sättas något, och hvarje menighet bidrog efler sitt antal till sin skolinrättning. Den andra propositionen rörer upphäfvande af Laglorhlaringen af den 29 October 4842, rörande bysältning. Det är öfverslödigt att nu orda I. om denna förklarings beskaffenhet, ty det utgjorde föremål för min brefvexling den tid då den utgafs; och dessutom har Justitie-Rådet Grefve G. A. Sparre afgifvit en ganska upplysande reservation, som utvisar huru obetänkt det är, att nu upphåsva densamma. Men då man ser denna nu rådande syftning hos Regering, Högsta Domstolen, Justitieombudsmannen och en del af Ständerna, att återträda på den gamla, tyranniska lagstiltningens väg, samt åter upphäfva inteckningsrätten för lösöreköp och införa hysättning för äfven den gäld som icke grundas på vexel eller löpande reverser, så måste man söka att göra sig ett begrepp, huru en sådan reaktion i tänkesätten kan uppstå, sedan såval. allmänna opinionen, som Regeringen och Domarmakten, under lång tid hos oss, liksom hos slera andra nationer med större handelsoch kre-. dit-rörelse än vi, arbetat uppå att göra dessa kreditlagar ändamålsenligare och menskligare? Det är nästan osatiligt, huru man kan se sakerna så skeft, i dessa frågor, som denna riksdags förhandlingar utvisa, om man ej går tilll: sjelfva grunden hvarföre dessa rop emot nyss stadgade lagar uppstått. Icke är det för altden egentliga bandelsoch penningerörelsen deraf lider! Icke må någon inbilla oss, att sambället, att nationen, att mängden af s och näringsidkare äro belåtna med att det för de fattiga behöslige bohags-och iuvenlarii-essekter skola släpas mellan bostäderna och auktio ö ö ; ( j kamrarna , för att betrygga en eller annan sordringsegare, som hinner att öfverrumpla gäldenären, innan denne kunnat bereda betalning åt honom och andra fordringsegare gemensamt, och hvarigenom utsökningsmännen och auktionsförrättarne blifva de som egentligen förtjena. Icke heller hafva landet och folket någon nytta af, att den arme, som icke mera äger det ringaste att lemna till utmätningsförrättningen, om han ock äger ett nödtorstigt bo, skall släpas till bysättningshäktet och der qvarhållas, så länge en annan enskild person, ofta blott af bat eller hämnd, vill der qvarhålla honom, oaktadt hela verlden vet, att han icke kan betala, och ofta rätt oskyldigt anledningen till denna oförmåga uppstått. Nog inser mängden , att denna orimliga makt, lagd i den ena individens hand emot den andra, egentligeu blott är till fördel för det orimligaste procenteri — för en riktig utsugningsprocess, af de nödställdes blodsvett. Men den rätta orsaken — den som man ock ser vitsordad af hela landet — till bela denna eftertraktade återgång, det är egennyttan hos en talrik klass, precentare och kronobetjening, som isynnerhet å landet hafva en ofantlig vinst af det onaturliga och skadliga kredit-system, som der utbildat sig genom auktions-väsendet. Det är dessa, som alltsedan detta kom så mycket i bruk, och kronans embetsmän blifvit de egentliga auktionsmäklarne, skrika öfver de nya sorfattningarne, som utsätta dem för förluster, om de, för att utvidga sina vinster och arfvoden, locka de mindre bemedlade att kasta sig in i köp på sex och nio månaders kredit, samt derigenom göra dem, med tillhjelp af utmätningsoch bysättnings-tvånget, till snart sagdt eviga slafvar åt sig. Dessa äro det som skrika på orättvisan i lagen, och vådan för ägande rätten, m. m. Och det är deras födkrok, som borde upphäfvas; det är auktions-författningarne för landet som borde förändras; det är der, som liqviden endast. borde få ske endast på samma sätt som i stad, o. s. v. Då skulle man svart finna, att lagarne voro bra, sådane de nu äro, i delta afseende. I går kl. 129 s. m. asled Hans Excellence, m. m., Grefve Magnus Brahe. Han insjuknade äter mycket håstigt i Fredags natt, efter att länge hafva försvagats och synbart aftagit. Genom detta dödsfall kommer nog åtskilligt att få ett helt annat skick, och en hel hop nyttiga indragningar skulle nu kunna göras. Riksmarskalks-Embetet, detta oting, som Gustaf III:s fåfänga lemnat Sverige i arf, kunde nu upphöra; gardet till häst ställas på en mindre kostsam fot; Canzleriatet för Krigs-Akademien indragas och läroverket ställas under Krigs-Administralionen, o. 8. v. Svenska Biet har i går sörklarat sig, på min uppmaning att yppa hvad det var för otidigbeter, som dess Redaktion funnit mig hafva bemsökt det Högsta i Samhället med. Redaktionen påstår, att den menat det stora 0 i Ilandelsoch Sjöfarts-Tidningens N:o 77. Jag har i anledning deraf begärt införandet af hela det stycke, ordagrannt, bvari meningen återfinnes, och förmedar att Biets Redaktion icke vägrar dess införande. För Handelsoch Sjöfarts-Tidningens publik, som läst alltsamman i sitt sammanhang, behöfves ingen förklaring. Enhvar inser, att hela denna mening är framkallad af min ögonblickliga obelåtenhet med några åtgöranden, vid den tiden, af det liberala partiet vid riksdagen, N ii0c nhtttttttttttttt om — — OJ————-----.-—On2