EFK E B Å Bå ÅÅ Lå D-. (Fortsättning från N:o 96) Att konungamakten och aristokratien för öfgt ganska ringa, och stundom allsintet, frågae efter hvad folket i vissa dess angelägenheter ande hafva alt säga, skönjes deraf, alt, utom allmänna riksmötena, existerade ven ett slags andra ständersammankomster, ke så kallade mötena, eller utskottsriksdagarne, d hvilka besluten fattades af Adel och Presterap, utan Medståndens hörande. Dylika möten illos: i Stockholm är 4615, då den drygaste eh tyngsta bevillning, som någonsin i Sverige gått, nemligen Elfsborgs lösen, fastställdes; i ockholm år 4620, då en ny pålaga, under mn af boskapspenningar, beviljades, samt derImmastädes är 4651, då eu Hemligt utskott, t besluta med Ständernes rätt, al Konungen gärdes och utsågs. Alt Stockholms Borgmästaoch Råd voro närvarande vid det första af ssa möten, förändrar icke saken, ty ingalunda inde denna lilla korporation anses representera la Svenska Borgareständet, och ej heller hade n dertill blifvit af detsamma befullmäktigad. Jag bar förut nämnt den ofantliga makt, som pnung Gustaf II Adolph, vid sitt uppstigande thronen, i sin konungaförsäkran måste inrymät den högre aristokratien. Denna makt idgades ännu mera år 4612, sedan de till rköpings riksdag församlade Ständerna r en åtskiljts. I de då utfärdade privileÅPerna tillförsäkrade Konungen Adeln: 4) att den Mulle hafva uteslutande anspråk på statens förmeta embeten, åfvensom på Lagmansoch Häshösdingen entorna; 2) alt den, som icke mäkde i bevis ) leda en sin mot en Adelsman till onungen inlemnad anklagelse, skulle hårdt straf3; 5) att ingen Adelsman skulle kunna sängÅs eller i häkte inmanas, utan alltid njuta lejd BM och från thing; 4) att srälsegods ej skulle ausnna räknas förbrutne under Kronan i nägra sdra fall, än om Adelsman förde afvog sköld t sitt fådernesland ) — om en Adelsman för dra missgerningar dömdes sina gods förlustig, U skulle de tillfalla hans arfvingar; 5) att jorgods, som Adeln till skänks erhållit undan onan, icke kunde återkomma under Kronan arken genom köp eller förpantning, samt att kräftelse på besittningsrätten af desamma icke någon Konung skulle kunna vägras, om den ktes i laga tid; 6) att Adelsmän icke skulle vassförpligtade att stå till rätta i lilssaker för anHa, än sina vederlikar; 7) att Adelns landtbönÄr och tjenstesolk icke af någon Kronans emUÄUisman skulle få insättas i fängelse, utan, när gon sådan blefve för brott beskylld, borde det est gifvas husbonden tillkänna, hvilken då skulstämma honom till thinget och emedlertid förra honom uti sit eget fängelse; 8) att Adelns ndtbönder, utom i nägra få fall, skulle vara siagne för alla dagsverken, körslor, skjutsning Än gästning för Kronans räkning; 9) att ingen att skulle påläggas Adelns landtbönder utan ras husbönders bifall, och alltid 2 frälsebönr räknas mot en skattebonde, hvilket äfven llde vid utskrifningar, undantagande då man Å huse måste utgå emot rikets fiender; 40) att Melns gårdar och hus i städerne srikallades från I utgift till Kronan och staden, så framt de MH idkade borgerlig näring; 44) att när Adelsman, tingen för bevisade trogna tjenster förlänte nåm al sina tjenare ett hemman, eller förmedelst yckstillfällen, på viss tid estergåsve någon af a underhafvande dess utskylder, skulle dessa emman äfven vara fria från alla utskylder till onan; 42) skulle ingen hafva tillstånd att hugÅpå Adelns skog, ingen jaga på dess egor, inen fiska i dess fiskevatten; 15) skulle inga bergsuk utan jordegarens tillständ få anläggas på elns egendomar; 44) skulle Adeln ega frihet Et resa i främmande land och taga tjenst hos ämmande regenter; 45) skulle Adelsmän hafva Ås patronatus i de socknar, de bodde; 46) om delsman blefve fången i krig, då skulle kroJan utlösa honom och ersätta bonom all skada; 17) skulle alla de hemman, som lades inom särigårdens rå och rör, vara srikallade från all lags pålaga, 0. s. v. år 4643 gjorde väl Koungen flere anmärkningar mot åtskilliga af des— ie honom astvungna privilegier, på hvilka han ÅTllochmed utströk sitt namn och lät sönderbryI sigillet; men icke desto mindre sörblef allt, sied några få oväsendtliga undantag, vid det ) Hvad det ville säga att leda en anklagelse mot en Adelsman i fullt bevis, finner man lätt, då man erinrar sig, att alla landets domstolar innehades af Adelsmän. ) Tillochmed i detta fall hade Adeln vetat förskaffa sig vissa undantag. När nemligen någon förde afvog sköld mot sitt sädernesland och hans gods dömdes förbrutne under Kronan, fick dock ej hans hk hustrus, barns och bolags del deri inbegripas, och dessutom måste Konungen lotva alt gifva älven I de onde cam lagligan förvarlkadac A Kranan