fen har lika litet dervid förlorat någonting som presterskapet, ty i intet protestantiskt land i Europa finnes i förhållande till. folkmängden så mänga och så vält underhållna kyrkor som i Amerikas förenta Stater, och hvad presterskapet beträffar, så äro de i cekonomiskt hänseende bättre lottade nu än då Staten inblandade sig i frågan om deras aflöning. Men hvad som vunnits är deremot af omållig betydenhet och detta är att i Amerika icke en prest såsom hos oss kan vara en spelare, en drinkare, en brånvinssabrikant, en odusling, en liderlig persedel, en lärare i fullkomlig saknad af sina åhörares förtroende och aktning. I Amerikas Förenta Stater måste presten vara hvad han bor vara, i motsatt fall svälter han ihjel, och detta till religionens sanna fromma. Ur Notes on The Unued States of North America by G. Combe (en högst ansedd Engelsk skriftställare) meddela vi följande, hvilket torde kunna anses såsom både tillförlitligt och upplysande: Många år efter Massachusets colonisation var hela befolkningen stränga Calvenister och inga utan kyrkans medlemmar voro frie män, eller berättigade att välja de civila ämbetsmännen. bikväl då alla innevånarne vore af samma trosbekännelse gjorde det föga inskränkning i den borgerliga friheten. I början voro församlingarne) fästade vid jorden, Presterna valdes af kyrkans medlemmar och ordinerades af ett ) Consistorium, och, utan fullmagt, ansågos de tillsatte för lifstid, så länge de voro oklanderlige, ad vitam aut culpam. Anno 4654 tick Provincialrådet rätt att pålägga alla församlinsens medlemmar en passande skatt till deras prest. benna lag blef ytterligare fastställd 41669. Med undantag för Qväkarne, förflöto nära tvenne ärbundraden utan förändring. Efter alt Massachusets hade upphört att vara en en engelsk Colonie gaf den sig sjelf en Grundlag, utan att förändra det gamla systemet. Nåura år senare fann likväl en eftergift rum, då det blef beslutadt, att om något individ skiljde sig från församlingens Prests prolestantisk-calvinistiska trosbekännelse och öfvergick till en annans, skulle han fortfara att betala Presteliga skatten, under det att hans nya Prest vore berältigad att af Statskassan undfå beloppet. Senare fick den) asällige tillstånd betala sin skall direkte till sin egen Prest, emedan en lag var antagen, att man hunde frånskrifva sig sin församlings Prest och antaga en annan; men ända till år 4830 böd lagen hvar och en att betala en viss skatt till presten. Från den tiden bar folket antagit vissa förbättringar i grundlagen, i kraft hvaraf det står hvar och en fritt att betala något eller intet till Prest eller Kyrka. Detta har helt och hållet förändrat förhållandet mellan Folket och Presterskapet. Detta senare är uumera aldeles afbängigt af deras hjord för deras tillvaro, aldeles som advokaten af clienter eller läkaren af sina patienter. Kyrkornas antal har senare ökats, kyrkogången tilltagit och man har försäkrat mig, alt, hvad man nu frivilligt betalade, öfversteg vida det högsta belopp af den förut tvungna presteliga asgisten. Öönskligt vore om rikets nu församlade ständer från Kongl. Maj:t kunde hafva att förvänta någon proposition i detta ämne, hvarigenom en början gjordes att afhjelpa det onda, som är en obestridlig följd af presterskapets aflöningssätt, och om de andelige till en början sattes i ett hälsosamt beroende af sine respektive församlingar, så skulle otvifvelaktigt utom många andra fördelar äfven den vinnas att bryta kKlerecicts öfverhandtagande uppbläasthet och öfvermod och dess skadliga inflytande på ordnandet af jandets inre angelägenheter. ) territorial ) andligt råd ) dissenter