Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1844, sida 1

— —— — —ä—ä——— alla vid deras åsyn förlorade det lilla mod de hade qvar. Pistoler blänkte i deras bälten och bilor och änterpikar i deras händer och dessa republikens matroser syntes i sjelfva verket vara ett byke af den värsta sorten; många ansigten voro riktiga galgsysionomier. Mord, dryckenskap, rollystnad och lastens likgiltiga sräckhet hade på dem tryckt sitt insegel. Det var en blandning af alla nationers ulskolt; menniskor, som, förföljde af lagen, sporrade af vilda liIdelser, drifne af böjelse för det onda, icke mer sågo sig någon utväg, sällade sig under repubiibens banår och stridde med okulvelig tapperhet för friheten, ehuru det dock egentligen var lystnaden efter plundring och hämd som fängslade dem vid Paul Jones lycka och namn. Vid anblicken af knifvarne och bilorna, och sde mördarehänder, som sörde dem, sönk Molly med ett ångestskrik i sin moders armar, som darrande upplyste händerna till hennes beskydd. Blawerpoult drog begge in till sig och Ralf Sorlon ställde sig med knytna nålvar framför dem alla; men Willby föll blek som döden tillbaka i stolen och bad om nåd. livar är den göken Kapten sragar ester? sade en karl som bar en liten sillverpipa. Der ligger han, Osverbåtsman, svarade bavid. Med ett tag upplyfte han köpmannen, som sjemrade sig erbarmligt, och slungade honom till sina kamrater, som med ett par sparkar befordrade hans utkomst. Nu skynda er der, röt han till Blawerpoults och tjut icke längre.. I Min vän, ropade Blawerpoult bedjande, ilskulle det ej vara möjligt att låta oss få bli