llfsörbunden ränta; men som räntan äshades yrut medelst asdrag af capitalet, och jag icke ille alt Qvisls påräknade tillgång skulle minkas, så betalade jag räntan ur egen Cassa, och af ihonom den sålunda till skänks. Detta är rsaken hvarföre Qvist aldrig betalt någon ränta capilalet. Länet var gifvet med vilkor, alt reersen skulle ställas till mig eller ordres, för alt öra Qvist angelägen alt betala, enligt sin utlätelse, 40 Rdr Rgs. i månaden. Åiskillige gånor derefter kom Qvist till mig och beklagade ig ölver svårigheten att än den ena månaden, n den andre, kunna umbåra dessa 40 Rär och ag skaffade honom då altid uppskof med den arliela liquiden. betta kan bäst synas genom väskrifterne å reversen som Qvist återsatt, m han den vill förevisa. Det är denna reers, som Qvist i stämningen först aterbegärt ch soedan erkänt sig hafva återsatt, ehuru icke örrän vid slämningens underlecknande. Sanna örhållandet är likväl sådant, att jag skickade nin egen vaktmästare till honom med denna evers, öfverkorsad, för ett år sedan 15). ben 6te April förlidet är uppkom Qvist till mig på District-Chess-Cansliet och yttrade att han vore sinnad att taga afsked från Kustbevakninzen, emedan han icke hade någon fördel af sin Kustvaktsbefattning (med 600 Rdr Raus årlig inkomst); men deremot hade sig öppet att tillträda en mycket fördelaktig tjenst på Tods flotel. Dermed var jag ganska nöjd, emedan Qvist på senare tiden hade börjat röja sin vidlpsliga lesnad 16), och hade dessutom utsvålt sin häst, under det han från alla sidor var ansalt af Creditlorer. Qvist bodde då i Masthugget, på det så kallade Möllerska Plantaget, der han disponerade en hel våning och höll Jungfru-balar, som lära hafva varit mycket intressanta för de trafikerande, och älven till en början inbringat goda inkomster för Quist, ända till dess, att slagsmål på stället gaf misskredit åt den inlima anda, som sammanhöll sällskapet. Ehuru jag af anförde skäl icke ville afråda Qvist från hans afskedstagande, ansäg jag mig dock skyldig, att sorsraga (2) honom, huru han tänkte göra med liquiden af den skuld som tillkommit just för möjligheten af hans tjenstbarhet. Derpå svarade han mycket beskedligt och välvilligt, att ban tänkte ej bedraga nagon, så långt hans förmåga sträckte sig, och derföre ville vid sitt asskedstagande 17) afsla de ef fecter och persedlar, hvilka han dåmera icke för tjehsten behöfde, för att dermed liquider: den sin skuld, som tillkommit genom min he medling, och derpå ville han gifva ytterligare försäkran: men såsom klen skribent visste hat je huru en sådan försäkran skulle skrilvas utan begörde att jag skulle upptekna hans d I yttrade mening. Detlta gjorde jag, och ba sionom sje!f behålla denna uppsats, till rättel se vid aflevereringen, men ville ej befatta mi med någon sorbindelses skrifvande å hans väg nar för att lita honom undertekna, just der före, att jag icke ville inverka på hans srihe eller lägga mig annorlunda i en affair, son icke var min 18), än all jag passivt ville emot taga hans uppsats på hvad han ville lemna Såsom råga på min välmening emot Qvist I gjorde jag honom uppmärksam derpå, att ha för sin egen del gjorde klokt, att på förhand sochanu på samma gång efter sitt tycke, be SsStämma värdet för hvarje sak, hvilket ej sann på den promemoria, som jag lemnat lionor att behålla. Qvist fann att detta naturligtv var till hans egen fördel, och uppdrog derför åt v. Häradshöfdingen G. Nordquist att i rikti form uppsåtta den försäkran han ville lemna hvilket skedde. Åått min promemoria, till Qvis rättelse för aflevereringen, icke är något följ concept till förbindelse, den jag skall han tvingat honom att utgifva, finnes så myck mera deraf, att detta rubricerade concept ic) är lika med förbindelsen, eller innehåller de I värdering al hans saker, stycke för stycke, hv sben han sjelf gjort inför Tit. Nordquist, oc 1 hvilke n verhligen finnes uti den förbindelse den 6te April 4843, som han frivilligt afgaf oc som härjemte hilägges Lit. AA. — concep sisten, Til Nordquist, äfvensom de teknade vil snena under denna förbindelse, hvilka Qvi sjelf förskaffat, samt Contorsvaktmästaren Eric — ö da före. Hvad kan vara osaken dertill 22! Hv: r är det för en revers. hvilken Jagtuppsyningsmann. l. y1 ännu innehar, churu han, enligt Litt. D. bli r I vit tilltullo och derutöfver godtgjorå?! — Sanna få hallandet är. att Qvist vid sitt tillträde af tjenst