leruud nar unssrähIlilge! I Acta 960d10 å0011 det varit stor, emedan sanningen ännu är i beocl håll, både i redlige personers minne och på för papperel97. för Verkliga förhållandet med den ifrägavarande smi affairen är följande: re År 4842 beviljade Kongl. Maj:t bland annat en förstärkning af tvänne kustvakler till häst, mi vid kustbevakningen i Götheborgs Tullkammare-vo distriet; och som jag var angelägen om att snart ze få dessa platser besatte, så föreslog jag genast Sir Hasaren Qvist till den ena platsen, på en till lig utseendet trovärdig recommendation, den jag I til snart fann sakna all grund 10). Jag kände ej då !Hc att Qvist egentligen var en kringstrykande daga0 karl 11), här Schauare kallad, som för detta yr-ly kes bedrifvande städse beredde sig ny permission sii från Squadronen. Mitt förslag bifölls. Det dröjde ssa ej länge derefter innan Qvist instälde sis hos ge mig, jemrande sig deröfver, att han saknade sillha gång, ej allenast till att betala sitt cons itutorialt, fr utan jemväl att köpa sig både häst och uniform. sa ljan sade sig hafva gjort försök att få läna pen-ja ningar till allt detta: men först och främst bade ti han aldeles ingen kredit sjelf, ej heller kunde) di ban anskaffa någon gällande borgen, och omjsl han det än hade kunnat göre, så fordrades, för län här, så stor ränta, alt han i alla fall blefvel Q olycklig, om än lan blef honom beviljadt, påjd det ställe der andre hans kamrater bade fält län. It Manad af tjenstgöringens kral, äfvensom af barmti hertighet mot Qvist, afhjelpte jag hans sorlågenb bet på följande sätt: 0 1:o. Oaktadt kongl. General-Tullstyrelsens cirs enlaire af den 8:de Januari 4825 bestämdt föref skrilver att en till tulltjenst befordrad person f icke får åtnjuta afläning förr än lösen blilvit erf lagd för hans sullmagt eller constitutorial, tillät jag dock Qvist på min egen risque, alt senast in inträda i tjenstgöring och uppbära lön, samt attif småningom så göra afbetalningar på lösen söre sitt Constitusorial 12). ö 2:0. En fullgod häst 13) skaffade jag honom på kredit, genom bemedling hos en till Jaktuppsyningsman transporserad hust-Sergeant Greilfe, uti en Nogociation deri Jagtuppsyningstnannen Emil gundsen lemnade Greisse samma fördel, vid handel af en Jakt, emot proprie borgen af Greilses svåger, Jakt-Öfveruppsyningsmannen Lydån, hvilken sednare sålunda blef den egenllige kredit-gifvaren åt Qvist för hans behomne häst, sedan Örcifle gjort cession. 3:0. Qvists förlägenhet för kläder afbjelpte jag på det sätt, alt summan som han sade sig dertill behofva, efter uppgjordt öfverslag 4501 Rihsdaler Riksgålds-Sedlar, skaftade jag honom till läns, contant!4), emot erbjuden revers medi bläck, och som hvarken Kämners-Rätten eler vi kunnat upptäcka... .. Dock, det är ju sannt: Hr Öfversten är visst en sådan der älskvärd personlighet. om hvilken man med Skalden kan såga: snen han kommer icke, när han keommer, och han går ej heller när han går?. Ja så och icke annorlunda måste det vara. för att man skall kumna erhålla något ljus i saken. Vi lyckönske Herr Öfversten. — 7) Sää! Kan det få namn af ÅJuridisk -måädenovell, att man på laglig väg söker atersa sina utgifna och infriade förbindelsen? Det är derom, som I I I ; I ( i I I I ) I I t ) S 1 f. d. Custvakten Qvists stämningsansökan i ejelfva hnfyndsuken handlar. — 8) ÄÅhjo: anledningar till anmärkningar saknas icke, hvarken på närmare eller fjermare håll. Om fir Öfversten behagar genomläsa ett par ärgängar af de härstädes utkoannande tidningarue, så kan han blifva öfvertsaad derom. liär var dock endast fråga om att förskaffa en fattig karl sin rätt. Att han icke mot Öfversten gjort den ingligen gällande förr, bevisar endast, ett ban i det längsta trodåe. att Hr 1 Örversten sjelfmant skulle lata honom densamma vederfaras. Att han bedrog sig härutinnan har utgangen visat och kommer väl ännu ytterligare under malels behandling att ädapaläggas. 9) Mycket snunt, Herr Öfverste. Derom har man också ualdrig tviflat. 10) Vi nadra just. hvad Hr Ryttmästaren Krook, som alvifvit den ifrågavarande rekommenda tionen. skall säga om denua Hr Ofverstens kompinmentLelde vi i medeluden, eller till och med endast för! ett halft sekel tillbaka, få kunde vål hända, att Herr Ryttmästaren för, en slik heder-förnårtnaude tillvitelse svarade Herr Ofversten med svärdets sharpa tunga, i fall nemligen han icke ansage nagra rupp af flata klingau vara alldeles tillräckliga. i 11) Detta ar. med Hr Ofversteus atelse, en uppenbar osanning. Qvist var. då han iorst sie i I lude (l:r Öfversten om kustvaktstjensten, permitterad husar, och egde, sasom sadan. rättighet atv sig på lagligt och anständigt satt för-örja. flan var äfven bärstådes bosatt och mantalskrifsen, och salnuda icke. sasom H:r Öfversten behagat yttra. krilgsirykande. Sasom Öfverste och gammab militär borde väl lUl:r Kkenstam veta, att sjelfva Kronan, far att bespara solden, läter permittera ett visst antal af de vid de värfvade regementerna anställde hrigarne. och att kompanicheterna ega rätt att E ka denna permission ännu längre. Skalle nu hvar och en salunda permitterad person vara eli seriugstrylande dugajcarl. så bestode en stor del af vara värfvade regementer uf dylika dagdrifvare.... I sanning en rätt vacker compliment för den korps, till hvilken ål:r Öfversten äunu sätter en ära i att få räkna sig! 12) Detta lärer. vom vi af flersaldige personer hört berättas, alls icke vara foallet endast och allenast med Qvist, uten tillgar salunda nästan vid alla tillsättuingar af kustvaktsplatser. bade här och annorstådes. Nägot undantar från cotumen bar sålunda icke här ägt rum; bvadan ock Tit. B:s sig i detta fall tilldelade sjelfberöin försvianer som — en J 2