3101117442 2 d s0 föraklligt rynka näsan, råka till att icke vara så densaldigao och adinskränktap, som de låtit inbilla sig att desse äro. Svenska Biets Hofpredikant och Kongl. Sekreterare kunde ju för to skull göra en Eriksgata genom landet, för att ösvertyga sig om, att så verkligen är förhällandet. be skulle äfven då snart blifva tagne ur sin grosva villsarelse, att asäderneslandets intelligenta ungdom är på Svenska Biets sida. Det skall i sanning en bög grad af arrogans till, att våga påstå, det Sveriges bildade ungdom är en konservatismens och obskurantismens lisegne sköldhållare. Detta påstående bevisar bäst af allt, buru litet Svenska Biet känner ställningar och förhällanden inom fäderneslandet, och huru föga det förstår uppfatta sin tid och de rörelse-elementer, den bär i sitt sköte. Må Svenska z3iet och dess medarbetare försöka den enda liten appell åt detta hålly, och jag är öfvertygad om, att den dopinionsyttringo, de derigenom framkalla, skall blifva så afruktansvärdo, att de skola förlora all håg och lust att någonsin mera förnya densamma. Om Svenska Biet icke vore så ursinnigt argt, som det är; om dess Red. blott för några få ögonblick kunde taga sitt förnuft till fånga, så skulle jag fråga det: när predikade väl Handelstidningen, såsom Svenska Biet i sitt 225:dje N:o påstår, konservatismens läror? När påyrkade den, att det murkna, ruttna, odugliga i stat eller kyrka skulle blifva beståndande? När röstade den för något allenastyrandesystem ? När förfäktade den någonsin den absurda, af det konservativa partiet vid alla möjliga tillfällen frambållna och drifna sats, att adelsoch prelat-väldet voro oundgängliga elementer för statens bestånd? När försvarade den någonsin den historiska rättens principer eller något annat dylikt? — Om det i biredaktörernes bröst funnes något hjerta, i detta ords figurativa bemärkelse, och icke endast en pulserande, af vener, fibrer och arterer genomskuren köttklump, så skulle de behöfva ett täckelse för sina ansigten, för att med det skyla den skamrodnad, som ovilkorligen måste uppstiga på desamme, om man öga mot öga till deras besvarande framställde ofvananförda frågor. Men det förhåller sig med Biet som med en i lastens dy sjunken qvinna: det kan icke rodna; det bar afklädt sig all blygsel; det har blott ett enda begär, nemligen det, att tillfredsställa sina passioner och att, om möjligt, rycka alla ned till samma låga ståndpunkt, på hvilket det sjelst befinner sig. När dess dialektik, dess sofisterier och spetsfundigbeter icke inera kunna vara det till någon nytta, när dess af förgiftade pilar fyllda koger är uttömdt, när det icke mera har någon galla eller något etter att spruta på sina motståndare; så — ljuger det, ljuger med en kontenans, som skulle göra den mest genompiskade skurk heder, i fall någon heder kan vinnas genom alt producera osanningar. cåndamålet helgar medleto tyckes vara dess, liksom Loyolas, valspråk, och det lemnar ej heller något enda medel obegagnadt, för att uppnå sitt systemål. Aldrig i tiden skall jag elomma dess och den konstitutionelles kolossala, oförskämda och uppenbara osanning, då representationsförslaget med så stor majoritet hade gått igenom i Borgareoch Bondestånden: de förklarade nemligen denna de liberales seger så, alt voteringen i dessa stånd wicke utfallit på sätt nu skedde, om ej Ståndens ledamöter varit fullt förvissade om, att förslaget i alla fall skulle af de två andra Riksständen förkastas. Alt ingen demonstration till vederläggande af denna kränkande osanning blifvit af de genom dem så bittert förolämpade Siänden vidtagen, skulle i högsta grad förvåna mig, om jag ej så väl kände, huru djupt pluraliteten af dess medlemmar föraktar Svenska Biets och Den konstitutionelles låga beskyllningar och insinuationer. Man är så van vid dem, att de icke mera kunna sära. äsven jag för min del skulle med atystnadens vältaligheto hafva låtit Biets i N:o 219 och 223 mot Aftonbladet och llandelstidningen gjorda utfall opåtaldt passera, så vida jag icke varit öfvertygad om, att Biet då skulle bafva uttydt denna tystnad såsom ett bevis, alt det hade rätt. Denna lilla skadeglädje ville jag bespara detsamma och på samma gång lata de många af Handelstidningens prenumeranter, som ej hålla Svenska Biet, se, huru det klassificerar den tidningsläsande Svenska Allmänheten och huru det söker datt verka på öfvertygelsen och sunda sörnustetp, genom — oförnuft, ty. förnuftigt kan icke det sägas vara alt vilja frånkänna alla de af Biet i den ifrågavarande artikeln uppräknade folkklasserne allt eget vetände, all intelligens och omdömesförmåga. Att vidare dissekera och kommentera Biets, i bem. artikel gjorda, erundsalska anmärkningar, öfverlemnar jag åt Aftonbladet, hvilket den egentligen gäller. Såsom ett prof på den logik, med hvilken uppsatsen blifvit författad, kan jag dock icke neka mig nöjet att fösta läsarens uppmärksamhet på en af mig här ofvan citerad tirad, i hvilken Aftonbladet i ett enda andedrag och på en och samma rad Hhackullas f