Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1844, sida 2

Styckegods. Smäckan. (Etter Arnault.) Utan slägt, som utan vån, främmande utom sin snäcka, drager hon sig in i den vid hvar fläkt, som tycks förskräcka; älska gör sig sjelf hon blott. i sitt hus hon är allenast, om man nalkas. hornen genast visur hon, ty det är brott; kall är hon och krypande och vid allt sig sugande; tecknar gör hon sina spår med hvad orent, som hon finner ; fråter gör hon blommans vär, då dess etter kalken hinner ; med ett ord, som i ett häkte, vakar hon båd natt och dag ; se der Egoistens drag uti snåckans stygga slägte. 1 anledning deraf att de begge kommenderan på Danska Fregatten GEFION, Kaptenen och Löj nanten satte densamma på grund vid Trellebor säger Corsaren: Gefion plöjde i forntiden. m sina oxar, ett stycke af Srerge. — hon gör d än. Derjemte visar en träsnitt den stolta SKöl mön Gefion i karrikatur, stående på sin snäcl och plöjande oceanen med ett par oxar med ep letter. Man kan ej undgå att dervid tänka på e den nya ODEN (ångsartyget), medelst sin leda tycktes vilja taga ett stycke af Jutland till e sättning för Seeland, som Gefion skall hafva plöÖ ur Mälaren, Den nya Gefion kom dock ifrån fö söket med en liten skamfilning, Oden gick allde les förlorad på kuppen. Vi måste medge att d skandinaviske styrmännen veta att sätta sig i rt spekt, ej underligt att Ryssen, såsom härom åre försöker att segla omkull hela Skandinavien, oc djerfvare än Hannibal, ej allenast vill gå, utan 4