HIN Udde (Jaje ; U I l i EFTERSKORD. I Gölheborg den 14 Aug. 1844, sen beryktade och obehaslisa kabinetts-kassagen torde ännu, sedan sistförflutna riksdag, hos dig i friskt minne, äfvensom det oanma intryck, som det gjorde på mången, då Wh, i k. NM:is till Rikets Ständer vid innevaa se riksmöte aflätna proposition om Slaltsvertillstånd och behof, återfann denne gengånÅsrån det gamla systemets tider. Månne, lade man sig sjelf, äfven II. M:t Konung Ar I vill kasta detta Erisäple bland de förNade solkombuden, och, i förlitande på den laritet, han för närvarande eger, söka att hå Stånderne att betala återstoden af denna skuld, som på ett grundlagsvidrigt sätt tillmil? Om svaret härpå stadnade man, då krinrade sig II. M:ts valspråk: Rätt och ning, i verklig förlägenhet. II. M:t sjelf nu på ett högst tillfredsstältande sätt löst gäSåsom du redan af denna tidning sett, a Ståndens Talmän varit uppkallade till il. som då behagat förklara, att, sedan II. M. höra, det man i ett eller annat stånd ämPp alt väcka motioner i syftning att den återade delen af kabinetis-kassans brist skulle kas genom anslag af statsmedel, så önskade M:t, att Talmännen ville enskilt försäkra en Ståndsledamot, att motioner af denna ten; vore II. M:t mycket emot, och att Ho M:t er intet vilkor skulle emottaga ett sådant erande, om det ock af Rikets Ständer kunde s. Denne IH. M:is till Talmånnen sramskällHUnskan röjer icke blott takt, oegennytta och ing for grundlagarne, utan äfven en pietetsBla för sin hädangånene Faders minne, hvilicke kan annat än göra honom solket ännu a kär och dyrbar. Att Ständerne, om den gavarande motionen blifvit väckt, bifallit omma, tror jag fullt och fast; men i sjelfva Ah bifall, gifvet såsom en hyllning åt den arande Konungen, hade legat fördeldt en beHelse af det af 1840—41 ars Sländers yitramisshag med den numera aflidne Regenten, det var tillkomsten af detta insegel, hvilken M:t, på samma gång Han ställde sig grundns föreskrifter till efterrättelse, önskade fömma. Möjligtvis låg ännu en annan orsak grund för II. M:t konungens beteende uti kavarande fall, den nemligen: att göra Stänle så mycket beredvilligare att gå in på Hans va i den Kongl. propositionen framställda eningar. Också skrifver man mig till från udstaden, att sinnesstämningen inom Borgaoch khonde-Stånden för närvarande är sådan, H. M:t af pluraliteten af deras ledamöter icnar att befara någon opposition i anslagsväg, ogerligast om man ser, alt icke alltför stora Amor blifva bortslösade på de tomma och i (va verket till intet sjenande kröningsceremorna. propos kröningsceremonier, så har du väl I, bvad gumman Minerva bar haft att anmärka Herr C. F. Werns erinran om nödvändigEn att undvika alla onödiga och öfverdrifna nader för desamma. Bemälte erinran kan, hmmans tanka, för Konungen icke hafva it annat ån sårande, alldenstund det är kändt, att II. Maj:t varit ifrån början f belankt uppå att låta betydliga besparinoch förenklingar uti kröningshögtidlighePa äga rum, hvilka förenklingar, efter hvad hh handt, sannolikt skola, derest de komma inträffa, betraktas i det allmänna såsom Arningar, icke af Konungens egen ursprung0 vd föresats, utan af lilldragelserna (Herr erns amendement och Herr Peträs reservan) inom Borgaresländet. — Stackars Mineroj hvad ändå alderdomen börjar på att förslöa AYines annars förut icke just vanliga själsförmöhheter! Hon har i denna tirad rigtigt (såm man i dagligt tal plägar kalla det) pra öfver sig, och derigenom gifvit mången er kel till den sordna Svenska kamarillans hem Meter. Jag tycker mig just här hafva en rig kommentar, icke — såsom framlidne Dokto en Hylander, då han nyttjade denna välbekant As — lver Esaje 55:dje och 42:1e, utan öfve Alvstemets? många och bittert öfverklagade hand gar och åtgärder. Eller månne icke Miner fs här ofvan citerade uttryck och anspelninga Fetydigt gifva vid handen, att efter hennes ocl nnes själafränders, d. v. s. medlemmarnes a sin sordna kamarillan, sätt att se saken, skull Konung aldrig, utan att finna sig sårad, kun 8 upptaga och gilla ett från en eller flere in vider af folket utgånget projekt, af det skäl HN: icke Han sjelf först framkommit med de mma? .... Jo visserligen. Men då bafva s m nng en sörklaring öfver myc ast sett likasom genom e wärkt och otvdligt sätt le