Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1844, sida 2

En skål för vårt handtverk det kära, en skål sor en segersäll tid, då vapnena hållas i ära och lyckan blott vinnes i strid; ej kryper en knekt för den hala, halfblinda Fortuna, som sull af väld häller hederskors sala och säljer förtjensten för gull! Lefve kriget! må dess flamma sevigt brinna, jemnt densamma! och dess aldrig släckta bloss: stvedrägtslagan uppå jorden, skönt som norrskenet i norden, H . Ä— sltändigt fladdra öfver oss! — Hvad är kraften väl i friden? Iringa aktad; blott i striden islär dess lagertelning knopp; Jendast vid Bellonas vingar fäst, den emot ethern svingar, når den ärans alpspets opp. Utom stålet, kulan, krutet lyckans Janustempel slutet såsom Paradiset stod; som ett spöke i de dödes gårdar är den man, hvars ödes sol ej dykar opp ur blod. Blott med blod kan blod försonas; ack ! hvad båtar. att de skonas, som dock en gäng måste dö? om för pesten, för min glafven — eller stormarna på hafven dem som agnarna förströ! ö Mälte hämndens huldgudinnor. hatets, afundens prästinnor