Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1844, sida 2

Från Riksdagem-. Då nu mera frägan om reformerandet af vår representativa författning, genom Ridd. och Adelns samt Preste-ståndets benägna försorg, blifvit bragd på en sådan punkt, att väl svårligen nägon annan, än den som är stockblind, kan vidare smickra sig med det hoppet, att inom dessa stånd finna någon beredvillighet att gå nationens billiga Önskningar till mötes, eller att lämna gehör at dess rättmätiga fordringar; så torde till slut väl ingen annan utväg återstå för att slippa ett representations-sätt, hvilket alldramäst nu visat sig hinderligt för samhållsskickets utveckling, än att folkets öfvertygelse om det gamla fyrkamm arsystemets oduglighet, och dess vilja att slippa detta babelstorn, så stadgas och antager ett så energiskt skaplynne, att folket stär färdigt att collte quil cotte göra ett slut på den oförskämdhet, hvilken i gamla, numera förnuftsvidriga, endast på väld och list grundade företrädesrättigheter, förskansar dig mot tidsandans påträngande, mot folkets rättmätiga anspråk. att se sina på den eviga förnuftslagen grundade rättigheter vinna ett tillbörligt afseende. För detta ändamäls vinnande är det derföre som vi så längt och så ofia utrymmet det medgifver, skola meddela de yttranden, hvarigenom upplyste medborgare inom samtlige Stånden i vår riksdags krönika nedlagt sin protest mot det gamla representationssättet och uppmanat till antagande af det visserligen nu af Adelus och Preste-ståndets majoriteter förka. stade, men derför icke till sin princip fallna reformförelaget. Vi äro öfvertygade derom, öfver att i samma stund den periodiska pressen sprider discussionerna det nu förkastade representationsförslaget till alla vinklar af landet, i samma stund skall också nationen inse hvad dess frid tillhörer. Den skall jemföra de snillrika, aktade medborgare, hvilka talat för reformen med hela denna skara af Löjtnanter. med skaran af dessa för egne privilegier stridande prester; med skaran af öfver sin vishet uppbläste Bureaukrater; och resultatet af denna jemtörelse skall göra känslan af den lidna nationalförlusten, känslan af det förnedrande för ett fritt folk deri att bära ett dylikt ok alldeles olidlig. När denna känsla erhållit tillräcklig intensitet, tillräcklig spännkraft; då — men vi frukte ej förr — är stunden inne, som skall se fåderneslandeis sak segra öfver partioch kustintressen; och må vär till lagstiftare födde adel och vära Gudsmän vara öfvertygade derom, att hafva sakerna blott hunnit så långt; så skall nalionen nog också veta alt gifva eftertryck åt sin vilja med en logik sä incisiv och rapid att all adelig och presterlig slutkonst, derföre skall nödgas att träda i bakgrunden. I Borgareständets plenum den 28:de Åug. yttrade H:r Petrö: Redan vid mitt första inträde i Borgareståndet, da jag vid 1834 ärs riksmöte gjorde nägra erinringar vid talmannens förslag till uppvaktningsadress till Konungen, uttalade jag min öfvertygelse, att ståndsrepresentationen helt och hället förloral nationens förtroende. Detta förklarande, möjligtvis alliför dristigt af en i ståndet första gången inkallad ledamot, rönte likväl ingen gensägelse. Utan att hafva mött någon vederläggning qvars tår det i ståndets protokoller, och jag äberopar det såsom ulgångspunkt för hvad jag ytterligare vill hafva i denna vigtiga ombildningsfråga anfördt. Då ett offentligt yttrande af nyssnämnde beskaffenbet kunde vid 1834 års riksmöte tolereras, så måste detsamma nu med ännu högre skäl billigas och godkännas. Kastom först en blick tillbaka på de sedan revolutionen 1809 flydda åren! Fästom så mycket hellre en kort uppmärksamhet vid denna tids mest föresväfvande skuggbilder, som ljuspunkterne deruti ej sällan blifva på ett vanställande sätt framhållne! En sammandragen tafla af märkligare regeringshandlingar från denna tid skall underlätta omdömet öfver Rikets Ständers förfarande, ty om regeringen sjelf, utan representationens inverkan, gifvit riktning ät sitt klandrade system, så har dock möjligheten af detta systems langvariga fortsättning berott af framfarne Ständers handlingssätt. Till och med den riksdag, som slöts är 1830, utmärka Ständernas åtgärder, med få skiftningar, en nästan slafrisk undergifvenhet för