Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1844, sida 2

klädning ditt herrskap frågade Theodor likailtigt. Den tillhör mig, kära Theodor, svarade Roselte, jag fick den af Fröken på min sodelsedag och vill nyttja den i dag för första gängen. Ack! frågade fästmannen förvånad, hvad skall ske i dag då? ö Det är, fortfor Rosette med låg röst, i dag bal på Röda Lejonet och jag är äfven bjuden på densamma. Du, ropade Theodor, i det han raskt uppstod från sin plats, på balen, som skall gifvas soldaterne till ära? Hvem har bjudit dis? Herr Fältväbeln sjelf, svarade Rosette korrt, Borgmästarens dotter skulle till och med sunnit sig smickrad af en sådan bjudning. Theodor blef åter lusnare och svarade blott: du skämtar, kära Rosette, ingen flicka med heder, som är utan skydd och föräldrar, borde taga del i en sådan fest. Du känner mina föräldrars stränga sinne och vill säkerligen ej se det. Jag vill det ej heller, svarade Rosette, i det hon utbröt i tårar, jag vill innesluta mig i sångelse och gerna försaka hvarje oskyldigt nöje Ack jag ser mina kommande dagars dunkla natt nalkas; denna envisa hårdbet, som du visar mig, är icke kärlek. Sådane tårar, sådane förebråelser. hade ännu aldrig hennes brudgumme motstått, och sålunda, hoppades hon ännu att segra. Men denna gång skedde det icke. Theodor förändrade ej sin mening, utan då hon satt der med ti rar i ögonen, hufvudet hvilande mot den lidla