Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1844, sida 2

sraråt redan så mången, längt större capacitet, af särlek till friden, mist vända ryggen, att ej framläpas och sönderhackas på polemikens ändlösa baja. Hvad konst och än mindre bragd eller ära ligser deruti, att förmedelst lösryckta bitar, ur ett elest möjeligen ganska consequent genomtänkt systece, under namnlöshetens skydd, nedsmutsa hvad och vem som helst? Hvad ledande princip Tit..w haft förtär jag ej, om ej leigd af Barrackhjonen, fruktanle för uplösningen af deras tillhåll. Min upsatts förnärmade ingen enskilt än mindre någon corporation, j eller vet jag mig äga eller hafva förvärfvat nåson så svär fiende på stället, som kunde förmå sig eller andra, att så skoningslöst behaadla, en stilla, anspräkslöst och värksamt framvandrande person. I en så betydelsefull tid som denna. kunde månget nyttigt ord nptaget det rum och den tid. som Redact. och jag nödgas spilla, på ett så obehagligt sätt. Efter denna långa och träkiga ingresse. nödgas jag till en möjligust sammandragen recapitulation, af mitt så illa tilltyglade opus. Jag npgaf att här vore en räddningsanstalt under pågående. Ati jag lifligt intresserade mig för ideen — se hår 2:ne faclorer utgörande premissen, den ena positif den endra hypothetisk för hvem det behagar. 1 Att denna idee en gäng väckt, borde nödvändigen föra till begrundande af just det ondas ursprung, som var ämnat att botas. — Se här conclu-ionen i den satsen. — Detia onda ansäg jag hufvudsakligen upsvälla uti tiggeriet i allmänhet och barnens tiggande i synnerhet — bypothetisk factor. — Att det ena och andra ej kunde afböjas, emedan de flesta menniskors billighets och barmhertighets känslor, förmådde dem gifra tiggare utan urskiljning affrucktan att det sanna behofvet kunde blifva lättadt med mindre att allmänheten kunde tillförsäkras, det tör alla verkliga behof hadde åragits försorg ; då förmaddes denza välvilliga och förståndiga allmenhet vist, neka allmoser åt andra. än dem sattigfoigden ej ansäg dualificerat att kunna arbeta eller njuta underhäll och säledes, enligt upgifven plan. 2:ne gånger i veckan af 10—2 på dagen få tigga, försedda med en, detta tillstånd utmerkande polette att äfven detta tiggeri ansågs småningom, af sig sjelf, böra upphöra, när lättlingarne. efter hand, indrifvas i arbetsinrättningarne, hälst de opriviligierade tiggarne snart rönte, att deras förestsillda tiggare anseende ej mera födde dem; se hår conclusioner i mängd. i denna sats, fast alla hypothetiska, nog bevis för, att de ansågos tarfva I bearbetning ; att äuteligen bland de tillåme tiggrane ej fick vara någon under 18 är, således intet barn; att på barracken borde inrättas 2:ne arbetsanstalter, för manoch qvinkön särskilt, der de borde förfäcdiga en mängd, för tillfället namngifna persedlar t. 9 m. huggning af ved, för dem af mankön, som ej I mera kunde tilläras att föra nadeln eller sylen, samt att qvinfolken, bland annat, borde tvätta och mangla. hvilken sednare operation, man härstädes oftast I måste beställa rumm för. en månad i förväg: att alt arbetet betaltes med ett eget creerad mynt, på krogur ej användbart ; meniför hvilket alla sorters födoämnen och klädespersedlar, tillgängliga så arbetsinrättningen kunde köpas, hälst de sednare där förfärdiI gades, de förra af en entrepreneur, under upsick t, pöllos ständigt till salo. Derefier ordas något om den ärforderliga tjenstepersonalen. dess löner och befattningar, hvarefter några reflexioner, Öfver menniskan och särskilt barnens, physiska och, psykiska dtveckling. anlag. bestämmelse etc., slatar upsatsen. å Nu påstår dock flerr — w, att jag, på hans bortvridna sätt, arbetat mig fram till räddningsanstalten, hvarifrån tvärtom jag utgick. — och således likasom arbetat honom före dermed, att med honom göra slutsats till premisse och så tvertom. Knapt vägar sjag anmoda någon göra sig mödan, jemnföra äfvansesgtnade sammandrag, med det utförligare projectet. I Sker det så skall man och finna, att alla logikens och ordningens fordringar äro uppfylda, slutandes deraf att den skefva domarens slutkonst ej är skepptals — utan knapt ett korn. Lyckas det Her w och consorter — här vist fö fr antalet att utkläcka ett par dylika foster till 1 lika underhaltiga på skjäl, logik m. m. så borde min framställning. i den pauperistiska frågan, å pri sori. anses väl grundat, emedan ej motiver utar t endast invectiver begaguats, nn som altid. då der j öfvervundne, med händer och fötter samt med er sofjättrad tunga, slår ikring sig, från hvilket oridder r liga krigsmaner, den värde, okände antagonisten visserligen blifvit bevarad, om min påtrugade själa frende — niis —; i tide fått utöfva sin bevisande för måga å posteriori. Aristocrat är jag vist. men det ä den, genom Christendomen adlade dygdens aristoratie jag hyllar. Förbondat är det subject, som aflägge den finare bildningens, ej förackteliga, omklädnad hvaremot den bonde, som aldrig ägt denna polituroftast är en längt redbarare och palitligare man, ä 1, deu som yfs öfver sin verldsbildniug under det ha faller in i det råa. Beträffande åter att behandl språket i allmänhet, så hoppas jag alldrig kunna oe la begagna de rethoriska figurer — eloquence — oc techni-ka handgrep — uttryck —. som anfallet röje hvarförntan det taktiska och strategiska är högst kons vidrigt. Att de här födda barnen företrädesvis bär sin gudabild. är äfven falsk citerad, i thy att je sagt, att bland de tiggande en mängd äro upsprun, —Ina på lastens gebit. Att hela projeciet tillkommi så mig allena till förmån, kan visserligen ej annorlur st ida af Hr w fattas. Sluteligen föres mitt embryo, 1 tden djupa glömskans afgrund. Så slutar vär Kan h nei! Hegel skulle jag sagt; ty hans förnuft står j 3 t )på sin egen botten. Bottenlöst finner jag det. Täcktes Tertius Iuterveniens. som i N:o 40 va kunnat sig öfver mig, ursäkta att jag, i samn upsats, vänligast traiterar med honom utan a aflägsnat förblanda så olika författare. — Studera Herr w. Tit. vist lättfattligare mening. funne ha att Tit., på första blick uppfattad och på 5 rad utvecklad, hela grundideen af mitt project, d —.—.