Stockholm den 50 Aus. Oaktadt hvarje rätsskaffeus medborgare ogillar och beklagar, att Adelns och Presteståndets beslut i Representationsfrågan för lång tid aflägsnat hoppet, att se en sann och fosterländsk national-representation behandla landets lagstiftningsoch beskattningsärenden, är man i allmänhet lugn; ty öfvertygelsen hos enhvar är att kRegeringen icke kan undgå finna, att reformen måste af den öppet och uppriktigt understödjas, och att eljest vådan blifver alltför stor för det allmänna. Man hörer blott med bekymmer den frågan göras: hvad skall na företagas, för att få reformförslagel åter uppväckt; skall man försöka, att inom Rikels Ständer få det hvägabragdt, och genom förstärkt coustitutions-Ulskott antaget till hvilande; eller måste man önska, att Regeringen aseifver förslag, hvilket då genom två ständs bifall kan förklaras hvila till afgörarde vid nästa riksdag ?