Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1844, sida 2

on, som jemväl var tillslädes, kunna alla nog lI: umyga, huruvida något tvång 19) härvid före-lde il, och t. s. Kustchesen, Kustsergeanten Carl Sa irgin kan höras om någon tvångs-ålgärd var pe ör handen då sakerna till honom aflemnades. IR ag vet mer än väl att den ringaste anled-saf ing till sådant icke förefanns; men det älig-de er Käranden att bevisa sin beskyllning och jag nhåller om Vällofi. kämners Rättens åläggande ör honom dertill. Jag har nu presenterat det te jälviga documentet och uppgifvit alla de vitt-m en som voro närvarande, ända till dem som )vist sjelf kallat för tillfället, älvensom jag ltaillerat händelsens förlopp. En ytterligare enfald söresinnes hos Qvists akförare, som vill göra troligt, att tvångsförindelse eller sjelspantning skulle hafva varit allet och att Qvist icke derpå skulle hafva dagat förr än efter Ett år och Tvänne måna-s ler 20), ehuru tiden för tvångsförbindelsers ösverklagade är i Lagen stadgad till 6 veckor, lt Å capillet 5 2 Utsökningsbalken 21). Bland de lemnade essecterne var hästen den angelägnasse för Qvist att snart afyttra, derlöre att Qvist i den så kallade Vår-skarfven ingenting hade att föda honom med. Jag uppdrog åt Qvist att sjelf försälja den, äfvensom de andre sakerne, för den händelse att ban möjligen kunde få mera för dem än hans egen värdering innehöll; men det kunde han ej, oaktadt mänga försök. Hästen var så utsvulten och förstörd 22), att det var med mycken svårighet, som jag slutligen ösvertalade kustsergeanten Palm att, till stor del på kredit, ofvertaga hästen, enligt det af Qvist uppgilna värdet. Emedlerlid så snart det skett inlöste jag till fullo Qvists revers, med återstående Capitalskuld, 440 Rdr, och öfverlemnade alt det öfriga både i contant och elsecter (ehuru det contanta beloppet ännu ej var influtit) directe till Jakluppsyningsmannen Lyden, som ägde emottaga dem på grund af hvad jag förut nämnt. Lydns quitio derå, af den 24 Augusti 1845, följer bärjemte, Lit. B. En insinuation förekommer i stämningen, alt jag tvingat Qvist till tjenstgöring i svår väderlek, sedan han aflemnat sina klädespersedlar. Denna uppgift innebär så mycket större osan(ning, och är så mycket vissare för mig sräm(mande, som Qvist sjelf på ett annat ställe deri säger, att efsecterne icke skulle lemnas af honom förr än hans afsked blifvit beviljadt 23). Om jag för resten tillhållit Qvist att göra sin tjenst, då den var behöflig, och Qvist för densamma åtnjöt lön, så vill jag så mycket mindre det söka vederlägga, som jag räknar mig en sådan åtgärd till merit i stället för mehn 24). Sedan jag nu ådagalagt, att jag för min egen del, icke haft någon annan liquid med Qvist, än att jag liquiderat ur min egen Cassa ett års ränta på 450 Rdr och esterskänkt honom samt sullkomligen redogjort för den distribution af Qvists effecter, som han sjell mig uppdragit ?5), och hans mig kände borgenärer Önskat, så har jag nu ingenting att vidare tillägga än att bestrida alla emot milt här uppgilna förbållande stridande anföranden, och begära ersättning för onödigt åbringad rättegång med 46 Rdr 32 sk. Banco, som de bakom Qvist stående agitateurer, troligen i sista hand få betala, och som är dem en ringa uppossring för den skade-glädje, hvaraf de njutit under den mellantid som åtgått innan lognen hunnit sullkomligen tillbakavisas till sitt smutsige ursprung. Götheborg d. 21ste Juni 4844. J. af Ekenstam. Lit. A. Såsom full liquid för min skuld hos Ileri Öfversten af Ekenstam, stor qvarstående 440 Rdr Rgs samt min revers till Jaktuppsyningsmannen Emil Bundsen, ehvar den må finnas, öf verlemnar jag härmed nedanstående saker: Er 199 Räknar H:r Öfversten icke det för tvång att försätta en person i den ställning, att han genom vägrad permission antingen maste gå miste on en erbjuden förmanlig tjenst, eller ock gå in på d: vilkor, som en förman behagar söreskrifva honom, Så förhöll sig H:r Öfversten mot däv. Kustvakten Qvist Qvist hade nevligen erhallit tillbud af en konditiot på Tods hötel. men som, om den skulle kunna er. bållas, genast mäste tillträdas. Han hade redan be gärt sitt afsked. men då detta ännu icke blifvit ho nom beviljadt. mäste han, såsom ännu qvarstäend i tjensten, begära permission för att kunna få emot taga densamma. Denna vägrade U:r Öfversten at bevilja förr, än han gatt in på de af H:r Öfverster honom förelagda vilkoren. nemligen att skriftliger afhända sig sin häst, sin sadelmundering. sina klå der o. s. v. — Hvad skulle Qvist i slikt fall gö ra?... Lyda eller förlora den honom erbjndnkonditionen. Han valde det förra; men tvingade: icke icke desto mindre att ännu nagon tid, sedar 11 oo a — — e-i:i2 —— — s— eem 6 —— ————pas———qdss2p———— —