om, liksom sribytarn i gamla sloit, stå der alldeles blottade, i stället för att om de förenat sig med de öfriga medborgarne de, med dem, skulle stått starka i sig sjelfva, såsom Spartas lelvande murar. Och hvilka medel hafva begagnats till uppnående af denna den blinda egennyttans mål? — Voterande, som ej visste mer hvarom frågan var, än detta papper, hafva hemtats från ostan och vestan, och, Gud vet på hvad sätt, förmåtts att stanna på riddarhuset tills representationsfrågan var afgjord, för att sedan lika fort sprida sig, också alldeles likt fribytare; ty huru många af de 553 voterande tror man väl visste reda på hvad de voterade får, då man deremot bestämdt kan anta, att de 82, som voterade för förslaget, utgjorde den egentligen upplysta delen af riddarhuset, ja, man behöfver ej ens anta det; ty det är säkert, då nästan alla voro kända. Och hvad tro de på riddarhuset denna gång segrande sig hafva vunnit? Några års uppskaf, det är allt; ty representationsresormen är oafvislig, och ingen kan uppgöras. ulan öfvervägande demokratisk syftning, om den skall kunna anses för någorlunda rättvis och antaglig af de sjellständige stånden. Vi vilja nu se bur frågan behandlats af Prästståndet. IIvad man hade att vänta der, var redan längesedan kändt: ty från alla håll hafva bearbetningarne mot representationsförslaget, ingenstädes varit större än inom prestständet, så väl hos församlingarne som hos ståndsbroderna. Ingenstädes hafva större sofismer blilvit använde till mosarbetande af nämde förslag, än af presterna, hvilka sinsimellan förklarat att representationen blott skulle komma att bestå af allmoge; men för denna åter sagt att den skulle blifva alldeles utesluten derifrån. Att det dock ej lyckats dem att pudra bönder, det bevisar frågans utgång inom detta hedervärda stånd; men bos dem sjelfva tycks det hafva varit en känning i luften, af bristande förtroende hos sina församlingar; ty eljest hade väl ingeniing varit naturligare, än att just de ygas valde till riksdagsmän på landet. Åst de I fruktat motsatsen och att derigenom förlora sitt ohemula, ja, vi våga såga för det andeliga ståndet nedsättande politiska inflytande, det bevisar deras sträfvande med händer och sötter mot det nya representationsförslagets antaj gande, och hade man ej redan af föregående symptomer kunnat sluta till dess öde inom prestståndet, så hade dess riksdagsmannaval bordt upplysa en derom och erkebiskopens helsningstal fullkomligt bekräfta det. Att det fick passera utan protest inom ståndet var redan ett dåligt tecken; men att motståndet mot I representationsförslaget skulle vara så kompakt att endast 7 ledamöter af prestståndet skulle votera för dess antagande, hade man knappt trolt. Ara vare imellertid dessa 7 motstycken till de 7 mot Konung Ernst den Envises grundlags omstörtning protesterande Göttingska Professorerna, och om de förra, lika så litet som de senare, kunnat uirätta något för ögonblicket, så I skall deras moraliska inflytande för framtiden, liksom dessas, vara af oberäkneliga följder, och man kan om de förra, liksom om de sednare lsjunga: . Och bryter matten in, så strålar er handling, carlavagnen lik, Som uti sjusald solglans målar de ädlas stam på anor rik; och alla som för Sanning låga, församla sig i Edert ljus, alt än, med Er, kring rymden tåga, om också jorden blefve grus. Ert ord igenom verlden ljuder, och fjellen återskallar det; till verksamhet det slumrarn bjuder och väcker domnad mensklighet, att ingen ostraftad förtränger det Sannas och det Rättas dag, och Folkens främsta fäste spränger: En af dem sjelfve stistad lag. Ja, du lysande sjustjerna af modige sanningens andas män, du skall ännu lysa klart, om också hela den öfriga andliga hörizonten förmörkas; du, som, utan menniskofruktan, trotsade olla öfriga ståndsmedbroder, förmän och sjelfva erkebiskopen, din glans skall ännu. kasta en stråle i det mörker, som prestståndet nedkallat öfver sig sjelft, du skall måhända ännu rädda det från att blifva fullkomligt hatadt och föraktadt, i det det, istället för att, enligt sitt kall, gå före på ljusets väg, på allt sätt söker alt utestänga det och bibehålla mörker, oreda, villa och dändist slafveri; du skall ännu bibehålla den gnista af förtroende, som ännu glöder i församlingens hjerta för sina lärare och själasörjare, och göra att den ej fullkomligt slocknar, att församlingen ej fullkomligt lössliter sig från deras, ja, från sjelfva religionens ledning; ty sannerligen sättes den ej sjelf i fara genom ett sådant handlingssätt af dess tolkare, som deras majoritet iakttagit, särdeles vid denna riksdag i represenialionstrågan. och denna, liZLZÖLA — — —— — :g — — Te on nnnn.nnos—ooorss — — — —