Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1844, sida 2

tr nr PRE — 7 C AUflAtullgadlC I1CIIU välde öfver djurets vilja och minsta rörelse. Hvad vi har yttrat om Herr Alexander Gau tier gäller äfven om brodren Carl. Om vi icke anse oss kunna skänka vårt bifal åt Hr Paul Dahl såsom Komiker — ty sannin gen att säga är Hr Dabl ingenting mindre äl detta — så fordrar dock rättvisan att ma erkänner hans ovanliga grad af kroppsstyrka ocl skicklighet säsom gymnast. Ålven M:lle Yhärese Gautier rider rätt skick ligt och står med särdeles säkerhet på häst ryggen under djurets starkaste spräng. Då mai härtill lägger ett fördelaktigt utseendo, så tord detta vara nog att tillvinna henne publiken ynnest. Sällskapets hästar äro i allmänhet vackra oc! några bland dem ovanligt väl dresserade. I hörnhuset af Östra Hamnoch Kongsga torne, en trappa upp, äro för närvarande ut ställde till allmänhetens beskådande 2:ne olje färgstaflor, hemsåude från Paris af en ung arlist Hr Bruscuilz, hvilken endast for få år seda lemnade sin födelsestad, för att i utlandet sök utveckla de konstnärsanlag, som fästat härvaran de den sköna konstens vänners uppmåaksamhet De bäda taflorna skola utan tvifvel rättfärdiga d förhoppningar den unge konstnärens gynnar härstädes fästat vid honom, äfven om den stran gare kritikern skulle vid den hafva ett eller an nat att anmärka. Den ena af dessa taflor föreställer ett bari nyss uppkommit ur badet, och modren, som met ömhet i blickarne, knäböjande, betraktar de; lilla, i bara linnet, srysande älsklingen. vi så ga med öfverläggning: srysande; ty konstnärei har särdeles väl lyckats att åt barnfiguren gilv ell sådant utseende. Barnets här och den ruti ga silkeduk modren har lindad om hufvudet är särdeles väl målade och jemte den i en behag lig särgnuance hållva bakgrunden i sin måhn bi dragande att göra taflan förtjent af uppmärk samhet. Mindre lyckade, såsom hårdt hållne synes oss draperierna i öfrigt vara, äfvenson lärgläggningen å båda taflorna nog tjock. Ilvac skuggorna i såväl den knäböjande modrens, son barnets ansikten beträffar så skulle man vid den liksom vid dylika i de sleste yngre målares ar beten kunna anmärka, att de nog mycket äro er mörk kulör och detta mera än frånvaro af ljus Imedlertid hafva figurerna verklig relief och skol: säkerligen, då taflan får sin fernissa, synas mer: mjuke än nu är händelsen. Den andra at de båda utslällde laslorna, har en grupp af en ung qvinna i sittande slällning hvilken med ena armen omsluter ett harr som har en hund liggande i knäet. — Då mar i den unga qvinnans, i barnets och i den still: hvilande ehuru vakna hundens blickar, söket elt uttryck, som kunde antyda deras tankar: inre öfverensstämmelse eller olikhet: så skall del utan all svårighet falla i ögonen, att något yttre föremål fästar såväl barnets, som hundens uppmårksamhet, då deremot blicken i den unga qvinnans ögon antyder alldeles motsatsen — öf. ver denna grupp skulle man kunna skrifva: blickar måt och utåt. Öfver qvinnans ansikte hvilar en skugga, ett halft missnöje, om man så vill, en saknad. Måhända bar hon gått någon henne kär frånvarande till mötes med barnet och hunden. I väntan har hon satt sig ned på en stenbänk och slutit nära intill sig det kära hon äger närvarande, försjunken i tankar på den frånvarande. kit behagligt lugn sprider sig öfver det hela. Med afseende på sjelsva teckningen och reliesen äro sigurerna som å den andra täflan, väl utförde, liksom de båda taslorna hafva samma fel gemensamt hvad hällningen assärgtonen i dagrar oeh skuggor beträffar, och detta fel är någon hårdhet, som dock i betydlig måhn minskas då färgorna genom den behöriga fernissan få ett helt annat utseende. IIxad vi kunna försäkra, är att det väl lönar mödan att taga lessa båda taflor i ögonsigte, så vida man i öfrigt har något sine för skön konst. Det vore högeligen alt beklaga om den unge :oustnären genom en eller annan omsjändighet skulle sättas ur stånd att vidare gå fram på en i bana, på hvilken han under en jemförelsevis ort tid tillryggalagt ett så ansenligt och väsentet stycke, till heder för sig sjelf och till glädje ör dem som med intresse följt och understödt ans slräfvanden. Båda taflorna äro bestämde för Konstexposilioten i Stockholm och kunna endast ännu få daar vara tillgänglige för allmänt åskådande. En regeringens åtgärd, nemligen Hr Printzenkölds entledigande från sin befattning såsom t. Landshosding och Kammar-RättsRådet Sandtröms tillförordnande och utnämnande i hans tälle är en i så måtto glådjande företeelse, om den torde blifva en fin vink att sansa sig t det parti, som i tid och otid, på riddaruset sätler sig emot alla resormer äfven då essa äro önskade af såväl regeringen som folet och representationens majoritet.