Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1844, sida 1

om hlokheten af denna eländiga riksdag lidiga sammankallande, intill den märkvär försäkringen, aalt vi icke äga något ilos.) Man har blott sordrat att Konungen skulle förskaffa nationen en verklig och verksam, besluten och kraltfall ministere — och man har villigt lemnat till Dagl. Alleb. och andra, att sammanblanda begreppen om Regering och den konungsliga personligheten, i hopp att då dessa fingo fritt spela den gamla Granskarens, eller, som han ock kallades, ablanskarenso röle, under förra systemet, de skulle åtminstone lemna de män i fred, som på öfvertygelsens och bevisningens våg söka att hälla nationens uppmärksamhet fästad vid dess sanna, icke blott på dess inbillade, välfärdsfrågor. Ingen af dem har önskat eller ens tänkt att se Regeringsmakten ställa sig upp-emot den göfverväs gande, sansade och: moderata opinionen i landeto; tvertom har det just varit för denna opinions bästa, för dess upplifvande och inslytelse, som man sökt att i roten anfalla fördomarne, okunnigheten, hoflismeriet, kamarillaväldet, savoritskapen, o. 8. v., samt varna för och bestrafsa illusionernå, och sedan dessa bemodanden till stor del lyckats, sedan bela Svenska folket insett olyckan af en svag regering, och sedan man varseblifvit en allmän, allvarlig syftning hos det till att befästa sina rättigbeter och sin frihet, så hafva de s. k. radikala. icke ett ögonblick begärt, att man med annat än lagliga medel skulle söka vinna detta stora, detta ädla mal. For öfrigt lönar det ej mödan, atv tvista med Dagligt Allehanda om dessa saker. Huruvida folkets, det asansade och moderata folkets, opinion är mera belåäten med det slags politiska belåtenhet, som solar sig i nådens sken, än med den pröfvande undersökning, som bemödar sig att underhalla en sann och lefvande frihets heliga eld i medborgarnes hjertan, det kan ju bäst utrönas, om t. ex. en, såsom D. A. kallar det, eradikatpy morgontidning försökte sig i hufvadstaden. Under denna sörbistring arbetar man på nya representations-förslag. Ur v. tjartmansdorff har ett litet utvaldt machineri till ott Fem-Ständs utkast, i sig sjelf, Professor Fries, Borgmästare Lagergren och Riksdagsman Strindlund. Det gick superbt i början; men nu säges, att då man väl kom till detaljerna, så befanns det behäftadt med sådana oformligheter, t. ex. 60 mils långa valkretsar, o. a. d., att af hela saken lärer blifva ingenting. : Friherre Ssprengtporten skulle göra ett annat försök, och bilda representationen efter klasser; men derom har icke ännu något resultat afhörts. Des. k. Reformvännernas? komiltg, är deremot redan särdig med hulvudgrunderna; och det skall vara ett snillrikt förslag, en esterbild af den stora revolution, som skedde på jorden medelst Syndasloden. Liksom då, på llerrans ingifvelse, Noach tog in i arken exemplar af allt det a jorden kralade, så kommer undan solk-srihetens slod att i den ena Kammaren de Aldres räddas vissa exemplar al allt hvad som krälar i Staten, under namn af Stånd och klasser: adel, prester, lärde, domare, embetsmän, posessionater, kapitalister, handlande, handtverkare, sabrikörer, skeppsredare, och Gud vete hvad allt som här kommer att insloppas, med den punktlighet, alt af ett och annat slag endast ett exjemplar (maskulint naturligtvis) kommer att respresentera; och härigenom skall vara så fullkomligt väl stäldt med tillämpningen af den samsälda valpenningen, att Dagl. Ålleh. i går utropar: Vi kunna således icke förmoda annat, än att en hvar, som är en uppriktig vän af Representationsreform, stödd på allmän valrätt, måste sorena sig i denna rigtning, såsom den enda måjlisa för genomförande af något förslag, m. m. Emettertid är det temligen säkert, att i all tysthet och anspråkslöshet, ett förslag, mera liknande det nu förkastade, men i detaljer upptagamle de förändringar, som deri kunna skäligen yrkas, utan principernas upphäfvande, i denna vecka aflemnas till Constitutions-Utskottel; och man bör hoppas af den ena hälftens nit och hlokhet i Utskottet, att det heldre tages till grund för voteringarne, än alla sädane tillkonstlade skapelser, som blott tjena till att ännu mera inveckla förhållandena. Ännu i denna stund hafva icke Riks-Stånden blifvit -underrättade om dagen för Kröningen. Det såges likväl såsom säkert, att den skall blifva om Lördag: en illa vald tid, då just slyttningsomsorgeerna börja, och här i staden flyttar folket i allmänhet oftare, än i vara andra städer, så att de dertill anslagna dagar väl Ibehötvas. JIeke obetydliga svårigheter uppstå