Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1844, sida 2

t var sådant, som det städse varit allisedan jer eaterkonungens (Gustaf III:s) tid. Konung Os-st rs hof såg ut, som Hans företrädares; och ski deln, liksom den ej ock vore ett Riksständ, tel mlades efter predikan i Konungens rum, och hu om såsom vanligt med hosvet derisräån till riksd len, der de valda Stånden och de med biletter gynnade åskådarne förut församlat sig. li; et Kongl. talet var visserligen enkelt i stil, ra nen hade icke det intresse som man väntat lis Jet var en Konungason, som begråt sin saYa er, en thronbestigare som gaf de så kallade ö nationens ombud goda, uppriktiga löften och) s egärde en uppriktig samverkan tillbaka; men ss cke Konungen, som sedan han länge såsom hronsoljare skådat ett föråldradt styrelse-systems d kadlighet, och de olyckor som fördomar, bördshögsärd, ståndsanda, och embets-godiyce medi ört for fosterlandet, visar sig besluten, alt ge-v nom Sin Regering kraftigt afhjelpa dessa olidiga samhällsbrister, och ställa Sig i spetsen för nationens ädla, stora rörelse. bet erkändes deremot i talet, att H. M. mera rådfrågat j sin ifriga längtan efter Ständernas närvaro, änli möjligheten alt inom så kort tidrymd kunna j fullständigt bereda de flera maktpåliggande ärenden, som utgöra föremål för H. M. omtanka; och II. M. yttrade, att inseende vigten och behofvet af den inre förvaltningens förenkling och försvarsverkets sullkomligare ordnande, Han är sinnad, att snart åter kalla Ständerna iill ett nytt Uruma sammanträde: ett löfte, som i ( ö ö I I ( ( nödvändigt måste anses uttrycka den tankan, att hvarken den stora reformen som finnes förberedd, eller ens frågan, om lagtima riksdag hvart tredje år, nu kunna genomföras. Också hade detta den följd, att det reaktionära partiet genast fick mod, ledde det konservaliva vid näsan inom Riddarhuset och Preste-Ståndet, samt förenade slogo de liberale ur fältet. Bånkmansvalet i går hos Adela utföll så, att Utskottsvalen som i morgon skola ske, säkert blifva i reaktionär anda; och Presternas Utskottsval blifva likaså. Detta bar gjort, alt Borgareoch Bonde-Stån den, i dag, satt sina utmärktaste och pålitligasle ledamöter i de vigtigare Utskotten, med en exempellös enhällighet — och således komma Utskottsarbetena att gå, for sig, under en spänning och genom på rörän beroende voteringar, hvilket ej gerna kan annat än sönderslita allt hvad som der sorekommer. oObetanksamheten och djerfheten hos Adeln har fått nytt lif; arrogansen och trotset hos prelaterna har stigit till sin höjd; och Erkebiskopens tal till Ständet är i detta afseende ett bevis, huru långt de kunna gå hos de värdige fädren. Och hvaraf väl allt detta? Jo! deraf, att man icke vill hylla den enda möjliga Konstitutionella principen : en öppen, ärlig och kraftfull linisterstyrelse. Deraf denna halshet, denna obeslutsamhet. som lemnar oss alt ännu länge va ra offer för flågra få klassers inbillskhet och oförskämda fordringar, samt några ränksmidares intriger. Eller huru vore det eljest möjligt, att en Konung kunde så välvilligt uttala sig för nationens stora frågor, och i utnämnandet af Borgareoch Bonde-Standens talmän, o. s. v. uttrycka en hyllning åt de liberala ideerna, under det att Regeringens förtroendeembeten rangera Riddarbuset i öppen strid härmed, och Biskoparne sortsara att, i trots af grundlagen, organisera Preste-Ståndets Utskotts-Kontingent? Detta är följden af att icke genast sistl. vår en kraftfull och beslutsam ministere tillsattes; att Ständerna kallades innan denna hade fått visa nationen hvad den kunde hoppas och aristokratien, byråkralien och prelaturen hvad desse hade att vänta, derest de försökte svika folkets förhoppningar; samt att icke sörtroendeEmbetena, i en konstitutionel anda besattes, i enlighet med de välvilliga tänkesätt, som Konungen hyser och hvarom jag önskade att ingen ville tvifla, intilldess man sett bevis af motsatsen, liksom det mycket skulle smärta mig, om mina ord här tyddes så, som beskyllde jag den höga personligheten för likgiltighet, eller obestämdhet i sina tänkesätt sor folkets sak och landets väl. Tvärtom säges det, att Konungen med verklig bedröfvelse sett den olyckliga splittring, hvilken redan i går visat sig ohjelplig Stånden emellan ; och det kan dessutom icke fordras, att H. Majestät Sjelf skall utsätta sig för partiernas hätskhet eller uppträda såsom någon af de stridande opinionernas hufvudman. Men just detta måste öfvertyga en hvar, att aldrig Hans och Svenska folkets gemensamma sak: en sann och rättvis solkrepresentation, kan åstadkommas, derest llans Majestät icke gifver landet en Regering, som vill och kan med alla lagliga medel genomföra reformen. betia kan icke den nuvarande; dertill erfordras mera bestämdhet, mera mod, mera öppenhet. Dertill fordras icke rädkammarehemlighet i folkets inre angelägenheter, och person-sl. rgghet i begagnandet af organer, eller skonsamhet med de oduglige eller istadige embetsmännen af undseende för olagliga ackorder, lönebehof, slägt