Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1844, sida 1

handlingar äro ett talande bevis derför, då han trots sina vid danska studenternas sjor-besöl och mångfaldiga andra tillfällen, öppet yttrad skandinaviska sympathier, nu begagnat silt in flytande både bos konungen och den akademi ska ungdomen, att så godt som forcera det sorre att gilva ett bestämdt uppdrag i en sak hvari det varit bäst, att han aldrig blifvit in blandad, och som han troligen heldst sett, at den fatt gå sin gilla gäng, sedan han en gån: låtit antyda sin, på politiska skäl, grundade ön skan, och förmå den senare att bryta ett gilve hedersord. Det är ju rätt vackert af en lära re, alt lära sina lärjungar sådant? — I för mågan alt kompromettera konungen, studenter na och, framför allt, sig sjelf, måste man lik väl medgisva, alt han är stor. Af en så vack lande karakter, för att ej säga karakterslöshet kunde man ej heller i annat hänseende vänt: något bestämdt handlingssätt. Detta har älver bekräftat sig. Hvad har han t. ex. uträttat son riksdagsman? slagit ikring sig med några li berala, vi medgisva det än en gång, oftast snill rika floskler; men till verkligen praktiska idå er kom det aldrig, ännu mindre till deras ut förande. Är det då att beklaga, att en sådar man ej blef folkets representant? Det har jt nu äfven, oaktadt alla motsägelser från han: blinda anhängare, också inträffat, och vår pro fetia bekräftats. Vi fråga nu hvarje opartisk kan en sådan man kallas stor? Som svaret e kan bli tvetydigt, väga vi således tryggt påstå att han åtminstone ej med hänseende dertill eller med afseende på sordna förtjenster, förtje nar något unseende, någon skoning. — Åter står således blott snillet. och låätom os undersöka, huru han användt det; om ban må hända derför förtjenar att skonas. Jo, han haj derigenom sörväåzsvat inflytande på den beun. drande mängden, på den bildade tänkande, fö! hvilka hans snillrika tanker, bvilka likväl oftas måste kallas paradoxer, åtminstone blifvit et föremål för estertankan, på den lätt bänförd: ungdomen. Men, huru har han begagnat dett: inflytande, detta usurperade anseende? Jo, til missledande af sin konung, till upphäfvande a den heligaste pligt hos ungdomen, ordhållighe ten, till qväfvande af den skönaste känsla, brö drakärlekens, till undertryckande af den ådlast ide, för hvilken han för kort tid sedan sjel ifrade, den Skandinaviska. Och, enligt vår å sigt, är den alltid fördömligast, som sill det o rätta missbrukar sitt vunna anseende. Om er obetydlig person upphäft sig mot Köpenhamns resan, så hade ban blott gjort sig sjelf ynkli; och löjlig, utan allt vidare inflytande på andra Han hade fått stå silt eget kast; men då en man sådan som Geijer varit, uppträder deremot, oc! det dessutom i sin konungs namn, så blir ver kan helt annorlunda. Han drager ovillkorlig mängden med sig, äfven om den skulle missbil liga hans och sitt eget handlingssätt; den är s van aft anse honom blott vilja det rätta, at den, äfven om blott af vana, följer honom, lå ter leda sig af honom, utan att besinna, hvar det bär, och befinner sig plötsligt på alvägar redan för långt borta, för att kunna vända om Det är blott få själar, hvilka, såsom Kand. Sä ve, äro starka nog att motstå en sådan tjus Nr KR ER .. —— —