Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1844, sida 1

Representotions-försiagret (Fortsättn. och slut fr. föreg. N:o.) I hondståndei gick det igenom , utan all diskussion, hvilken också, i det ! hela, synes oss alldeles ösverslödig, då derolver redan varit så mycket diskuterat både mundtligen och skriftligen, att deröfver ingenting vidare kunde vara alt säga, och den som ej låtit ölvertyga sig af dessa diskussioner, den lät också ej öfvertyga sig af hvad i korthet kunde sägas inom ståndet. Vid voteringen fick likväl Strindlund ändå 43 med sig. Heder imellertid också at hondståndet, som så vackert börjat, genomfört och fullbordat hvad det kunde till fäderneslandets pånyttfödelse. Den förekoms likväl för närvarande af adeln och presterna, som förut är nämdt och kändt. vi förmoda dock, som sagdt är, på goda grunder, alt deras seger ej skall blifva långvarig; ty 4:0 har nationen, genom sina sanna ombud, så langt som närvarande former medgisva, med en ofantlig majoritet gilvit sin vilja tillkänna; ty hvaH betyda adelns och presternas majoriteter, i jemförelse med borgarnes och böndernes, då man besinnar hvilken del af nationen de representera? — och 2:o har äfven Konungen, genom en af sina rådgilvare, förklarat sig för en representationsförändring, enligt nationens behof och önskningar, så alt vi hafva de bästa utfsigter för en snar framtid. Imellertid bafva de begge såkallade första stånden dock tydligt visat sin goda vilja och uppenbarat hvars andas barn de egentliven äro — en sak, hvarom man likväl redan förut ej hyste något tvisfvel. Färetcelserna i representations-frågan hafva blott varit en ny bekräftelse derpn. Nå, nå, de kunna vänta sig att blifva behandlade efter förtjenst. beras behandlingssätt bör dock ej utgå från de opinionshjeltar, som nu i Stockholm försökt yttra sig i skumrasket, genom stenkaslning, skräl o. s. v. Dylikt bör hvarje parti assky lika mycket. Det ges nog andra värdiga, kraftfulla och verksamma medel i representalionens och regeringens händer. Få nu se hvad den kommer att bjuda på; ty nu måste den ställa sig i spetsen för representationsreformen. Må den dock ej komma med ståndseller klassval, eller någon slags pärskammare eller dylikt. Det kan, det får ej antapas af nationen, om den ej fortfarande vill förblisva D omyndighetstillstånd och bli ett offer för splittring och intriger, och vi hoppas att de resormvänner och den af dem valda kommitteen till ett nytt representationsförslag ej skola lemna dessa sanningar ur sigte. Bäst vore det, om regeringen helt simpelt föresloge Norska konstitutionen, så att begge konungens riken tilldelades samma frioch rättigheter, vi se ej hvarför det äldre och större skall stå tillbaka för det yngre och mindre, också kan blott på detta sätt verklig enhet ernås imellan Skandinaviens folk. IIvad kan man ha att invända deremot? Intet med skäl: ty hvarför skulle den konstitution, som visserligen ej medfört hvarken anarki, pöbelregering eller korruption, utan tvertom skyddat Norges sjelfständighet och lyckligejort dess folk, hafva någon annan verkan i Sverge? — Denna gäfva af samma, frisinnade konstitution åt begge sina folk vore också den skönaste, värdigaste skänk, Kung OSCAR kunde söra dem, och nära nog det enda sätt att godtgöra den liknöjdhet, hvarmed ban öfverlemnat det nu fallna förslaget ät sitt öde. vi vänta derför detta af hans kärlek till Rätt och Sanning, och då skola vi ej ett ögonblick beklaga oss deröfver alt den föreslagna representationsresormen förkastades, utan tvertom fägnar det oss; tv ai stormen stadgas ekens rolo, i motgången lär man känna vänner och fiender och att skilja dem från hvarandra, så väl landets som individens, och den ofantliga och största vinsten dervid biir alltid den moraliska kraft, som väckelsen för allmänna angelägenheter medför, en vinst, tam i var i cialfviclrhaflan fäåreaffana tid är Aho