Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1844, sida 2

få arbete nog. Skeppet tyckes vara starkt beman nadt och allt är der i fördjef... god ordning. Kapten Plunkett prejade nu och fick till svar Jones: kunnen ni ej se flaggan. Det är det am rikanska skeppet Jägaren. IIVem commenderar om bord ? ropade Engels mannen. Kapten Paul Jones! svarades. Kom närmar solen går snart ner; innan det blir natt, -måst allt vara afgjordt. Vi vänta er länge. På detta svar följde en djup tystnad, men frega ten rusade ned på pistolskotis håll och Plunket ropade: i hans Majestäts namn uppfordrar jag e att gifva er! Vid det sista ordet steg en rökpela re upp från Jägaren: splittrorna af fregattens soc mast slögo öfver dess fördäck. Fregatten svarade wed ett lag af sin bredsid! och nu begynte den strid, som intager ett s märkvärdigt rum i amerikanska marinens annale Snart inhöljde en tjock krutrök begge skeppe och lemnade åskådarne i en ångesifull väntan Plötsligt for en skarp väderil öfver vågorna och Di lågo skeppen fria för allas ögon. Men ack! endas för att riktigt förödmjuka åskådarnes stolthet. De sköna skeppet, som för en stund sedan for så stol öfver vågen, var nu nästan oigenkänneligt. Des skrof var genomborradt som eti soll, rår och ma ster söndersplittrade, segem sönderskjutna, allt tåg verket sönderslitet; och bord om bord dermed låg den svarte rösvaren, som på långt när icke såg u alt hafva lidit så mycket, ty utom ett par afskjut na segelstänger och dess söndersplittrade bogsprö fattades honom ingenting. I samma ögonblick sjön gamla Englands flagga, och få minuter senare sva jade stjernorna i dess ställe. Nu hördes ett vild segerskri, och åskådarne i påtarne och på strand kullarne stirrade stumme på det förfärliga, obegri liga skådespelet. Ett engelskt skepp, större oc starkare än sin motståndare, hade strukit flag tätt vid gamla Englands kust! ändtligen utbras massan i tårar, eder och förbannelser, sedan grep den af en oerhörd ångest. Eldar antändes längs hela kanalen, öfverallt trummades milisen tillsammans ty öfverallt emotsågs en landstigning. —