Adertonde punkterna af den artikel, som gifvit anledning till! detta tryckirihetsmal, lyder som följer: Men, Herr Grelve och Landshölding, tag Sveri es bistoria i hand och se till om ni kan säga detsamma om Sveriges aristokrati, hvilhen mera än en gång förr burit blodig hand på våra Konungar? Se till, då ni nästa gång besöker Sveriges Riddarbus, om äni ej kan uppläcka mer än en både adelis och greflig vapenshöld. com är sfkKau af evanelf EUAAaA — —