Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1844, sida 1

sade Blawerpoult ängsligt; avill ni fördersva er lars gamle vän?4 Förr mig sjelfa, sade Jones högtidligt. al morgon är ni fri. Mary och Molly, allt ert tjenstefolk och Ralf också skola göra er sållskap. a (Och nu trädde han till fönstret, öppnade det och ropade: ckom in, David! och i nästa ögonblick stod en 6 fot hög sjöman, det samma vilda, skäggiga ansigtet Molly sett irutan, 1 rummet raklång framför sin kapten. Det här folket, sade Jones, skall om bord på Jägaren. Icke ett här får röras på deras hufvuden: de skola blifva i min kajut, tills jag sjelf kommer. Skola alla med, Kapten? frågade David. Ja, alla utom denne Herre, som skall visa oss vägen genom Whitehaven till fästningen, svarade Jones, i det han pekade på den darrande köpmannen. Framåt, march ! röt David. O! Paul Jones, ropade Mary, som hittills temligen bibehållit sitt lugn, är det på dette sält ni visar er tacksamhet?24 Paul Jones! ropade Blaverpoult, hvad hivi gjort dig, alt du så här släpar oss bor ur vär lugna boning på det stormiga hafvet der vi lätt kunna omkomma. Republikanern hade fattat Mollys hand oci sade sakta: Du är lugn, Molly, du hyser för troende till din vän, lita på honom, han vil ditt väl. Gud välsigne dig! Utan att vidar yttra ett ord, gick han ut och öppnade dörrer och in-rusade en svärm så förfärliga sällar at