TO 2 bad a ALL 1UHU JjvInIIIHUNUYr 0 oo i den politiska verlden, som öfverallt annorstädes, gör sig gällande. Det är omöjligt att fö-JI reställa sig menniskorna evigt olika blott i ettJ!I enda hänseende och jemnlika i alla andra; under tidernas lopp skola de blifva jemnlika i alla. : Jag vet endast tvenne sätt att införa sull jemnlikhet i den politiska verlden: gif råttigheter åt — alla, eller åt.... ingen! ; . : a Nå, hvad tycker du om Svenska Biets parafras öfver II. Högvördigbet Erkebiskopens beryktade belsningstal till Presteständet. Du torde af gammalt känna, att bem. tidning i grund och botten förstår konsten ätt ?göra hvitt till svart; men att den kan äfven kan göra svart till hvitlt, bar den nu i ofvanbem. parafras på det mest evidenta sätt ådagalagt. Det är visserligen samma ulftass, som räckes allmänheten, men klorna äro nu högst försigtigt indragne, och hela tassen öfverklädd med det allrafinaste och lenaste siberiska lamskinn. Biet lägger Hans Högvördighet ord i munnen, hvilka han aldrig i sitt tal begagnat, hänsystningar, som han väl aldrig anat, förrän han såg dem i Biet; en Svenska, som med hans krystade archaismer står i lika förträfflig öfverensstämmelse som den, hvilken skulle ega rum, om en ädelsten vore insattad i en horuring, eller en blyvärja instucken i en elfenbensslida. Hvar t. ex. finner man i H. Högvördighets tal något, som i ringaste män antyder, att vi nu hafva en konung, som kraftfullt skyddar allas rätt, eller hvar finnes i samma tal något, som ger vid handen, att H. Högvördighet, vida hellre, än att komma till Riksdagen, velat egna sig ät kärare pligter? — Jag har, som du vet, temligen noga genomläst och granskat detta tal, men har icke kunnat finna några dylika antydningar. Samma förhållande är det väl äfven troligtvis med alla andra, som tagit kännedom om detsamma, och de granna fraserna kunna således icke gerna vara något annat än produkter från Svenska Biets eget kattgulds-fabrik, vederbörligen sörsedde med den högvördiga och erkebiskopliga hallslämpeln. Jag betviflar verkligen, att II. Högvördighet, når han första gången genomläste Biets parafras och jemförde densamma med sitt i Presleständet hällna tal, kände igen sig sjelf, och det skulle allsicke förundra mig, om han då, i likhet med den druckna bonden, som uppvaknade ur sin rus-sömn, tog sig i ansigtet och kände, alt hans skägg var borta, utbrast: Vars, vars! de hafva tagit bort mig och lagt en annan i stället. På Biets utfall mot de liberale bladen derföre, alt de vågat finna H. Högvördighets tal i hög grad opassande och anstötligt, lönar icke : 4 att spilla ett enda ord. Jag vill blott göra dig uppmärksam på ett af de kardinalskäl, hvilka Biet äberopar till stöd för sin sats, att H. Ilögvördighets oration borde hafva fålt passera oantastad af de frisinnade tidningarne, nemligen: att sjelfva kärringarne i Wermland icke af Aftonbladet blifvit förnekade, att fritt och oförskräckt uttala sin opinion. Finner sig Hr Erkebiskopen belåten med denna jemförelse, så kunna nog du och jag medgifva, att af de komparerade personerne är den ena lika god som den andra. För att efter det med den högvördiga orationen verkställda hvitmeningsförsöket åt sina händer gisva den vanliga negersärgen, doppade Red. af Svenska Biet dem straxt derefter i hatets svärta och fattade sedan Landtmätaren IIuss i Bondeständet väckta motion om, att Presterskapet, sjelfva prelaterne inbegripne, skulle, på grund af anförde giltiga skäl, ställas under en gemensam uppsigt af en Ösverstyrelse för Kyrkoärenderna, såsom Konung Gustaf II Adolph redan för mer än 200 år sedan föreslagit. — Att rätt artiga märken af de svarta fingrarne blefvo qvar på motionen, torde du finna deraf, att Biet slutar sin anmälan af bemälte motion med följande tirad: Vi undra emedlertid, om det icke går med denna motion af Herr Huss, som med uppslaget af Hussu i killespel, eller att svinhugg går tillbaka igen. — Ett sådant pöbelspråk mot en Riksdagsman tillåter sig en Redaktion, som i samma tidningsnummer och på samma sida frågat de frisinnade tidningarne, hvad de tro det skulle kosta dem, om Svea Rikes (Herr Wingård är alltså icke Götha rikes Primas?) Erkebiskop, på grund af 440 2 R. 0. ville nedlåta sig (?) till att ålita lagens åtgärd mot deras brytande af riksdagsmannafrid?? — Det är ju att vara konsequent och gifva vigt och värde åt sina anmärkningar? .... Den eländiga ordleken med namnet Huss och Hussu kunde blott en sådan Redaktion som Svenska Biets tillåta sig, då man erinrar sig, att en af vår läras förste och störste reformatorer äfven bar namnet Huss. Äfven hans motioner om en förbättrad kyrkodisciplin voro således svinhugg, som gingo tillbaka?.... Ack, hvad det Biet är lyckligt, snillrikt, hyfsadt och träffande i sina jemförelser och ordlekar! I I , (Fortsättes i ans. till bristande utrymme i nästa N:o.)J! ——— — —