Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1844, sida 2

Från Red:s siorrespondent. Stockholm d. 27 Aug. Det är redan i dage tidningar berättadt. att Konungen i går lätit upp: kalla Ståndens Talmän och Landtmarskalken, sam meddelat dem den försäkran, i anledning af kring löpande ryktea att friheten i Ständens öfverläggnin gar torde störas, att H. M. skulle på allt hvad a Honom berodde, lata upprätthålla den lagliga ordningen. Det berättas en hel mängd historier, om de dervid förefallna scenen. Så säges till exempel at Landt-marskalken skall hafva antydt. att rykte äfven gätt om syften på II. M. egen höga persong men hvartill Konungen skall hafva svarat, att HM. icke det ringaste trodde på eller befarade någo sädant, utan icke ett ögonblick tvekade att anförtr sig ät folkets laglydnad och ordnings-känsla; sam att vice talmannen i Borgarståndet Hr Brinck der. efter sagdt, att han trodde alla dessa rykten endast vara framkallade af onda samveten. hvarvid Ko nungen skall hafva yttrat. att han sjelf icke trodd på ryktena. men hade af ingångna underrättelse trott sig böra emellertid betrygga alla Riks-Stånden Erkebiskopen skall hafva, försigtigare än Landimar skalken. blott visat stor belätenhet och underdånig tackat II. M. för dess nådiga omsorg för Ständerna säkerhet. Alltsamman mäste naturligtvis väcka ston förvåning, då ingen menniska hört omtalas det ringaste vara ä färde, mer än att det reaktionära part tiet af Adel och Prester, biträdde af Minerva Biet och HAr Johanson i Den Konstitutionele I hållit på i 14 dagar att skrämma för möjligheten aff sönsterinslagning å Riddarhuset, anfall på Erkebisko pen och parti-ledarne, m. m. sådant, hvilket doc ingen trott eller ännu i afton tror; utan anses all detta, äfvensom ryktena, att man skulle hafva för sökt något mot Konungens lif, vara idel uppfinningar, för att göra sig vigtiga hos Hans Majestät, sam förmå Honom att anse Sin egen säkerhet fordra, ati ansluta sig till de renktionäre och de af desse änn vid, näsan, dragne, konservative. Afven Öfverstäthållaren och de Femtio Åldste hafva varit uppkallade till H. Majestät, i samma af seende ; och detta allt vållar troligen, att nyfiken heten vid representationsfrågans afgörande i morgor blifver stegrad, samt folk-tilloppet större än det eljes troligen blifvit. Det är verkligen svårt att fatta, huru sådana far hågor uppstå, och ännu mera huru de kunna fram kalla dylika åtgärder. Sveuska Lagarna och aflagd Eder påbjuda. att detta tillämnade anfall på Konun gens person eller mot Hans och Rikets Ständers så kerhet, skola genast då de afhöras eller upptäckas angifvas. Det synes mig således, som det rätta varit. att låta Justitie-Kanslereu få taga upp Landtmarskalkens berättelse. äfven som de förste berättarnes utsago, samt derifrån letat sig till verklig källan. Men kanske hade man då råkat i stället på harfwäden till hela systemet. Det vissa är, at man vid detta tillfälle mäste erinra sig fru Lenngren qvicka utrop: bland man sett, att brist på mod, Gör den effekt som hjeltemod: Poltroner slåss som Lewiathan. Liksom då jorden störtar hus Och hvälfver städer uti grus, Hon darrar sjelf af bara satan! Det är hjeltemodet. att inom Riddarhussalens fyra sköldprydda väggar trotsa hela Svenska folkets känsla oc tänkesätt, som nu vällar, att de tappre darra för den befarade rabulismen på Riddarhustorget. Emellertid komma inga militäriska rörelser att ske på förhand. Allt går nog äfven af i lugn och fred; ty folket visar nog, alt det ej är på Stockholms stengator, som man afgör fäderneslandets framtill