Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juni 1844, sida 1

pelsen år glömd deribland. — Ett bref från den kinesiska mandarinen Pi-pi-sax till rikspalitikern, Grefve David Frölich, innefattar en lyckad satir öfver hans beteende, och lika passande som ERosens förslag till YVIns(n alt införlifva sig med familjen Staöl von Holstein, synes förslaget vara att införlifva honom med familjen Konfusius; ty dit tycks han just höra. Insallet, alt lata den store pianisten Liszt bygga sig ett riddarslott medelst musik, återför i minnet fosforisternas idee, att architekturen endast vore att betrakta som frusen musik, hvilket föranledde den goda föresatsen att flytta in uti en ny sonat, i glad förväntan att den fryser. — Räsonemanget öfver första uppholvet af Upsala-studenternas Köpenhamns-resa finna vi ganska riktigt, likasom hvad Herr O. O. sedermera sagt i Tidning för Skandinavien om det, för andra gången, fattade beslutet att göra den; men hvad skall han och alla andra: Skandinavier säga om det förnyade beslutet att uppskjuta, om ej upphäfva, denna resa, och sätset, hvarpå detta beslut tillkommit? atminslone kan Herr Geijer numera ej ursäktas med öfverilning, då ban, trots alla varningar, trenne ganger befattat sig med att motarbeta fesan, och för hvarje gång på ett mera opassande och otillbörligt sätt. Han har derigenom brutit stalven öfver sig sjelf och blir förmodligen emåjlig till riksdagsman, som, i hans nuvarande sinnesstämning, troligen också är det bästa; landet förlorar visst ingenting på ett så vacklande stöd, hvaraf vissa så kallade liberala dock söra så mycket väsende. Det omnämda skillingslotteriet, enligt barometerns stigande och fallande, är åtminstone att sätta ödet sullkomligt i Guds händer. Om det kommer riktigt i zaung, hvilket mångdubbelt värde skulle ej väterprofeterna få — endast de vore pålitliga. — Sista uppsatsen handlar om hrachaner, och ehuru Liten visserligen har rätt deri att likna dem vid lull-lull för stora barn, som det neler: — — att dem smeka ger dem far lull-lull; dermed gladt de leka, hänga jackan sull, så torde den krachan, som här omtalas, nämigen den, som Baron Kriädener hade med sig från ryska tzaren till konung OSGAR, snarare kunna liknas vid ett plåster på hjertat, kvarmed sjellherrskaren trodde sig kunna läka den sonliga saknaden i hjertat. Af ofvanstående korta resume torde läsaren inna, att Liten icke allenast lefrer ån, utan jemväl är ganska kry och rask, ja snarare bätIre än sämre, än förut, och har att bjuda på lika roande, som omvexlande ämnen. Vi emotse dersöre med nöje ytterligare lifstecken af honom.