Jnsändt. Å (rortsättning och slut fr. N:o 59) bg vill således vända mig till den sidan af sreligionsfrågan 1) der principen uppträdt i vidrigaste skepnad — jag menar den Moy ka trons förhållande af en ecclesia pressa den kristna Statsreligionen. Iusändaren tror påde kunna och böra lämna ovidrörd hisien om judarnes ställning i Europa allt seoM vestra Romerska kejsaredömets fall. — Jag pr mig kunna det, emedan dessa historiska äro af hvarje bildad Svensk tillräckligt e, och jag anser mig böra lämna det hiMiska så mycket som möjligt ovidrört för att sa vara mig sjelt och läsaren den smärta det su Mie medföra att åter i tankan genomgå serien Id ( ö a 2: — Chlla de gräsligheter, de förföljelser, de himskriande orättvisor och den raffinerade obarmighet, som af kristna trons bekännare blifvit en allgode, rätisärdige, förbarmande Gudens im begångna mot ölverlelvorna af judalol-se Jag vill endast sästa uppmärksamheten vid, ef hvad som af obenägenhet mot judarne sinsör handen i våra dagar har sina rötter i Ågrund, som ligger bortom medeltiden. Lyck-A sris behöfver jag icke till vederläggning upp4 1 Å uk en mängd sordna dagars påstienden, såäa som: att judarne af sin troslära skulle örpligtas hat mot andra religioners bekäne, synnerligen mot de kristne: att de röfoch slagta kristna barn m. fl. orimligheter, ika lyckligtvis, och tack vare kulturens inhude, tyckas fullständigt hafva försvunnit ur MPölvertygelsen. ben som imedllertid vill se yligheterna vederlagde kan jag hänvisa till andsse Ben Israels skrilt: Errettung der Men och öfvergår nu till vederläggning af ra bland de mera allmänna fördomarne, som åra dagar ännu motsätta sig judarnes likaslighet med andra personer hvilka antingen åro Ede eller förvärfvat insödingsrätt inom vårt d. Jag anser mig kunna här antaga såsom, hvar och en med någon insiat i sörnustig sisrätt, medsilvit: att staten väl har rätt alt seskrifva vilkor för invandrare, som den upper i statsförbundet, och att dessa vilkor äro giltiga ifrån Rättens synpunkt äfven om de i strid med humanitet och klokhet just eAan invandrarnes tillstånd är en produkt af Åölverenskommelse; men deremot att sörhåldet blisver helt olika med afseende på dei Adet födde; ty den förnultiga Statsrätten sorhr, såsom ett conditio sme qua non, det nårrandes sjelfstandighet och en af den sör.Wliga Stalsrättens fundamentalsatser är: att i Juken politiska rättigheter eller politiska insänkningar genom arfsrätt kunna öfvergå från Å generation till en annan. lälegenskapens och auvveriets rättmätighet later försvara sig med Aunma bevisningsgrunder som det ärftliga adeläppets företrädesrättigheter! ?) Man anför då mot Judarnes emancipation sölsde hulvudskäl: Å) Judarnes religion och religiösa moral skall AUra — siger man — hinderlig för, och i 5 id med de europeiska staternas högre andeÅa lif deras väsen och tendens emedan dessa dnare äro byggde på kristendomens princip. ÄB) De som insett orimligheten i ofvan anförRh gravamen förmena: att Judarnes emancipaÖn ej skulle vara farlig om den rena ursprungvika mosaismen ännu föresunues; men efter deås mening hotar faran förnämligast från TalAuds sida, hvilken de anse såsom på en gång Ärsullständigande och på ett farligt sätt vanställande nen rena mosaismen. W C) Slutligen invänder emancipalionens fiender: tJudarnes dessa egna sysselsällningar ej väl kunÅl stå till hopa med vilkoren för den sociala sam wånanlefnaden. HBlott för handel och synnerligen br schackerhandel skola de hafva sinne, hvilset nära nog utbildats till instinet och en anra natur, som gör dem företrädesvis böjde för cker, egennylta och bedrägeri. Låtom oss se till, hvad som kommer att åter. Å) Insåndaren; borde visserligen i sammanhang med A hvad har redan yttrat skärskåda tvenne företeelser helt färskt uppspirade ur statskyrklig jordmåhn inom vårt tädernesland: nemligen förnyan: det af det rent pafliga Kröningspåfundet, och se: dan det fräcka tal hvarmed Herr Erkebiskopper hälsade sina ståndsbröder. Men först vet en hva! att kröningarne pabjödos af den påfliga stoler och att pafven skickade sin Legat att förrätt: 4 desamma, att således detta upptåg skall vara ic ke blott betydelselöst utan äfven förargelsevåckande för Svenska folket, synnerligen emedar 8 kröningen skall verkställas af en Prelat, hvilke! nära nog spottat nationen i amigtet. är ju klar och behöfver ej påpekas. Och hvad Erkebiskop pens tal beträffar, torde nog Iusändaren snar låta höra af sio.