I OO EFTERSKÖR DD. Gölheborg d. 25:te Sept. 1844. KR Att aSvonska Biet varit elakt; att det vid sh ptaligt mänga tillfällen talat emot bättre vetande; it det är en in-nationell tidning — allt det der par jag länge vetat; men att det varit dumt, nde Yrkedumt, hyper-super-non-plus-ullra-dumt, det 4 ade jag sannerligen icke kunnat föreställa mis. Ett dei största ei sak dräpande beviso på or igligheten se denna min föreställning bar dock Svenska Biet Aljelft haft den godheten att i sitt 214:de N:r ifva både mig och hvarje annan, som möjligtFis delat densamma. Se här; huru dermed RYillgått: En af Handelstidningens Stockholms-korresponesfenter hade i N:o 215 af åsvenska Bielr Äplifvit beskylld för, att med asina otidigheter semsöka till och med det Högsta i Samhället. 4 anledning häraf dristade sig bemälte korrepondent att anhålla, det Biredaktionen emåtte iärmare bestämma denna beskyllningo, hvilken an eljest förklarade vara cen låg osanning. — säå! hvad gjorde nu Biredaktionen? Jo, såsom J , Än mot det Högsta i samhället sramkastad agotiwäsigheto citerar den ur en af korrespondensrtiklarne följande tirad: aFör liveralismen duger ingenting annat, än så Rätt och Samming; men då skall. :man akta sig alt sätta ett stort O framför. sch yttrar derefter: eIngen kan misstaga sig Im, at det är Honungens namn och fridlysta person , som äro föremål för hans korrespondentens) anfall och opassande gyckel; i det är Konungen, som tagit till valräk: Rätt och Sanning, och det är Hans nskilda namnehiffer, och ingen annans , som förtydbart drabbas af ( (korrespondentens) otisJigheter. v — Vidare påstår Biet, att cingen enSai — a menniska kan tolka korrespondentens uttryck å något annat sätt, och att ingen redlig Svensk, an må nu tillhöra hvilken politisk skola som elst, kan utan det djupaste ogillande och mednkans förakt fästa sitt öga på dylika diatriber., O, du oförliknelige, mångbesjungne och mångrmantagande STUPIDOBEX, alla Jönsars och Snobbjockars vördade skyddspatron! har näJon af dina talrika klienter någonsin förut på Att mera vältaligt och evident sätt visat sig vara ärdig den ynnest och det beskydd, du beskär ina rättrogne, dem som dig tillbedja i kortynthet och enfald? ..... IIVad vill väl dina a — Atkorade gunstlingars, en Midas och en Marfyas, odödliga dumhet säga mot denna BiredakNonens kolossala blunder? Dersöre, att en gristställare vågar påstå, alt för liberalismen inJenting annat än Rätt och Sanning duger, och :SHerföre, alt han dristar att uppmana dess väner att ställa sina handlingar så, att ej den AÄärt, de förfäkta, kan få namn af O-rätt, Usch att ej den Sanning, de predika, kan få Aamn af O-sanning — derföre, märk! der5re har han sagt det Högsta i samhället en fotidighet, och derföre skall ban brännmärkas sffasom hvar mans niding. .... Ve den, som sädanesler framför ord , sådana som Räll Båttisa, Sanning, Rättsardighet, Duglighet, Skicklig, Barmhertighet o. s. v., fördristar sig alt sätta ett O! Han är, enligt Svenska Biets sätt Att se tingen, Varg i veum, en majestätsförrytare och riksförrädare. Bokstalven O, anÅånd såsom ett privativum framför svenska ord, yr efter denna dag fridlyst, får ej såsom såMan: begagnas, oskäras, ohelgas. Den bildar Konungens enskilda namnchifser, Hans och inen annans.? Alla ord, som börja med denna pokstaf, måste följakteligen, då den är af privaiv natur, uteslutas ur svenska språket. orden ..SOrättvisa, Orätt, Osanning, Orättfärdigbet, Oskickighet, Obarmherlighet o. s. v. komma icke mera ellatt existera. Sjelsva Biet får icke mera kallas Oesterrätlligt; det vore ett brott mot Konungens majestät. Naturligtvis måste äfven då orden adelig och Ofrälse försvinna: men existera icke anorden mera. så existera ej heller de vid dem fästade begreppen. Hvarje svensk man och qvinna är således hädanefter frälse, adelig. Hela Sverige år ett enda stort Riddarbus, från den ena ändan — still den andra. Hvad behöfver man numera ..braka sin ljerna med stånd, ståndsfördelningar, usgständsskillmider 0. s. v.? Några sådana finnas sjej mera till.... Hvilken utomordentlig skada Anpblott, att liet, den blinda bönan, ej förr hittade we sitt korn oc) kunde framkackla siltheureka-! sf Huru myckea tid och huru mycket penningar hade ej då varit besparade! Huru mången riksdagsman, som nu en id bortåt vakat vid sin lampa, hade sdå ej i fred och ro kunnat sosva på sitt öra! Huru många parlamentariska diskussioner, infall, utfall och msssall hade ej då kunnat undvikas ! Huru mycka blick, huru många ris papper, I huru många bundtar pennor hade ej då kunnat besparas! Iuru många par stöflar hade ej då för de adelise listlöparne? varit i behåll! s. J .A.. 2 a A— 1