Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1844, sida 2

or de liberale, är en syn, som icke kan annat n djupt smärta hvarje sann sosterlandsvän, hvarje in af den sak, för hvilken Kapten Lindeberg nder loppet af så många år kämpat. Att se onom uppburen och prisad af den konstitulioelle, är nästan ännu mera smärtande, då man esinnar, alt den man, som står i spetsen för enna tidnings redaktion, vändt sina vapen mot et bröst, som borde vara honom heligt som en noders, och ännu i denna stund för afvog sköld ! not den makt, till hvars ypperste stridsmän han 4 — — — — — ör fem lustrer sedan räknades. Undertecknad ör icke till dem, som vilja beskylla Kapten Linleberg för ett daffally; af ett sådant steg tror ag honom icke vara mäktig. De lagrar, han mder sina fosterländska strider skördat, mäste ara honom alltför heliga och dyrbara, att han hu, med glömska af det förflutna, skulle slita lem bort från sina tinningar, för att nedtrampas i konservatismens dy. Jag går till och med så långt, att jag tror, att det är ett för längt sträckt, ett öfverdrifvet nit, som dikterat de förebråelser, hvilka han på den senare tiden tillåtit sig alt göra den liberala pressen. Måhända bafva äfven missöden och svikna förboppningar, i förening med en annalkande ålderdom, i någon mån bidragit att göra hans lynne dystert, retligt och misstänksamt. En person, som man ända från sina ungdomsår lärt att högakta och värdera, söker man så gerna att urskulda; vill så ogerna tro honom om något annat, än hvad som är godt, ädelt och står i full barmoni med hans förra handlingar. Jag vill derföre, såsom jag nyss nämnde, helst söka grunden till det af Kapten Lindeberg yttrade missnöje med den liberala pressens sträfvanden uli ett lågande, ehuru icke rätt beräknadt nit för det allmänna bästa, för tidsenliga reformer, för nationens sramskridande till upplysning och välstånd. Neka kan jag dock icke, att, då jag läser Kapten Lindebergs mot den liberala pressen rigtade förebråelser, det förefaller mig som om ban under loppet af ett par år varit borta i främmande land och sålunda icke kunnat taga någon fullständig kännedom om hvad sig i hans eget under den långa srånvaron tilldragit. Så vidt jag kan inse, hafva de liberala tidningarne icke gjort sig skyldige till de försummelser, som Kapten Lindeberg nu förevitar dem; tvertom hafva bäde de i hufvudstaden och de i landsorten utkommande lrisinnade bladen diskuterat åtskilliga af de för landet vigtiga reformfrågorna, ehuru de på den sednare tiden företrädesvis egnat sin uppmärksamhet åt den vigtigaste bland dem alla, den, på hvars afgörande så otaligt många andras öde beror, nemligen: representationsförandringen. Om Herr Kapten Lindeberg kände hälften at de machinationer, hvilka man, till undertryckande al det nya representationsförslaget, tillåtit sig i landet, och hur man, redan för 3:ne månader sedan, då ryktet om ett instundande riksmöte ble alltmera allmänt och sannolikt, från den konser vativa sidan började att rusta sig till för de blifvande riksdagsmannavalen — om han, säger jag, kände hälften eller blott fjerdedelen af all detta, så skulle han långt snarare billiga, är tadla de frisinnade tidningarnes taktik, att stän digt hålla motståndarne i Schach och icke gifv. dem rådrum att koncentrera sin styrka, elle undkomma den hotande saran genom någon ro kering. Eller, huru tror väl Hr Kaptenen, at riksdagsmannavalen inom Borgareoch Bonde stånden bade utfallit, om ej den liberala pres sen, under den korta tiden mellan riksdagen bekantgörande och öppnande, ådidkeligeno had diskuterat den reformfråga, som just gör 484. års riksdag till hvad Herr Kapten säger densam ma vara: daaf större vigt för nationen och des framtid, an någon alllsedan år 18099 Kap ten Lindeberg har ju sjelf, i andra numret a sill riksdagsblad, uttryckt sin allmänna tanka on det nya representationsförslaget i dessa ord aGifve Gud, alt vi hade det antagetl N väl! hade den liberala pressen då handlat klok och ändamålsenligt, om den kastat sig in i e hop djupsinniga statsekonomiska och statsrätt liga undersökningar, i stället för att utreda e så vigtig fråga som den om ett förändradt re presentationssätt, utan hvilket tillochmed 480 års Konstitutionsutskott ansåg den statsform, di varande Ständer gifvit nationen, vara af föga be tydenhet och värde? Iegner yttrar på någe ställe, att man bör gripa tillfället vid de fladd rande lockarne, och när borde väl detta rå hellre följas, än nu, när det tillstundade en tid då man skulle afgöra en reform, hvars nödvän dighet under en så lång kedja af år varit all mänt insedd och erkänd? För öfrigt kunna j tidningarne icke sägas hafva någon egentlig ope ralionsplan förr, än denna vitalfråga blifvit a! gjord, alldenstund den i sig innebär så mång andra vigtiga angelägenheters avara eller ick raran, och hvilkas diskussion man således ick före dess afgörande, med något hopp om at gagna, kan bringa å ibane. Rätta tidpunkten fö erinrandet om en mängd vigtiga samhällsfrågo tror jag dessutom vara den, som begränsas a Ån TA städa nstmamnaten j; ger och den -— LJ 2 — —2 363 — 2e — 2ee2—2 WLWLWL Ö —— —— ——————— .———