Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1844, sida 1

Ayres af den 29 Juni, sanktionerat ett emeljan Presidenten Rosas och Londonerhuset Baring Brothers afslutadt contrakt, enligt hvilket nämde hus skall till statsskuldens betalande hvarje manad tills vidare remittera 3000 bolars till London. — — — —ö— Frän Red:s siorrespondent. Stockholm den 24 Sept. UHar går, i bedröfvelsen, rätt lustigt till. Man kan omöjligen på ilständ göra sig ett begrepp om sakernas rätta ställning bär, och det är icke underligt; ty äfven mängden af dem, som på stället betrakta len, tyckes blotta asynen göra yr i hufvudet. en sådan massa af motsägelser, inkonseqvencer, luperier och besinningslösheter, som man nu ser, nästan ifrån alla håll, har icke på lång tid skådats; och asönderbrylningeno är så grundigt ästadkommen, genom sakförhållandenas egen kraft, alt ingenting synnerligt dertill vidare behölver göras, hvarken af det ena eller andra Ståndet, den ena eller andra opinions-nyansen. Hvarken Regeringen, sådan den nuär, eller pressen, sådan den nu är, eller byråkrati, aristokrati och hvad slags (kratt-io det än må vara kan återhälla densamma. Under det att det s. k. molerala partiet, på Allehandas inrädan, sörjer: sig till döds öfver, att man ej fatt fram det befängda förslaget, att undertrycka Högsta Domstolens rält att gifva lagsörklaringar: en rätt, som ligger i naturen af dess högsta lagskipare-kall och som är af stor vigt i värt land, der eljest ett otydligt lagstadgande måste ådraga solket obehagligheten och kostnaden att gå alla instancer igenom sor alt slutligen ändå, partielt, i Högsta Domstolen sa samma resultat som man nu längt förut, på en gäng, och mntan förlust af tid och kostnad, kan erhålla . genom den allmäuna lagforklaringen: så gråtes räf-tårar i de reaktionäras läger deröfver, alt aRiksdag hvart tredje år skall sammankomma.o Under det att de konservativa yrka Ståndsval och förklara dessa såsom en garanti för fribeten och utvecklingen, så slå de på Riddarhuset ned den vigliga tillämpningen af denna samma princip, då, för att nägonsin kunna få en lag-resorm, samt nu genast kunna behandla den i år färdiga nya kriminal-lagen , det ifrågaställes att kunna lemna åt ett förstärkt LasUtskott, således ett genom ståndsval utsedt Utskott, dylika frågors afgörande med Rikets Ständers rätt. Den i går derom hållna riddarhusdebatten var på det hela mer bevisande för Adelns ömklighet, än sjelfva representationsfrågan; ty då ett Svenskt Riddarbus, är 1844, sedan hela landet i trettio år väntat på en ny tidsenlig lag, kan ensamt ställa sig fram för det vansinniga bemödandet att förhindra all måjlighet att derom besluta (att ej våra fyra stånd kunna afsluta en hel lagboks redaktions-förändring det inses af något hvar), och det emot tre Stånds beslut och Konungens Rådgifvares yttrade föreställningar, så har det ock dermed förklarat, att dess majoritet icke mer tillhör hvarken regeringens eller nationens interessen, att det blindt följer för dessa fremmande och skadliga inflytelser, samt att allt ordande om villighet att gå folkets behof och önskningar till mötes, i fråga om samhälls-institutionernas förbättring, är idel osannsärdighet. Och likväl stå två regeringens förtroende-embetsmän i spetsen för en så beslutande majoritet, understödde af en tills. Landshöfding, m. sl.?! Och Regeringen låter dervid förblifva. Under det att Konungens regering, genom en sådan slapphet, en sådan missförstådd moderantism, sjelf bidrager att sakerna komma i det aldra bedrösligaste skick, så att ingenting kan utföras af allt hvad som för det allmänna nu så väl behösdes, ser man en fraktion af den s. k. liberala pressen, Dagligt Allehanda, fara ut emot de få, som icke latit dåra sig af sagra löften och af några, på det hela föga betydliga, ehuru i öfrigt losvärda, åtgärder. Så fäller t. ex. Dagl. Allehanda sistl. thorsdag en förkastelsedom öfver avissa korrespondenters lika absurda som fanatiska anspråk, att Konungen skulle göra sig till anförare för en handfull ultra-radikaler, för att dermed bjuda spetsen åt den så ojemnförligt öfvervägande, sansade och moderata opinionen i landet och dymedelst göra wden sista villan värre än den sörsta.o veterligen har dock ingen bett Konungen göra sig till anförare för något parti — tvärtom har man erkänt, att han bör stå upphöjd öfver partierna: älven ölver dem, som lismat för Dagligt Allehanda alltifrån irågan