sgamla ända in i Carl XI:s tid ), då de trenne andra Medstånden, samt den lägre Adeln på den märkvärdiga riksdagen år 4680 beslöto att med allvar sätta en gräns mot det vid så många andra riksmöten af dem öfverklagade oskicket. — Huru långt aristokratiens skamlöshet och Regenternes slathet hade sträckt sig, kan, utom af hvad som redan blifvit anfördt, skönjas deraf, att, enligt Nauman, Kronans gods och medel blifvit bortsälde och förpantade till sådan myckenhet, alt man slutligen i sjelfva det Kongl. Kansliet icke hade reda på, hvilka gods, som voro qvar i Kronans ägo, och mäste fördenskull i förläningsbrefven tillägga det vilkor: så framt det icke vore förut åt någon förlänt, eller: så framt det innu är Oss och Kronan behållet. Också höjde sig redan vid 4644 års riksdag de tre ofrälse Ståndens knot mot den öfvermäktiga, förtryckande aristokratien; detta knot förnyades vid riksmötet 4650; på riksdagen 4655 blef en reduktion af de gods, som Adeln slagit under sig, beslutad, men kom icke till stånd förr, än på riksdagen i Stockholm 1680, då en kommission, bestående af 56 ledamöter af alla 4 Stånden och en publik aktor, nedsattes för att undersöka, huru de Store under loppet af så många år sörsarit med statens egendom och medel, och då Ständerne på en af Konung Carl XI gjord hemställan förklarade, att de efter noga ölvervägande funnit lända Konungen och dess Posteritet nu och i tillkommande tider till säkerhet och styrka, jemväl ock H. M:ts och rikets nytta fordra, att alla regeringsformer, med derpå följde additamenter, kunna numera intet vara ansedde till någon K. M:ts förbindelse. Ytterligheterna å den ena sidan framkallade ytterligheter från den andra, och den bekanta reduktionen verkställdes med en stränghet, hvilken icke allenast för längliga tider bröt aristokratiens makt, utan äfven gjorde många af de förnämsta familjerna utsattiga. Försärliga hade emellertid de upptäckter, som foranledt denna stränghet, varit. Man uppdagade grofva bedrägerier af falska räkningar, under sken af hvilkas äkthet gods blifvit affordrade Kronan och öfverlemnade åt adlige äfventyrare. De lumpnaste nycker hade bortskänkt Kronans egendomar, och innebafvarne af dem hade begagnat hvarje med rätt eller orätt vunnen fotsbredd jord, för alt ännu ytterligare inkräkta på de tre nedriga Ständernes? område af land, fördelar och rättigheter. Om reduktionen kommit till stånd år 4655, då den först beslutades, hade den dock, allt detta oaktadt, icke blifvit så sträng, som den nu blef, sedan aristokratien i ytterligare elt sjerdedels sekel genom sitt öfvermod drifvit de ofrälse Ständens ovilja mot sig till den största höjd, den någonsin utan uppenbar revolution kunde uppnå, ja, så långt, att de föredrogo enväldet framför den månghöfdade aristokratiska hydra, som under loppet af flere århundraden gödt sig med folkets svett och blod, fräckt trotsande både gudomliga och menskliga lagar. Genom reduktioner förlorade adeln sitt sordna inflytande med sina gods och blef beroende af hofvet. Gresve och Friherrskaperne försvunno för alltid, och det förbjöds äfven att föra titeln efter reducerade gods. Nya adeliga samiljer uppkommo. Gustaf II Adolphs inrättade och förbättrade ofsentliga undervisningsverk hade spridt en vidsträcktare bildning, och från hyddan utgick mången med obemärkt namn, för att i krigiska eller fredliga värf göra sig förtjent af det allmänna. De tre ofrälse Ståndens inflytande vid riksmötena stadgades; men deras politiska rättigheter undergingo under senvåldstiden ingen hufvudsaklig sorändring. Är 1719 blef regeringssättet på nytt inskränkt monarchiskt. Den 2 i Regeringsformen af d. 2:dre Maj 41720, hvilken stadgade, att Konungen ej utan Riksens Råd kunde styra riket, hjelpte den gamla aristokratien åter på benen och gaf anledning till alla de tvister, partistrider och korruptioner, som sedermera utmärkte den s. k. srihetstiden. Rådet skulle väljas af tjugofyra Adelsmän, tolf Prester och tolf Borgare; Bondeståndet hade således med detta val intet att beställa. Icke ens sin Sekreterare fick Bondeståndet vålja, utan skulle han utses al alla syra Sländens Talmäån. votering per capita blefinförd på Riddarhuset, och dermed var grunden lagd till riksdagsväldets utofvande i Sverige genom en lika fattig som talrik Adels pluralitet. I Sekreta utskottet (det egentliga sätet för det nyvaknade Herreväldet) singo inga af Allmogens representanter inträde, eburu de vid flere riksdagar påyrkade ihelgdhållandet af sin rättighet att i alla riksförhandlingar deltaga. Regenten blef en skuggkonung, en viljelös marionett i Rådets och partichefernes händer. Bå1) Adelns privilegier bekräftades af Drottning Chri