Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1844, sida 2

) —— teten Spansk Strall-depot. — Enligt underrättelser från London fortfar marknaden för Engelst Jern att vara fast, och man emotsåg en prisförhöjning. Ur Mjolner meddela vi följande uppsats såsom ett särdeles vackert bidrag till Tidningen Svenska Biets inre liistoria: Något om Bi-drag eller den så kallade Yallmånna kassan. Många torde utan tvisvel vara i fullkomlig okunnighet om hvad som med osvannämnda kassa förstås, och då vi inom denna provins nyligen haft ett tillfälle taga någon notis om densamma, och derjemte lära känna hurusom vissa af Byråkratiens notablaste ledamöter äro omtänksamma att på alla möjliga vägar förskaffa medel för att sätta de salarierade Tidningarna i tillfälle att fortfarande uppträda såsom anhängare och försvarare af de conservativa äsigterna; torde nedanstående icke sakna sin intressanta sida. Att hvarje samhälle är omtänksamt att, i den mån de materiella krafterna och ressurcerna sådant medsgisva, få sina fördelar utvidgade och blifva befriadt srän de fjettrar, hvilka i ett eller annat hänseende förhindra utvecklingen af samhällets medborgerliga verksamhet, idoghet och förkofran, är naturligt, och det var af denna anledning Sölvesborgs stad, som på senare tider i bandel och rörelse betydligt gått framåt, nyligen hos Kongl. Maj:t gjort underdånig ansökan att få sina handelsrättigheter utsträckta, hvilken dock, sedan såväl Commerce-collegium som General-tullstyrelsen blifvit hörda och densamma alstyrkl, blifvit afslagen. Det förrädiska hopp, hvarpå Sölvesborgs stad, för vinnande af framgång i saken, stödde sig, är emedlertid alltför märkbart att icke här böra upptagas. Sölvesborgsboarna hade nemligen genom en viss allmänt känd man här på orten emottagit från tvänne i frågan betydande personer den hemliga underrättelsen, att ansökningen skulle af dem på allt möjligt sått understödjas, endast man vore benägen för en slten uppoffring till allmänna kassan.? De mr LL 0 ——— ——— —— q — — — — beskedliga och alltid liberala Sölvesborgsboarna, som aldrig kunde ana något annat, än an med denna allmänna kassa? menades en inrättning för något välgörande ändamål, och att beloppet framdeles komme att af blifvande revisorer ordentligen granskas och redovisas, drogo således icke i betänkande att, dels af stadens allmänna, dels af särskildt för tillsället sammanskjutna medel, genast afsände 400 R:dr B:ko med löfte att ytterligare 200 R:dr B:ko skulle, i händelse saken vanns, till osvanberörda åndamål sedermera blifva remitterade. Emedlertid förekom ansökningsfrågan såväl i Commerce-collegium, som äfven i General-tullstyrelsen, och man tänke sig Sölvesborgsboarnes förvåning då deras, som de tyckte, ganska rimliga begäran blef å båda dessa ställen afstyrkt. Man gjorde sig på enskild väg genast underrättad om detta oväntade för hållande, och fick till svar: att detta betydde ingenting, emedan, dä saken kom till hogsta instancen, man nog skulle söka verka till dess framgang. Men som den närvarande regeringen handlar efter sanning och rätt, och icke, säsom den föregående, efter vissa Högmögnes sidoinflytande och insinuationer, misslyckades saken helt och bållet, i thy att Regeringen icke ansett sig kunna bifalla ofvannämnda al Sölvesborgs stad gjorda ansökan; men dock tillerkänt staden rätt shet alt uppbära brooch lastpenningar sor de från utrikes ort kommande fartyg, hvilka lossa och lasta i Sölvesborg. Förargelsen öfver denna oväntade utgäng al saken har stegrats så mycket mer, sedan man efteråt sått veta att med den ?allmänna kas sån menats ingenting annat än — Svensk Biet, och att, efter all sannolikhet, detta så ledes erhållit ett liet understöd af 400 R:di B:ko för att kunna äfven för ett kommande år fortsätta sin ädla verksamhet för det con: servativa elementets upprätthållande. Näst der beryktade jude-emancipationssragan, lärer vä ingen varit af en sa besynnerlig natur som der ifragavarande, och vi föreställa oss hvad t. ex Arr Skogman och Gyllenhaal skola skratta mjugg, om de någon gång få höra berätta detta nu omnämnda förhållande, hvarom d lutan allt tvilvel äro helt okunnige. Vi tord