— — 2 Från Red:s siorrespondent. Sloosholm den 46 Juli. Det är en naturlig öljd al Representations-reformens vist, att man illmänt söker utröna hvad utsigt som inom stånden finnes till det hvilande sorslagels antaalkande eller sörkastande. Ännu synes det väl vafa nog tidigt att deröfver yttra en bestämd asigt; då man endast kan vara i tillfälle-att med isshet bedöma Borgareoch Bonde-Ståndets uleende, hvilkas majoriteter gifvet ärv gynsamma pr detsamma; men mänga omständigheter synes Å nlyda, att motständet innom Preste-ständet icse blilver så mäktigt, som man trott; och det jer ut, som striden emellan det gamla och det va egentligen komme att utkämpas på RiddarYuset: naturligtvis under föregifvande, att man ven der väl vill reformen, men blott icke såan, som den nu är föreslagen. Det är ibland leln, och märkvärdigt nog ännu kanske mest pland de yngre och eliest frisinnade af detta änd, som man finner invänningar göras emot rslagets antagande, med en ifver och en värfa, som om de ock blotta oförständet och obeÄnksamheten, likväl påkalla ett skonsamt omPme då de utvisa en öfvertygelse, som icke kentligen grundas på fördom, ständsanda eller kesfåndshögsärd, utan snarare på — fruktan, för t den nya representationen skulle vara bygd ÅR alltför lös grundval och icke erbjuda tillräckJa sarantier för samhällets framtid. Man bör likväl hoppas att denna förhastade opinion skall ihnna upplysas och lugnas, innan beslut ifråkommer; och om den gamla kohorten, som 3 emot all förändring, blott för det att den Abbar det gamla, och som tror på dettas: förlefsifllinhet, blott för att det utgör vilkoret för elus inflytelse och makt, skulle blifva lemnad ena, så är efter all sannolikhet segren vuncm, om än det möjligen skulle ske med en hafsapp pluralitet i Adeln och Preste-Ständet. Att ven detta likväl mycket beror af Regeringens adlingssätt, bör ej fördöljas; ty skulle det vawojligt att hon, blott skenbart, visar sig AURutral och just derigenom lemnar reformens oRnner utan allt stöd, under det att en hop permer, hvilka eljest anses stå väl och hafva enildt förtroende å högre ort, drifva ett förstucft spel och ingifva småaktig fruktan och falska fhoppningar hos de obeslutsamma, då blir utgen på Riddarhuset otvifvelaktigt förslagets ukaslande, och följderna al en sådan utgång Unna de, som då vallat den, hvarken inse el28 leda. 33 wMDet man nu hufvudsakligen hör åberopas eot det nya förslaget, sedan en hop absurda Rast blifvit så pass vederlagda, att ingen mer mnes väga sig fram med desamma, är: att inän garanti finnes emot det så kallade bondWdet, utan att, till följd af val-lagens demoHfliska anda, massan skulle bemäktiga sig herÄ väldet, tillsätta icke blott den första (den eotliga valkammaren), utan äfven den andra mmaren, samt således på samma gång blifva rådande både i lagstiftning, beskattning och konstitutionella kontrollernas utöfning. ÅMbet erfordras likväl icke mycken skarpsinnigAlt för att finna haltlösheten af dessa betänkligker. Skulle det nemligen antagas, att de förögnare och bildade solkklasserna vore utan all Alytelse ibland de våljande menigheterna, så är sh blir all representativ statsform antingen en öjlighet eller ett blott gyckelverk; ty hvad em man nu än vill söka gifva den, för att reda bildning och förmögenhet en öfvervigt, 8 skall folket aldrig i den skåda någon garanti Je sig, och dessa klasser äga då sådana, mot t allmånnas fördel stridande, interessen, att Aket icke heller af dem kan vänta något bättre. kuft sådant tillstånd är lyckligtvis i våra europeiga samhällen numera omöjligt. Bildningen och ÄEmögenheten kunna icke der längre vara afiljda från industrien och arbetet. Den förra kan ej inhemtas eller trifvas innom klostermuÄn; den senare icke vinnas genom svärdet: ja pappast, om den redan är vunnen, bibelällas, an genom verksamheten. De måste begge förArsvas och underhållas i folklifvet; och just derenom göra de detta så införlifvadt med sig, Alt de bero af hvarandra och endast i ett stänsgt utbyte af biträden kunna finna trefnad och sirexi. alt under sådana sörhällanden misstro shassans benägenhet att se sina angelägenheter irdade af mån med upplysning och erfarenhet, sill den sjelf får uppsöka och utvälja sådana till a ombud, är att se spöken på ljusa dagen; Åh en blick på verkligheten, sådan den redan .AEsar sig under äfven bristfälliga former, bör sä1 oss, att det är en inbillad sarhåga. bereot kan man tryggt påstå, alt alla bemödann till att genom formella lagbud bestämma ZIBldningens och förmögenbetens andel och makt