galierna och då utropet skedde samt raketen utanför kyrkan uppgick och kanonerna i detsamma dundrade från Skeppsholmen; (142 skott skötos för Konungens och 442 för Drottningens 1 kröning), och det andra under den påsoljande hyllningen, då Kronprinsen och hans båda åldste bröder, Gustaf och Oscar, efter att hafva aflagt trooch huldhets-eden, återvände och kysste sina höga föräldrar på handen, samt af dem tillbaka kysstes på munnen. Det intryck, som dagens högtidlighei hela tiden syntes göra på Konungen, och som man kunde se i en se, och äfven den lyckliga makan och modren öfverväldigades af glädjetärar. Efter arffurstarne aflade äfven Rikets Ständer, med upplyftade händer, byllningseden, som föHH restafvades af Hr justitie-statsministern. Hlockan half två var hela akten fulländad Koch uttåget ur kyrkan begyntes under musik af en af Hr Hauser komponerad marsch, som likaledes var ganska vacker och, såsom det höfdes, mera triumpherande och briljant än ingångsmarchen. Riksståndens ledamöter desilerade dervid en i sender och bugade sig sorst för Konungen och sedan för Drottningen. Regnet hade nu upphört, så att hela processionen kunde tåga tillbaka den vägen som var utsatt i ceremonielet, genom Trångsund, Storkyrkobrinken, Riddarhustorget, Myntgatan, Mynttorget och uppför Lejonhackeu, genom en hay af soldater. Detta var en stor trost för den I otaliga mängd af både hufvudstadens innevånare och resande, som alltsedan morgonen hade I väntat att få se det kungliga tåget. Men också var detta ibland det vackraste i dagens högtidlighet. De öppnade fönstren i alla våI ningar voro uppfyllda af högtidsklådda damer, I hvarvid man fick ett nytt bevis på, alt norI den icke bar brist på qvinliga skönheter. Under bela vägen der Konungen och Drottningen I gingo fram under hvar sin thronbimmel, skallade en liflig och fortgående blandning af burra och lefve, hvari damerna hjertligt deltogo; näsdukar hviftade öfverallt, och i stället I för det nyss upphörda regnet föll ett fortsatt blomsterregn framför Konungens och DrottninI gens fötter. Flere damer togo till och med blommorna från sina mössor och koeffyrer och strödde dem på det kungliga parets väg. Med ett ord, glädjen var allmän och oförställd; det var elt af dessa entbusiasmens sköna ögonblick, der iillgisvenhet, glädje och hopp förena sig i en känsla, utan att man närmare analyserar I densamma, ett ögonblick af skön poesi uti det verkliga lifvet. Derrester gaf Hans Maj:t Konungen middag Ni af riksstånden. II. Exc. Utrikesministern gaf I middag i sitt hotell tör corps diplomalique och krigsministern general Peyron för krigsbesalet. såÄälsftonen samma dag utmärkte sig gonom en ganska vacker illumination, som var allmän på de större gatorna; men äfven på flera mindre gator, en och annan gränd och langt uppåt soder var ett och annat bus illumineradt. Den mest lysande anblicken hade man ifrån Slottsbacken af Blasiiholmen, der det norska ministerhotellets rikt eklärerade våningar och en tät rad med lampor utanför slagtarhuset, reflekterade i det dallrande vattnet i strömmen, gjorde. mycket god effekt; vidare Gustaf Adolss torg, Drottninggatan, der fönstren i ett par hus voro med särdeles omsorg klädda med blommor; Excellensen de Geers hus och trädgård vid Stora Trädgårdsgatan samt för öfrigt, såsom sagdt, nästan alla hus på de större gatorna. Uti Storkyrkobrinken syntes en transparent med de kongl. namnchifsren 0. J. samt en inskrift uuder. ben kungliga familjen gjorde på aftonen en promenad i statsvagnar med facklor för att äskåda denna illumination. Vägen togs utför Slottsbacken, Skeppsbron, Stora Nygatan, Mynt gatan, Norrbro, Drottninggatan, Clarabergsoct Enkhuseränderna, Trädgårdsgatan, Carl XII: torg till Ladugårdslandet och tillbaka öfver Blasiiholmen. Konungen, Drottningen, Kronprinsen och Prinsessan Eugenia åkte i en vag och de öfriga Kongl. Prinsarne i en annan; fö öfrigt estersoljde ett par kavaljersvagnar. Tal rika och ständiga hurrarop höjdes under dett tåg öfverallt af den i täta skaror hvimland folkmängden. På nya theatern gass samma afton en mycke nält tillsällighetspjes, kallad Kröningsdagen, me kupletter, författad af Hr Blanche. Scenen före ställes i Storkyrkotornet, under processionen Huset var fullt, och publiken så nöjd, att de ofta gaf tillkänna ett stormande bifall. Efterå sjöngs solksången, och sedan ridån gått ned, be gårdes ännu ett da capo deraf. — I hufvudstadens kyrkor hölls den 29:d viss blekhet, upplöste sig nu i en djup rörel————aj— — Rn I för 600 personer, hvaribland 420 ledamöter l ö